Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars
Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars

Därför glömmer vi nästan allt vi läser

Tycker du att du lär dig saker av böcker, filmer och tv-serier? Tyvärr, du glömmer genast nästan alltihop – särskilt om du sträcktittar eller snabbläser. Och ju mer tekniken utvecklas, desto mindre kommer vi att minnas.

Uppdaterad
Publicerad

Pamela Pauls minnen av läsning handlar mindre om ord och mer om upplevelsen.

– Jag minns nästan alltid var jag var och jag minns själva boken, det fysiska objektet. Jag kommer ihåg utgåvan, omslaget, jag brukar komma ihåg var jag köpte boken eller vem som gav den till mig. Det jag inte minns, förfärligt nog, är allt annat, säger hon, som är redaktör för The New York Times Book Review och läser en hel del böcker.

Som exempel berättar hon att hon nyligen läst ut Walter Isaacsons biografi om Benjamin Franklin.

– Medan jag läste boken visste jag mycket, men inte allt, om Ben Franklin, och jag kände till den amerikanska revolutionens allmänna tidslinje. Nu, två dagar senare, skulle jag förmodligen inte kunna redogöra för den amerikanska revolutionens tidslinje längre.

Visst finns det människor som kan läsa en bok eller se en film en gång och minnas handlingen utantill. Men för många är erfarenheten att konsumera kultur lite som att fylla upp ett badkar, lägga sig i det och sedan se vattnet rinna ner i avloppet. Det kanske finns kvar en beläggning i badkaret, men resten är borta.

För många är erfarenheten att konsumera kultur lite som att fylla upp ett badkar, lägga sig i det och sedan se vattnet rinna ner i avloppet.

– Minnet har i allmänhet en mycket väsentlig begränsning. Det är i grund och botten en flaskhals, säger Faria Sana, biträdande professor i psykologi vid Athabasca University i Kanada.

”Glömskans kurva”, som den kallas, är som brantast de första 24 timmarna efter att du läst något. Exakt hur många procentandelar du glömmer varierar, men om du inte går igenom materialet igen rinner mycket av det ned i avloppet efter den första dagen, ännu mer de följande dagarna och bara en bråkdel av vad du tog in stannar kvar.

Annons

Förmodligen har minnet alltid varit så här. Men Jared Horvath, forskardocent vid University of Melbourne, menar att det sätt vi människor nuförtiden tar del av information och underhållning har förändrat vilken typ av minne vi värdesätter – och det är inte det slags minne som hjälper en att minnas en film man såg för ett halvår sedan.

I internetåldern har det återgivande minnet – förmågan att spontant plocka fram information ur minnet – blivit mindre nödvändigt. Det är fortfarande praktiskt på pubquizet eller för att minnas att göra-listan, men i stort menar Jared Horvath att det som kallas igenkänningsminne är viktigare.

– Så länge du vet var informationen är och hur du får tillgång till den, behöver du egentligen inte komma ihåg den, säger han.

Forskning har visat att internet fungerar som ett slags externt minne. "När människor förväntar sig att ha fortsatt tillgång till information, har de lägre grad av hågkomst av informationen", som en studie uttrycker det. Även före internet fanns fungerade dock kultur och underhållning på ett liknande sätt. Man behöver ju inte komma ihåg ett citat från en bok om man kan slå upp det. När videobanden kom gjorde de det enkelt att se om en film eller ett tv-program. Det finns ingen känsla av att ett kulturellt verk går förlorat för alltid om det inte inpräntas i hjärnan.

Annons

Streamingtjänster och Wikipedia-artiklar har ytterligare minskat vårt behov av att minnas den kultur vi konsumerar. Men det var knappast så att vi kom ihåg allt innan internet fanns.

Statyer av Platon och Sokrates i Aten. De gamla grekiska filosoferna slog vakt om minnet.
Statyer av Platon och Sokrates i Aten. De gamla grekiska filosoferna slog vakt om minnet. Foto: Shutterstock/IBL

Skriften dödade absolut minnet. Men tänk på alla otroliga saker vi har fått tack vare skrivkonsten.

Platon var en tidig, berömd surkart när det gällde faran med att externalisera minnet. I den dialog han skrev mellan Sokrates och aristokraten Faidros berättar Sokrates om guden Thoth som upptäcker "användningen av bokstäver". Den egyptiske kungen Amon säger till Thoth:

”Denna upptäckt kommer att skapa glömska i elevernas själar, eftersom de inte kommer att använda sina minnen; de kommer att förlita sig på de externa skriftliga tecknen och inte minnas av sig själva.”

Annons

(Självfallet är dessa Platons idéer endast tillgängliga för oss i dag för att han skrev ned dem.)

– I dialogen avskyr Sokrates skrivkonsten för att han tror att den kommer att ta död på minnet. Och han har rätt. Skriften dödade absolut minnet. Men tänk på alla otroliga saker vi har fått tack vare skrivkonsten. Jag skulle aldrig någonsin byta skrivandet mot ett bättre återgivningsminne, säger Jared Horvath.

Kanske kan internet erbjuda en liknande byteshandel. Vi kan komma åt och konsumera hur mycket information och kultur vi vill, men det mesta av detta får vi inte behålla.

Förra året visade Jared Horvath och hans kollegor vid University of Melbourne att människor som sträcktittade på tv-program glömde innehållet mycket snabbare än de som såg ett avsnitt i veckan. Direkt efter att programmet var slut fick sträcktittarna högre poäng i en frågesport om innehållet, men efter 140 dagar var deras resultat sämre än de som tittat en gång i veckan. De uppgav också att de hade mindre behållning av programmet än vad de som tittat en gång om dagen eller varje vecka gjorde.

Annons
Sträckläsning är mindre bra om du vill minnas vad du läst. Om du vill komma ihåg de saker du tittar på och läser, sprid ut dem, råder Jared Horvath vid University of Melbourne .
Sträckläsning är mindre bra om du vill minnas vad du läst. Om du vill komma ihåg de saker du tittar på och läser, sprid ut dem, råder Jared Horvath vid University of Melbourne . Foto: Shutterstock/IBL

Förra året visade Jared Horvath och hans kollegor att människor som sträcktittade på tv-program glömde innehållet mycket snabbare än de som såg ett avsnitt i veckan.

Människor frossar i det skrivna ordet också. Under 2009 kom amerikaner i genomsnitt i kontakt med 100 000 ord om dagen, även om de inte ”läste” dem alla. Det är svårt att tro att siffran skulle ha minskat sedan dess. I en artikel i The Morning News analyserar Nikkitha Bakshani betydelsen av denna statistik. ”Läsning är ett nyanserat ord”, skriver hon, ”men den vanligaste typen av läsning är sannolikt att läsa som konsumtion: när vi läser, särskilt på internet, bara för att inhämta information. Information som inte har en chans att omvandlas till kunskap om den inte ’fastnar’.”

Annons

Eller som Jared Horvath uttrycker det:

– Det är det tillfälliga fnisset, och sedan vill man ha ett fniss till. Det handlar inte om att lära sig någonting. Det handlar om att få en kortvarig upplevelse att kännas som att man har lärt sig något.

Lärdomen från hans studie om sträcktittande: Om du vill komma ihåg de saker du tittar på och läser, sprid ut dem.

Själv blev jag irriterad i skolan när vi enligt kursplanen i engelska bara skulle läsa tre kapitel i veckan, men det fanns en bra anledning till det. Minnen blir förstärkta ju mer man återger dem. Om du till exempel läser en bok i ett sträck under en flygresa så stannar berättelsen oavbrutet i ditt arbetsminne.

– Du gör den i själva verket aldrig åtkomlig, säger Jared Horvath.

Ofta när vi läser finns det en falsk ”känsla av flyt”. Informationen strömmar in, vi förstår den, det verkar som om den smidigt placeras i en pärm som ställs in i en hylla i vår hjärna.

Ofta när vi läser finns det en falsk ”känsla av flyt”, menar Faria Sana. Informationen strömmar in, vi förstår den, det verkar som om den smidigt placeras i en pärm som ställs in i en hylla i vår hjärna.

Annons

– Men informationen stannar inte om du inte anstränger dig, koncentrerar dig och använder vissa strategier som hjälper dig att komma ihåg, säger hon.

Vi kan göra det när vi studerar eller läser något i arbetet, men det är nog få som på fritiden tar anteckningar under ”Gilmore girls” för att senare förhöra oss själva.

– För det mesta tror jag att vi ser och hör, men kanske inte märker och lyssnar, säger Faria Sana.

Ändå är inte alla minnen som vandrar iväg förlorade för gott. Några av dem kanske bara lurpassar, otillgängliga, tills något dyker upp och aktiverar dem – det kan vara snabbsammanfattningen av förra ”Gilmore Girls”-avsnittet eller ett samtal med en vän om en bok som ni båda läst. Minnet är ”i huvudsak associationer”, säger Faria Sana.

Det kan förklara varför vissa, som Pamela Paul, minns hur och var de läste en bok utan att komma ihåg innehållet.

Alexis Bledel och Kelly Bishop i fjärde säsongen av ”Gilmore Girls” (2000–2007). Hur många kommer ihåg handlingen i tv-serien i dag? Kanske de som antecknade under tiden, och förhörde sig själva.
Alexis Bledel och Kelly Bishop i fjärde säsongen av ”Gilmore Girls” (2000–2007). Hur många kommer ihåg handlingen i tv-serien i dag? Kanske de som antecknade under tiden, och förhörde sig själva. Foto: Warner Bros/IBL
Annons

Ända sedan hon gick i gymnasiet har Pamela Paul haft en sorts böckernas bok, även kallad "Bob", där hon antecknar varje bok hon läser. ”Bob ger omedelbar tillgång till var jag befann mig, psykologiskt och geografiskt, vid varje givet tillfälle i mitt liv”, förklarar hon i ”My Life With Bob”, en bok om hennes bok om böcker. ”Varje anteckning framkallar ett minne som annars kunde ha gått förlorat eller suddats ut med tiden.”

Böcker, tv-program, filmer och låtar är inte filer vi laddar upp i våra hjärnor. De är del av livets bonad, sammanvävda med allt annat.

I en artikel i The New Yorker skriver Ian Crouch: ”Läsning har många aspekter, varav en kan vara den ganska obeskrivliga och naturligt flyktiga blandning av tanke, känslor och sensoriska manipulationer som uppstår i ögonblicket och sedan bleknar. Hur mycket läsning är då bara ett slags narcissism – en markör för vem du var och vad du tänkte när du stötte på en text?”

Ur mitt perspektiv är det inte narcissism att minnas livets årstider genom den konst som fyllde dem, vårens romantiska noveller, vinterns kriminalromaner. Men om du konsumerar kultur i hopp om att bygga upp ett mentalt bibliotek att kunna hänvisa till när som helst – då kommer du sannolikt att bli besviken.

Böcker, tv-program, filmer och låtar är inte filer vi laddar upp i våra hjärnor. De är del av livets bonad, sammanvävda med allt annat. På avstånd blir det kanske allt svårare att klart urskilja en enskild tråd, men den finns där.

– Det skulle vara häftigt om minnen var helt rena och prydliga, att information kommer in och nu har du ett minne av den informationen, säger Jared Horvath.

– Men sanningen är att alla minnen är allting.

Statyer av Platon och Sokrates i Aten. De gamla grekiska filosoferna slog vakt om minnet.

Foto: Shutterstock/IBL Bild 1 av 3

Sträckläsning är mindre bra om du vill minnas vad du läst. Om du vill komma ihåg de saker du tittar på och läser, sprid ut dem, råder Jared Horvath vid University of Melbourne .

Foto: Shutterstock/IBL Bild 2 av 3

Alexis Bledel och Kelly Bishop i fjärde säsongen av ”Gilmore Girls” (2000–2007). Hur många kommer ihåg handlingen i tv-serien i dag? Kanske de som antecknade under tiden, och förhörde sig själva.

Foto: Warner Bros/IBL Bild 3 av 3