Annons

Teresa Küchler:Så försöker Trumps ex-strateg ena Europas extremhöger

Steve Bannon, som tidigare drev högerpopulistiska opinionssajten Breitbart och var Donald Trumps chefsstrateg, vill förena EU-kritiska och nationalistiska högerpartier till en gemensam, populistisk revolution i Europa. Men politikerna han vänder sig till verkar måttligt intresserade av ett sådant samarbete.

Under strecket
Publicerad

Steve Bannon.

Foto: Brynn Anderson/APBild 1 av 3

Nigel Farage.

Foto: Alastair Grant/APBild 2 av 3

President Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon ihop med Marine Le Pen i mars 2018.

Foto: TT/NTB ScanpixBild 3 av 3

Steve Bannon.

Foto: Brynn Anderson/APBild 1 av 1
Steve Bannon.
Steve Bannon. Foto: Brynn Anderson/AP

BRYSSEL. Bannon, som sparkades från Vita huset efter negativa kommentarer i en bok om Trump och hans familj, vill förena krafterna längst ut till höger på den politiska skalan inför EU-valet i vår.
”Då kommer striden för första gången att stå mellan populisterna och Davos-partierna”, sade Bannon till nätmagasinet The Daily Beast – en anspelning till vad han och hans politiska åsiktsfränder kritiskt beskriver som en global ekonomisk och kulturell elit; de etablerade makthavarna som varje år träffas exklusivt i Davos i Schweiz.

”Högerpopulistisk nationalism är det som kommer. Ni kommer att ha suveräna stater med egna identiteter och egna gränser”, fortsatte Bannon, i vad som lät som ett eko av Europas mesta EU-kritiker, britten Nigel Farage.

Annons
Annons

Nigel Farage.

Foto: Alastair Grant/APBild 1 av 1
Nigel Farage.
Nigel Farage. Foto: Alastair Grant/AP

Farage är god vän med Bannon, och det var också Farage som tog initiativet till att få med den amerikanske alt-right-aktivisten i ett europeiskt projekt, som går under det smått pretentiösa namnet Rörelsen. Högkvarteret ska ligga hemma hos den belgiske affärsjuristen och politikern Mischaël Modrikamen, som också blir vd.

Enligt Modrikamen, som SvD nyligen stötte på i Bryssel, ska Rörelsen vara en tråd i ett världsomfattande nät av populister – man vill exempelvis samarbeta med liktänkande i USA, Israel, Kanada och Latinamerika. I Europa vill man värva partier som finska Sannfinländarna, franska Nationell Samling (före detta Nationella fronten), belgiska Vlaams Belang, italienska Lega, nederländska Frihetspartiet och tyska AfD, till exempel.

– Och vi ska bjuda in Sverigedemokraterna. Jag känner dem väl, säger Mischaël Modrikamen och räknar upp några namn på SD-politiker han haft kontakt med genom åren.

Att Rörelsen satsar på EU-valet i vår är inte en slump, även om EU-kännare skulle påpeka att den verkliga makten över EU-politiken ligger hos de 28, snart 27 EU-ländernas regeringar, och inte i det för kreti och pleti tämligen okända EU-parlamentet i Bryssel.

Förekomsten av småpartier är slående stor i EU-parlamentet. Det handlar inte sällan om rasister, extremister och vad många betraktar som rena knäppskallar, men också helt ”rumsrena” småpartier som aldrig lyckats ta sig in i sina hemmaparlament men däremot framgångsrikt mobiliserar sina väljare i just EU-valet.

Annons
Annons

President Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon ihop med Marine Le Pen i mars 2018.

Foto: TT/NTB ScanpixBild 1 av 1

I församlingen sitter just nu en tysk och två grekiska nynazister, en grupp ungerska nyfascister, några nederländska kristna fundamentalister som inte tycker att kvinnor ska ha rösträtt och en polack som vill bygga om EU-parlamentet till en gigantisk bordell – för att nämna några.

Nationell samling (tidigare Nationella fronten) och Ukip har de största delegationerna från Frankrike respektive Storbritannien, trots att partierna knappt är representerade alls i parlamenten i Paris och London.

I Bryssel får de en plattform från vilken de – med lön – kan driva hemmapolitik. Nigel Farage har aldrig valts in i någon brittisk, politisk kammare, men har under alla sina år som EU-parlamentariker framgångsrikt ägnat sin talartid till att påverka hemmapolitiken, inte EU-politiken. Han är inte intresserad av EU-politik.

Och det var sällan man stötte på Marine Le Pen, som leder Nationell samling, i Bryssel under åren då hon var EU-parlamentariker. Hon var upptagen med fransk inrikespolitik.

Många av dem tar dessutom upp sin plats för pengarnas skull. Brysselkollegan och krönikören Sigrid Melchior skriver i Dagens Samhälle: ”I själva verket använder de mest EU-parlamentet som en kassako. Från EU-parlamentets trygga bas, med kontor, assistenter, hög lön och traktamente, gör de inspel i den nationella debatten. EU-parlamentets slappa redovisningsregler gör det lätt att missbruka de olika klumpsummorna som alla ledamöter har tillgång till”.

Därför kan det bli svårt för Steve Bannon att förena Europas högerpopulister och -nationalister – de är inte intresserade av att använda tid och energi, och kanske framför allt inte sina EU-pengar, på att skissa på gemensamma visioner kring EU och Europa. De har inga sådana visioner. Inget parti har ännu meddelat att de kliver på Bannon-tåget.

President Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon ihop med Marine Le Pen i mars 2018.
President Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon ihop med Marine Le Pen i mars 2018. Foto: TT/NTB Scanpix
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons