X
Annons
X

Därför har Djävulen så satans många namn

”Den onde, Hin håle, Fan, Djävulen, Satan, med flera – den mörke potentaten framträder med många namn i vår kulturhistoria. Varför? Och vad betyder namnen?”

Läs mer om Harrisons historia
”Kärt” barn har många namn.
”Kärt” barn har många namn. Foto: IBL

Mångfalden av namn beror på två fenomen. För det första är den helvetesfurste vi känner från modern populärkultur resultatet av ett flertal kulturella och språkliga impulser, med många föregångare som ursprungligen haft egna beteckningar. När de glidit samman till våra dagars underjordiske potentat har termerna och namnen stannat kvar och uppfattats som synonymer.

För det andra har man i folklig kultur undvikit att kalla Djävulen vid namn och istället använt sig av omskrivningar, så kallade noaord. Typiska exempel är ”den onde”, ”Gamle Erik”, ”Horn-Per”, ”Håken” och ”Hin håle”. Sistnämnda beteckning, som kan förefalla obegriplig för en nutidssvensk, går tillbaka på vårt gamla pronomen ”hin” (med betydelsen ”den där” och ”den andra”, som i ”hinsides” = ”på andra sidan”) och ordet ”håle” (”hårde”) – det vill säga ”den där hårde/onde”.

Ordet satan var från början en hebreisk term med betydelsen ”åklagare” och ”motståndare”. I Gamla testamentet används ordet på detta sätt vid ett flertal tillfällen, ofta utan att någon negativ värdering läggs in i begreppet. Både övernaturliga väsen och vanliga människor hänvisas till som ”satan” när de framträder i dylika roller.

Annons
X

Ordet, vår vanligaste svordom, går tillbaka på fornsvenskans fænden och brukades under medeltiden i stora delar av Nordeuropa.

Ett viktigt undantag finns dock: när substantivet skrivs i bestämd form, ha-satan, syftar det i regel på en särskild åklagargestalt som angriper och anklagar människorna inför Gud. Detta gäller framför allt i Jobs bok, där åklagaren spelar en central roll som tillskyndare av allt det onda som drabbar Job och hans familj. Från denna tämligen oskyldiga begynnelse förvandlades satan-gestalten successivt till en ond, mörk kraft som trotsade Gud och tronade i helvetet – men dit var den teologiska vägen lång, och det krävdes hundratals år av påverkan från i synnerhet persiska religioner innan åklagar-satan hade blivit helvetes-Satan.

Namnet Lucifer är en latinsk översättning av hebreiskans hêlêl (”lysande”, ”ljusbärare”). Det förekommer i Jesajas bok, kapitel 14, i Gamla testamentet. I den grekiska översättningen (Septuaginta) tolkas ordet som eosforos (”gryningsbärare”). Uppenbarligen skall detta förstås som en liknelse med Morgonstjärnan, Venus. Den person som åsyftas med beteckningen hos Jesaja är inte Djävulen utan en människa, den avskydde babyloniske kungen Nebukadnessar II, som förutspås ett oblitt öde: ”Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken.” I kristen tradition, hundratals år senare, kom Lucifer alias Morgonstjärnan att syfta på Djävulen i dennes roll som ängel före det syndafall från himlen som transformerade honom till helvetets härskare.

Ordet djävul finns i olika varianter i mängder av språk (tyskans Teufel, engelskans devil, etc.), välbelagda redan under medeltiden. De går samtliga tillbaka på latinets diabolus, som i sin tur är lånat av grekiskans diabolos, som betyder ”förtalare” och ”anklagare”, länkat till verbet diaballein (ungefär ”att med ont uppsåt anklaga någon”). Betydelsen ligger alltså nära en pejorativ användning av hebreiskans ovannämnda satan, vilket förklarar varför de båda termerna i kristen tradition kom att bli närmast likvärdiga.

Och så har vi det i svenskt vardagsspråk allra vanligaste sättet att hänvisa till mörkrets furste: fan. Ordet, vår vanligaste svordom, går tillbaka på fornsvenskans fænden och brukades under medeltiden i stora delar av Nordeuropa. Termen har följaktligen funnits i många varianter, till exempel danskans fanden och frisiskans fannjen. Orden går tillbaka på ett germanskt verb med betydelser som ”fresta”, ”besöka” och ”hemsöka”.

Till dessa benämningar kan läggas många andra, men att redogöra för dem skulle ta upp alldeles för mycket utrymme. Dessutom har ett av de allra populäraste djävulsnamnen, Beelzebub alias Flugornas herre, redan varit föremål för en SvD-blogg av undertecknads penna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

”Kärt” barn har många namn.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X