Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Därför kan ”0,34 gram heroin” vara något bra

”HD:s nya namnsatsning är demokratiskt och sympatiskt”, skriver Mårten Schultz. Arkivbild.
”HD:s nya namnsatsning är demokratiskt och sympatiskt”, skriver Mårten Schultz. Arkivbild. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

För några år sedan började Högsta domstolen att namnge sina avgöranden. Syftet är att ”underlätta samtalen i det juridiska rummet”.

Under strecket
Publicerad

De vägledande avgörandena från domstolen publiceras sedan 1800-talet i en serie böcker med titeln Nytt Juridisk Arkiv Avdelning I, som förkortas NJA. (Avdelning II innehåller redogörelser för lagstiftning.) Det traditionella sättet att hänvisa till HD:s praxis har varit (och är) att ange avgörandets införande i skriftserien med årtal och sidnumrering, t.ex. NJA 1981 s. 683.

Jurister med gott minne har kunnat skryta med att kunna dra NJA-referenser ur minnet. Andra har fått nöja sig med beskrivningar som utgår från den händelse som fallet behandlar, för jurister har alltid sinsemellan använt namn på HD:s rättsfall. NJA 1981 s. 683, ett klassiskt svenskt rättsfall som handlade om en kvinna som snubblade på en trappsten i samband med ett vägarbete skulle ha rätt till skadestånd för att hon inte tydligare varnats för risken att skadas, har således ofta kallats för ”Trappstenen” eller ”Gatstenen”. Själv har jag i undervisningssammanhang oftare använt uttryck som ”Vägarbetet i Sigtuna” eller liknande eftersom jag tycker om att kunna placera in händelser på en mental karta.

Sedan några år har HD själv börjat ge sina rättsfall beskrivande namn. Det sker på domstolens hemsida där avgörandena publiceras fortlöpande och dessa namn används även när domstolen i domskäl hänvisar till sina tidigare prejudikat. I samband med beskrivningen av det juridiskt centrala med rättsfallet finns numer ett namn, som "Tunnelbanespärrarna" eller "Resenären utan ID-handling", för att ta två exempel från förra veckan.

Annons
Högsta domstolen på Riddarhustorget i Stockholm.
Högsta domstolen på Riddarhustorget i Stockholm. Foto: Leif R Jansson/TT

Det här kan tyckas som en liten sak att skriva en kolumn om, men jag tycker att det säger något om hur vår viktigaste prejudikatsdomstol ser på sin roll. Högsta domstolens tidigare ordförande, Stefan Lindskog, förklarade i HD:s Verksamhetsberättelse – för övrigt också en ny företeelse – från 2017 skälen: ”Syftet är att underlätta samtalen i det juridiska rummet. Att koppla ett visst rättsfall till ett namn [...] är för de flesta i regel mycket lättare än att av en akronym och några siffror förstå vilket avgörande som avses (såsom NJA 2017 s. 75).” Det är en sympatisk tanke.

Genom associativa namn underlättas diskussionen om de avgöranden som bidrar till att forma Sverige men som sällan får så mycket utrymme utanför juridikens snäva korridorer. HD:s praxis kommer även fortsättningsvis att få för lite uppmärksamhet i den allmänna debatten. Men alla försök att bredda diskussionen om rättsutvecklingen är ett demokratiskt framsteg.

I veckan har så HD sammanställt en lista på de rättsfall som fått namn. Vissa har fått dessa i samband med att avgörandena meddelas. Andra, äldre, fall har döpts genom att HD under senare år hittat på namn på dem, "Vägarbetet i Sigtuna" heter "Trappstenskanten". Och det är en lista som ger upphov till många associationer! ”Knivbråket i Härnösand”, ”Stenseles återkallade betalningsuppdrag” och ”Krupps äganderättsförbehåll” från 1932 Eller ”Trätofflorna”, ”Hästen Closseau” och ”Terrys restaurang”. Samt ”0,34 gram heroin”, ”T till FT” och så min favorit, ”Svenska syndabockar”.

Annons
Annons

Högsta domstolen på Riddarhustorget i Stockholm.

Foto: Leif R Jansson/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons