Annons

Emma Frans:Därför kände sig Einstein som en bluff

Bluffsyndromet innebär att kompetenta personer underskattar sig själva. Faran är att de riktiga experterna står tillbaka för självsäkra människor som i bästa fall sett en dokumentärfilm i ämnet.

Publicerad
Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Att känna sig som en överskattad nolla är inte något som enbart jag upplevt.

Sedan jag vann Stora Journalistpriset i november har jag haft en gnagande känsla av att jag inom kort kommer att bli avslöjad som en bluff. Att känna sig som en överskattad nolla är inte något som enbart jag upplevt, det är en känsla som drabbar personer som är allt annat än nollor.

Strax före sin död år 1955 ska Albert Einstein ha sagt till sin vän drottning Elisabeth av Belgien: ”Den överdrivna aktningen som visas för mitt livsverk får mig att känna mig illa till mods. Det får mig att tänka på mig själv som en ofrivillig svindlare” (1, 2). Detta låter onekligen märkligt. Hur kommer det sig att Einstein – fysikern som, även om han precis som alla människor hade fel om en del saker, betraktas som ett av historiens största genier – kände sig som en svindlare? Jo, det finns faktiskt ett fenomen som brukar kallas för bluffsyndromet (översatt från engelskans imposter syndrome).

Annons

Fenomenet bottnar, likt den så kallade Dunning–Kruger-effekten som innebär att inkompetenta personer överskattar sin kompetens, i svårigheten för en person att bedöma sin egen kompetens.

När det gäller bluffsyndromet resulterar denna svårighet i att personer känner sig som klåpare – som en bluff som inte förtjänar sin framgång – trots att de egentligen är kompetenta, kanske till och med geniala. Albert Einsteins uttalande har gett upphov till en misstanke om att han drabbades av detta syndrom mot slutet av sitt liv. Syndromet förekommer bland båda könen men det finns studier som visat att fenomenet är särskilt vanligt bland högpresterande kvinnor (3).

Albert Einstein under en NCB-intervju 1951.
Albert Einstein under en NCB-intervju 1951. Foto: Keystone/IBL

Bluffsyndromet tros bero på en mängd olika faktorer men en viktig aspekt är att väldigt kunniga personer har god förståelse om hur komplex världen är.

Problemet med bluffsyndromet när det gäller spridning av felaktigheter är att syndromet kan ge upphov till att okunniga människor kommer till tals.

När den okunnige ser en fem minuter lång Youtube-film om rymden tror vederbörande plötsligt att hen har goda kunskaper i ämnet. Den kunnige kan studera astronomi hela sitt liv och därför förstå hur oändligt mycket som ännu är oklart.

Problemet med bluffsyndromet när det gäller spridning av felaktigheter är att syndromet kan ge upphov till att okunniga människor kommer till tals – vi går helt enkelt miste om värdefull information om de som är mest kompetenta inom ett område inte har självförtroendet att uttala sig. Istället får vi lyssna på självsäkra människor som i bästa fall sett en dokumentärfilm om ämnet. Detta blir särskilt problematiskt i en tid då en del medier hellre lyfter fram slagfärdiga personer med starka åsikter än återhållsamma människor som anstränger sig för att nyansera diskussionen. De lågmälda personerna kan också ha svårt att nå ut via sociala medier.

Det är i dag omöjligt för oss som enskilda individer att ha god förståelse inom alla områden som är relevanta. Vi måste lita på experter för att få kunskap och därför är det viktigt att ”experterna” verkligen är experter, det vill säga att de är kunniga inom området de uttalar sig om. När det exempelvis gäller råd om vaccin är det viktigt att det är medicinskt kunniga människor som uttalar sig, inte den yogalärare som tycker att kroppens eget immunförsvar alltid är det bästa skyddet.

Tyvärr tenderar kompetenta personer underskatta sig själva. Istället för att lyssna på tvärsäkra människor som saknar adekvat expertkunskap bör vi därför aktivt lyssna mer på de verkliga experterna och tillsammans uppmuntra personer med verklig kompetens att ta plats.

SvD-serien (In)kompetens bygger delvis på Emma Frans nya bok ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams”, utgiven av Volante.
SvD-serien (In)kompetens bygger delvis på Emma Frans nya bok ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams”, utgiven av Volante. Foto: Malin Hoelstad
Annons
Annons

Illustration: Thomas Molén

Bild 1 av 3

Albert Einstein under en NCB-intervju 1951.

Foto: Keystone/IBL Bild 2 av 3

SvD-serien (In)kompetens bygger delvis på Emma Frans nya bok ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams”, utgiven av Volante.

Foto: Malin Hoelstad Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons