Annons

Jan Blomgren:Därför lyckas Putin och hans maktelit stå som segrare igen

Vladimir Putin i S:t Petersburg tillsammans med Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu och chefen för ryska flottan Nikolai Evmenov.
Vladimir Putin i S:t Petersburg tillsammans med Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu och chefen för ryska flottan Nikolai Evmenov. Foto: AP

Rysslands president har slagits för systemet – och sin egen överlevnad när protesterna i somras var som starkast. Nu, inför lokalvalet, står Vladimir Putin och hans maktelit som segrare igen.

Här är orsakerna.

Under strecket
Publicerad

Otaliga är de bilder där Vladimir Putin vill visa sin maskulina styrka, gärna i bar överkropp.

Foto: Alexei Druzhinin/APBild 1 av 4
Foto: Alexei Druzhinin/APBild 2 av 4
Foto: Alexei Druzhinin/APBild 3 av 4
Foto: Dmitry Astakhov/APBild 4 av 4

Lokalvalen i Moskva blir knappast den kraftmätning mellan oppositionen och Putins maktelit som sommarens heta demonstrationer gav sken av. Det finns helt enkelt inte någon tillräckligt stark politisk opposition som kan hota Putins styre inom överskådlig framtid.

De senaste två veckorna har, med tanke på sommarens brutala polisinsatser, varit oväntat lugna. Förklaringarna kan vara flera: Folk är rädda efter massarresteringarna, eller har tappat hoppet, eller lyssnar på oppositionens ansikte Alexei Navalny när han förordar ”smart voting”. Det sistnämnda innebär att oppositionen ska enas kring ett namn i varje valkrets som är ”i opposition eller mindre Putinvänlig” än de uttalade maktlojala och på det sättet skapa nya förutsättningar i kommunfullmäktige.

Oavsett förklaring står Putin och makteliten som segrare igen. För makthavarna har sommarens demonstrationer handlat om en skräck för att nuvarande politiska system ska krackelera. Den dag oppositionen får insyn och medbestämmande i lokala och regionala budgetar och beslut riskerar 100 000-tals politiker, militärer och tjänstemän att ställas till svars för den korruption och laglöshet som genomsyrar hela det ryska samhället.

Annons
Annons

Otaliga är de bilder där Vladimir Putin vill visa sin maskulina styrka, gärna i bar överkropp.

Foto: Alexei Druzhinin/APBild 1 av 4
Foto: Alexei Druzhinin/APBild 2 av 4
Foto: Alexei Druzhinin/APBild 3 av 4
Foto: Dmitry Astakhov/APBild 4 av 4

På sikt skulle det också påverka Vladimir Putins ställning. Visst vill han gärna, både inom landet och utomlands, framstå som Rysslands legitimt valde president. Polisbrutalitet mot fredliga, försvarslösa demonstranter är inte något han behöver för att stärka den bilden. Betydligt viktigare är dock att han under sina 20 år vid makten alltid odlat en annan sida: Stark, handlingskraftig och kompromisslös ledare. Otaliga är de bilder där han vill visa sin maskulina styrka, gärna i bar överkropp.

Som vice borgmästare i S:t Petersburg plågades han två år senare av Sovjetunionens upplösning i december 1991.

Putin är fostrad i det som tidigare hette KGB och när han gjorde entré i maktens boningar i Kreml visade han direkt sin hänsynslöshet. Som nyutnämnd premiärminister hösten 1999 inledde han det andra mycket brutala kriget i Tjetjenien. Förevändningen var husbombningar i Moskva med hundratals döda som skylldes på tjetjener, men tidigt kom starka indicier på att säkerhetstjänsten FSB, tidigare KGB, låg bakom dåden. Ett framgångsrikt krig mot den impopulära utbrytarrepubliken Tjetjenien var en utmärkt språngbräda för den anonyme Putin och han blev också mindre än ett år senare vald till president efter Boris Jeltsin.

1/4

Otaliga är de bilder där Vladimir Putin vill visa sin maskulina styrka, gärna i bar överkropp.

Foto: Alexei Druzhinin/AP
2/4
Foto: Alexei Druzhinin/AP
3/4
Foto: Alexei Druzhinin/AP
4/4
Foto: Dmitry Astakhov/AP

Putin har också erfarenhet av vad som kan ske när ett system faller samman. När Berlinmuren föll 1989 tvingades Putin i hast lämna sin undanskymda plats på ett KGB-konor i Dresden i dåvarande Östtyskland. Som vice borgmästare i S:t Petersburg plågades han två år senare av Sovjetunionens upplösning i december 1991. Det sistnämnda kallade han i ett uppmärksammat tal 2004 för ”en av århundradets stora geopolitiska katastrofer”.

Annons
Annons

Putin har också själv varit föremål för omfattande demonstrationer. Vintern 2011/12, när Putin skulle utses till president för tredje gången, skakades Moskva när 100 000-tals demonstranter protesterade och det blev en urladdning på Bolotnajatorget – ett öppet fält på en ö mittemot Kreml – där demonstranterna hänsynslöst slogs ned. En brutal polisinsats som tystade opposition i många år, och det var först 2018 som en ny, yngre generation Moskvabor återigen på allvar började höja rösten mot makthavarna i Kreml.

Demonstrationer måste slås ned med det våld som krävs för att det korrupta system han så målmedvetet byggt upp under sina år vid makten ska behållas intakt.

För den nu 66-årige Putin finns därför ingen tvekan i valet mellan att framstå som en legitimt vald ledare – eller att riskera systemets upplösning. Demonstrationer måste slås ned med det våld som krävs för att det korrupta system han så målmedvetet byggt upp under sina år vid makten ska behållas intakt. Han talar ofta om ”stabilitet” som ett honnörsord när det gäller Rysslands framtid och därför är han närmast allergisk mot demonstrationer som kan rubba gällande ordning.

Dessutom vet presidenten att om inte han godkänner polisbrutalitet för att stoppa demonstrationerna finns en mörk hotbild inifrån systemet. Inom ”siloviki” (männen inom kraftministerier och säkerhetstjänsten FSB) finns många som är än mer kompromisslösa och antagligen inte ens skulle tveka att ifrågasätta Putins ställning om presidenten skulle vika för demonstranterna. Därför var det så svårt att tänka sig att Vladimir Putin skulle ge efter för oppositionens krav på fria val – även om det till ytan bara handlar om ett lokalval till Moskvas fullmäktige.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons