Annons

Teresa Küchler:Frågan är vilket som är Erdogans pris

Grekisk polis vid den stängda gränsövergången i turkiska Pazarkule där tusentals migranter har samlats.
Grekisk polis vid den stängda gränsövergången i turkiska Pazarkule där tusentals migranter har samlats. Foto: Ahmed Deeb/TT

Flyktingavtalet mellan EU och Turkiet har kraschat. Bägge sidor beskyller varandra för att bryta sina löften. Nu oroar sig EU-länderna för att antalet asylsökande till EU kan öka. SvD reder ut vem som lovat vad.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

Foto: TT

Polis blockerade migranter från att ta sig vidare från flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos den 2 mars.

Foto: Alexandros Michailidis/AP

Migranter på väg mot grekiska gränsen den 3 mars.

Foto: Darko Bandic/AP

Från vänster: EU:s permanente rådsordförande Charles Michel, Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen studerade situationen vid grek-turkiska gränsen från ett flygplansfönster den 3 mars.

Foto: Dimitris Papamitsos/AP

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

Foto: TT

Vad lovade Turkiet EU?

I flyktingavtalet från 2016 beslutades att EU skulle sända 6 miljarder euro till Turkiet. Pengarna skulle betalas ut över tre års tid, och gå till flyktinghjälpsorganisationer i Turkiet. I gengäld skulle turkiska gränsvakter stoppa migranter från att avsegla mot Grekland eller gå in i Bulgarien.

Turkarna skulle också ”ta tillbaka” migranter som oanmält tagit sig från Turkiet till Grekland, det vill säga i stort sett alla. EU skulle som motdrag ta emot precis lika många syriska flyktingar från läger i Turkiet. En mot en, alltså.

Detta var kanske framför allt en politisk seger för president Erdogan: det innebar att EU de facto erkände Turkiet som ett ”säkert land”, alltså ett land som man ansåg rättssäkert och tryggt nog att sända tillbaka migranter till. Och det trots att EU upprepade gånger tidigare kritiserat Turkiet för att, exempelvis, förfölja och fängsla journalister och oliktänkande.

Vad lovade EU Turkiet?

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Foto: TT
Annons
Annons

Polis blockerade migranter från att ta sig vidare från flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos den 2 mars.

Foto: Alexandros Michailidis/AP

EU lovade inte bara stora pengar, utan gjorde också stora politiska löften. Man lovade att ”accelerera” samtalen om visumlättnader för turkiska resenärer till EU – en tung symbolisk fråga för Turkiet, som är det enda EU-kandidatland vars medborgare i dag inte kan resa fritt in i EU. De andra kandidatländerna är Serbien, Albanien, Makedonien och Montenegro.

EU skulle också se över möjligheten till nya förhandlingar om turkiskt EU-medlemskap. 1999 fick Turkiet status som EU-kandidatland men sedan dess har landet knappt fått förhandla med EU eftersom ärkefienden Cypern, men också stora länder som Tyskland och Frankrike, har blockerat varje steg.

EU lovade att närma sig Turkiet, helt enkelt, efter många års frostkyla.

Vem har brutit sina löften?

Polis blockerade migranter från att ta sig vidare från flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos den 2 mars.
Polis blockerade migranter från att ta sig vidare från flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos den 2 mars. Foto: Alexandros Michailidis/AP

Bägge parter. EU tillåter fortfarande inte turkiska semesterfirare att resa till EU utan visum – den frågan har inte rört sig en millimeter. EU har inte heller accelererat processen med Turkiets EU-ansökan.

EU har inte heller betalat ut de 6 miljarderna som utlovades: man har undanhållit pengar med hänvisning till att turkarna inte kunnat bevisa att pengarna gått till just flyktinghjälp och inte, exempelvis, till regeringen i Ankara att göra vad den vill med.

EU-länderna har inte heller tagit emot syriska flyktingar från turkiska läger i tillnärmelsevis den utsträckning som utlovats.

Annons
Annons

Migranter på väg mot grekiska gränsen den 3 mars.

Foto: Darko Bandic/AP

Turkarna har å sin sida alltså sedan den 28 februari slutat att stoppa gummibåtar från att avsegla mot den grekiska övärlden, och gående migranter från att styra stegen mot Bulgarien. Det som avtalet främst gick ut på.

Kan migrantåret 2015 upprepas?

Migranter på väg mot grekiska gränsen den 3 mars.
Migranter på väg mot grekiska gränsen den 3 mars. Foto: Darko Bandic/AP

En fråga som många ställer nu när den grekisk-turkiska gränsen är mindre bevakad: kan vi hamna i samma situation som 2015, då 1,3 miljoner människor tog sig in i EU?

Knappast. Sedan 2015 har man genomkorsat hela Balkan med taggtrådsstängsel mot migranter. Gränsen mellan Turkiet och Bulgarien patrulleras numera av vakter från hela EU, inklusive Sverige.

EU har också betalat Libyen för att stoppa migrantbåtar och hålla kvar migranter på väg norrut i stora läger. EU-pengar går också till att stoppa afrikanska migranter redan söder om Libyen, i Niger. Och på senare tid är EU med i en plan att sända flyktingar som fastnat i Libyen till nya läger i Rwanda.

Slutligen har EU också sänt ut patrullbåtar på Medelhavet som spårar och stoppar oanmälda migranter till havs.
Det enda som inte förändrats på flyktingfronten sedan 2015 är att Grekland ligger först på den vanligaste flyktingvägen in i EU och därmed är det land som tar in flest asylsökande. Den största skillnaden är kanske att det i dag är ännu större sannolikhet än 2015 att migranterna fastnar – i Grekland.

Annons
Annons

Från vänster: EU:s permanente rådsordförande Charles Michel, Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen studerade situationen vid grek-turkiska gränsen från ett flygplansfönster den 3 mars.

Foto: Dimitris Papamitsos/AP

Vad händer nu?

Från vänster: EU:s permanente rådsordförande Charles Michel, Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen studerade situationen vid grek-turkiska gränsen från ett flygplansfönster den 3 mars.
Från vänster: EU:s permanente rådsordförande Charles Michel, Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen studerade situationen vid grek-turkiska gränsen från ett flygplansfönster den 3 mars. Foto: Dimitris Papamitsos/AP

En snabb gissning var att EU-länderna snabbt skulle erbjuda Erdogan mer pengar: de sista utbetalningarna från den gamla potten och så några färska miljarder till. Och det gjorde man – men Turkiet sade nej. President Erdogan berättade på tisdagen att han tackat nej till 1 miljard euro från EU.

Styret i Ankara menar att Turkiet inte längre kan ta sig an det stora antalet flyktingar, närmare 4 miljoner,som i dag finns i landet, och att EU måste ta emot fler.

Å andra sidan kan Erdogan, vars popularitet sjunkit hemma efter att tillväxten dämpats, arbetslösheten ökat och turkiska soldater sänts ut i inte bara ett utan två dödliga krig, i Syrien och Libyen, tjäna i prestige på att EU helt enkelt krusar honom.

För frågan är om Erdogan i slutändan har råd med en eskalerande kris med EU. Och det samtidigt som hans land riskerar att dras in i större, mer förödande strider i framför allt Syrien – med Ryssland som potentiell huvudfiende.

Erdogan har låtit sig övertalas förr av EU. Det är säkert det som EU-länderna hoppas kunna göra nu med. Frågan är till vilket pris. Visumfria resor till EU för turkar? Eller ”bara” mer pengar?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons