Leif Östling med Kungliga Ingenjörsakademiens Guldmedalj 2015.
Leif Östling med Kungliga Ingenjörsakademiens Guldmedalj 2015. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Hur kunde det gå så illa för respekterade Östling?

Han hade redan gjort sig omöjlig på Svenskt Näringsliv när Paradisläckan briserade. Historien om Leif Östling är berättelsen om en egensinnig man med ett fantastiskt kontaktnät, en omodern världssyn och en tunga som slinter.

Uppdaterad
Publicerad

Medan fuktdiset fingrade på huvudstadens fönsterrutor onsdagsmorgonen den 22 november kom nyheten om att Leif Östling avgick från posten som ordförande för Svenskt Näringsliv.

När det stormade runt Leif Östling efter SVT Uppdrag gransknings avslöjande söndagen den 5 november – om att han skatteplanerat på Malta och i Luxemburg – vände han sig, enligt uppgift, till pr-räven Peje Emilsson.

De två har känt varandra länge.

Redan samma kväll som tv-programmet sändes lade Leif Östling ut en kommentar på Svenskt Näringslivs hemsida. Han hävdade att han uttalat sig som privatperson och inte som ordförande för Svenskt Näringsliv när han kommenterat skatten med de numera berömda orden: ”Vad fan får jag för pengarna?” och själv svarat: "Inte mycket".

Där vek han inte ner sig, men i en debattartikel i DN den 9 november bad han om ursäkt för att han uttryckt sig klumpigt.

Östling kom, enligt uppgift, att bli nästan som en son för Peter ”Pirre” Wallenberg.

Sedan löd Peje Emilsson krishanteringsråd, enligt uppgift: Ligg lågt, tänk över situationen och se om det blåser över.

Det gjorde det inte, delvis för att vissa inom Svenskt Näringsliv länge ifrågasatt hur Leif Östling skött sitt uppdrag. Grabbighet, pampfasoner och flagrant missade möjligheter att driva intresseorganisationens frågor, ansåg de. Mer om det senare.

Dessutom fortsatte Uppdrag gransknings reportrar att fråga: om strukturen av bolag bakom Maltabolaget, om en rysk medinvesterare och om det verkligen stämde att Leif Östling inte tagit skattepliktig utdelning från Maltabolaget.

Annons

Leif Östling insåg att situationen var ohållbar. Han avgick.

Frågan är hur det kunde gå så illa för ikonen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

När Scanias vd Leif Östling stegade mot Toyotas fabrik i delstaten Kentucky i USA i mitten av 1990-talet fattade han ingenting. Norrbottningen och de övriga Scaniamännen, bland andra Håkan Samuelsson som numera är vd för Volvo Cars, hade precis hälsat på amerikanen Bob Lutz. Hos den legendariska bildirektören på amerikanska Chrysler i Detroit hade en hiss sugit dem högt mot himlen i kontoret som präglades av putsad aluminium och marmor.

Efter en tur med privatjet till den japanska biltillverkaren stod de nu framför fabrikens ingång. Det fanns ingen speciell dörr för cheferna. Denna handfull Scaniamän var här tillsammans med SAM-konsulten Anders Bröms, som var bekant med Toyota.

Annons

Toyota hade gjort sig känd som en effektiv biltillverkare och nu när bolaget fanns i det engelsktalande Georgetown, och inte bara i Japan, fanns chansen att förstå hemligheten. I tre dagar gick Scaniamännen, som var en del av bolaget Saab-Scania, runt i fabriken.

Det första Leif Östling gjorde när han satte sig i bilen för att åka därifrån var att ta av sig slipsen.

– Jaha, vad tycker ni då? sa han.

– Det där var ju inte mycket nytt. Jag undrar om det går hem bland våra killar. Vi har ju precis byggt upp arbetslagen vid bandet, sa en av de andra.

Leif Östling ville förstå, och kopiera, mysteriet Toyota, men frågade inte styrelsen om lov.

En annan person fyllde i:

– Jag stod och tittade på presslinan. Den är sämre än vår, deras stycktid är tre gånger så hög.

Men Leif Östling svarade:

– De är faktiskt bara 5 000 man och de gör 450 000 bilar. Vi har lika många anställda på Saab i Trollhättan, men de gör bara 90 000 bilar. Något måste ju Toyota göra som inte vi gör.

Lulesonen var också imponerad över att Toyotas fabrik hade en så kort justeringslina, där bilar som har tillverkats fel korrigeras. I många andra fabriker gick det löpande bandet så fort att arbetarna inte alltid hann utföra hela sitt arbetsmoment. Resten justerades i efterhand. Vissa nytillverkade bilar skickades direkt till skroten. En dyr metod.

Annons

Leif Östling ville förstå, och kopiera, mysteriet Toyota, men frågade inte styrelsen om lov. Kanske tyckte han inte att han behövde det.

Den 22 november 2017 kom nyheten om att Leif Östling avgick från posten som ordförande för Svenskt Näringsliv.
Den 22 november 2017 kom nyheten om att Leif Östling avgick från posten som ordförande för Svenskt Näringsliv. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Läste när de andra festade

Marcus Wallenberg den äldre, ”Dodde”, brukade svänga förbi Scania i Södertälje när han varit på Ericsson vid Telefonplan i Stockholm. Familjen var storägare i båda bolagen och Marcus Wallenberg påstås ha blivit inspirerad av Ericssons modulteknik, att tillverka telefonväxlar i moduler som kunde anpassas efter olika länders marknader. Något som Scania senare kom att anamma i sina lastbilar, vilket gjorde bolaget framgångsrikt internationellt.

Leif Östling kände Marcus ”Dodde” Wallenberg lite grann och Östling kom, enligt uppgift, att bli nästan som en son för Peter ”Pirre” Wallenberg (som i sin tur var son till Marcus ”Dodde” Wallenberg). Som mentor hade Östling näringslivsikonen Curt Nicolin – bland annat färgstark ordförande för dåtidens version av Svenskt näringsliv, Svenska Arbetsgivareföreningen, Saf.

Annons

Redan när Leif Östling pluggade var han målmedveten. Då andra festade läste han. När han som 26-åring började på Scania 1972 hade han dubbla examina, från Chalmers och Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Marcus Wallenberg.
Marcus Wallenberg. Foto: Lars Pehrson

Som påläggskalv på Scania hade han fått göra dragningar i styrelsen, som imponerat på ledamöterna. Lägg därtill kontakterna med huvudägarna, familjen Wallenberg. Så trots att han var bortkopplad från maktintrigerna hemmavid när han var fabrikschef i Nederländerna (det var för övrigt då han placerade pengar i Luxemburg) blev han chef för Scania 1989.

Efter besöket i Kentucky startade Leif Östling ett dyrt och långt samarbete med Toyota. Den höga Scaniachefen Håkan Samuelsson fick arbeta på verkstadsgolvet i Kentucky, tillsammans med personer från konsultbolaget SAM. Toyotas Ken Kreafle, som var arbetsledare på fabriksgolvet, pendlade till Södertälje under flera års tid.

Annons

Många såg Leif Östling som en av Sveriges bästa företagsledare. Han fick enorm respekt.

Svårigheten att införa Toyotas filosofi var att den var så flummig att få förstod den. Det hela byggde på ett jämnt flöde där delarna kom precis när de behövdes. Arbetarna skulle lära sig av varandra för att hitta det smartaste sättet att montera säten, växellådor, rattar. Om bandet gick för fort kunde arbetaren stoppa det så att allt kunde monteras korrekt. Allt skulle vara i fokus samtidigt. Harmoni, prestigelöshet och en ständig vilja till effektivisering gällde. Kort sagt ett annat sätt att tänka.

Hos Scania började själva omvandlingen i den så kallade motordroppen, den station i fabriken där motorn sänktes ner i chassit. Det är den punkt i produktionen där allt sammanfaller och där eventuella fel uppdagas. Genom att lägga fokus där måste de anställda gå bakåt i flödet och förbättra. På så vis förbättrades helheten.

Högsta ledningen fick komma ner till motordroppen och konsulter från SAM monterade i flera år motorer tillsammans med arbetarna. När arbetarna där började gilla det nya tänkesättet fick andra grupper komma och titta, vilket gjorde arbetarna vid motordroppen stolta. Sakta fortplantades det nya tänkesättet.

Annons

Det tog tio år att förstå och införa tänkesättet, men Leif Östling lyckades. Scania blev ett av världens mest lönsamma lastbilsbolag, med tvåsiffrig rörelsemarginal.

Många såg Leif Östling som en av Sveriges bästa företagsledare. Han fick enorm respekt.

Internt kom han att bli så förknippad med Scania att loggan (fabeldjuret grip en blandning av lejon och fågel) som sitter på taket av Scanias stora bruna kloss till kontor i Södertälje fortfarande kallas ”Leffes kalsonger".

Ändå var han inte ”Leffe” med många. Han var blyg, tillbakadragen och svår att lära känna. Han trivdes bäst med sina barndomskompisar vid Luleälvens mynning där han kunde sitta i ekan, grilla korv, fiska och jaga. Där han kunde vara ”snickarens son”, trots sin position och trots att han var beläst, även när det gällde skönlitteratur. På Scania-middagar där respektive var med pratade han bara jobb: anekdoter från resor och förhandlingar. Socialt småprat var inte hans grej.

Leif Östling såg liksom Investors vd Marcus Wallenberg glad ut, men sägs ha skurit tänder inombords när han skakade hand med lastbilstillverkaren Volvos dåvarande koncernchef Leif Johansson i Stockholm 1999.
Leif Östling såg liksom Investors vd Marcus Wallenberg glad ut, men sägs ha skurit tänder inombords när han skakade hand med lastbilstillverkaren Volvos dåvarande koncernchef Leif Johansson i Stockholm 1999. Foto: Yvonne Åsell
Annons

Östling sägs ha skurit tänder inombords

Här hade de en ledig tungviktare som inte var rädd för vare sig politiker eller företagsledare. Hurra, vilket fynd! Honom ska vi ha!

Leif Östling såg glad ut, men sägs ha skurit tänder inombords, när han skakade hand med lastbilstillverkaren Volvos dåvarande koncernchef Leif Johansson i Stockholm 1999. Scania skulle slås ihop med Volvo och Håkan Samuelsson skulle bli chef för Scaniadelen.

Vid den tiden sägs Leif Östling inte ha haft mycket till övers för kusinerna Jacob och Marcus Wallenberg, som börjat ratta Wallenbergsfären. För de insatta verkade det uppenbart att Samuelsson gjort upp med dem bakom hans rygg. Själv hade Leif Östling fått ett erbjudande om att bli chef för tyska MAN.

Men fusionen Volvo-Scania föll då EU-kommissionen satte käppar i hjulet, av konkurrensskäl. I stället sålde familjen Wallenberg en stor del av sina Scaniaaktier till Volkswagen och Håkan Samuelsson blev chef för MAN.

År 2006 lade Samuelssons MAN ett fientligt bud på Scania. Det var då Leif Östling fällde sitt famösa uttalande: ”Tysken är ju expert på Blitzkrieg, men man har ju också förlorat många av dem.” Leif Östling fick hjälp av sin vän Ferdinand Piëch, Volkswagens patriark och störste enskilde ägare, att avvärja budet. En källa beskriver att de har samma sociala förmåga: de sätter sig i ett hörn och går igenom siffror hela natten i stället för att vara med på festen.

Annons

År 2009 försvann Håkan Samuelsson ut från MAN efter att polis och åklagare i en gryningsräd avslöjat att bolaget mutat lastbilsinköpare i framför allt Afrika och Asien. Men i samma veva avslöjade MAN att bolaget var med i en europeisk lastbilskartell. Alla toppchefer i de andra bolagen, Volvo/Renault, Daimler, DAF och Iveco medgav att de var med i kartellen – utom Leif Östling. Följden blev många miljarder i böter för syndarna, men skvallraren MAN slapp böta. (Trots Östlings nekande krävde EU-kommissionen Scania på drygt 8 miljarder hösten 2017.)

Men senare tog Volkswagen över hela Scania som fick ingå i samma division som det delägda MAN.

På Scanias årsstämma i Södertälje den 4 maj 2012 drog Ferdinand Piëch sin sturige svenske vän åt sidan och erbjöd honom att bli medlem av Volkswagens koncernledning och chef för lastbilsdelen. Efter 23 år som vd för Scania, och totalt 39 år i företaget, fick Leif Östling sitta i direktionskorridoren på tionde våningen i Wolfsburg i Tyskland. Att han tackade ja förvånade många. Men han fick totalt 63 miljoner kronor 2013 för det, enligt Dagens Industris beräkningar.

Annons

Men de synergier Leif Östling skulle ordna lyste med sin frånvaro och han fick sluta i februari 2015, fast vara kvar som rådgivare. Men när han var för frispråkig på Genèvesalongen i mars 2015 åkte han ut helt. Han sa, till en SvD-reporter, att de svenska facken inte hade någon vetorätt mot jobbflytt utomlands.

Vid det laget hade han alltså gjort sig känd som en egensinnig man som obstruerade mot ägarna och som sa saker som upprörde många.

• Om att få kvinnor söker sig till tekniska utbildningar: ”Genetiskt betingat”.

• Om att så få kvinnor sitter i bolagsstyrelser: ”Konstig debatt som drivs av rödstrumpefalangen”.

• Om klimatet: ”Genom mänsklighetens historia har vi haft flera istider och en rad andra dramatiska klimatförändringar. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med såna larm”.

Industrifalangen inom Svenskt Näringsliv vädrade nu morgonluft. Här hade de en ledig tungviktare som inte var rädd för vare sig politiker eller företagsledare. Dessutom med ett kontaktnät av rang. Hurra, vilket fynd! Honom ska vi ha!

Annons

Anhängarna viftade undan att Leif Östling var synnerligen svårstyrd. Och att 70-åringen hade en tunga som verkade forma ord snabbare än hans hjärna kunde analysera effekten av dem. Huvudsaken var att intresseorganisationen skulle ha ett tungt namn i toppen. Leif Östlings debattartiklar skulle alla läsa. Ingen skulle kunna strunta i dem. I maj 2016 blev han vald.

Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling anländer till riksdagshuset inför riksmötets öppnande den 12 september 2017.
Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling anländer till riksdagshuset inför riksmötets öppnande den 12 september 2017. Foto: Pontus Lundahl/TT

Relationen med Lemne ”frostig” och ”kärv”

Bastujargong och en mentalitet som höll vänner om ryggen i alla lägen, hävdade belackarna.

Torsdagen den 10 november 2016 klev Leif Östling in i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm. I salen med 15 meter i takhöjd, tunga kristallkronor och valvliknande dörröppningar fanns högdjur som finansmarknadsminister Per Bolund (MP), riksbankschefen Stefan Ingves och SEB:s dåvarande koncernchef Annika Falkengren. Svenska Bankföreningen ordnade sitt årliga bankmöte.

Annons

Leif Östling skulle prata i tio minuter, som inledning till en paneldebatt om utmaningar för kreditmarknaden och svensk ekonomi.

Många på Svenskt Näringsliv ville att han skulle ta upp, och driva, frågan om att fler än 6 000 företag hade svårt att få banklån och därför måste tacka nej till beställningar. De som värnade om den här saken hade informerat honom. Men nej, han pratade, enligt uppgift, om annat.

När han började på Svenskt Näringsliv i maj 2016 sköt han ofta från höften. Han tyckte att han kunde det här med industrin och dess hjärtefrågor. Men Svenskt Näringsliv består av ett otal organisationer och dessutom av alla möjliga företag – små, mellanstora och stora – i alla möjliga branscher.

Många ville att deras ordförande skulle lyssna ordentligt och förankra beslut. I stället körde Leif Östling på som om en intresseorganisationen vore ett företag. I stället för att ta två månader på sig att fatta ett beslut som de flesta är med på fattade han det på två dagar.

Inte blev han populärare av att det var han som genomdrev den omorganisation som redan låg i korten: Att den 89 personer starka styrelsen, inklusive suppleanter, skulle ha av en verksamhetsstyrelse på max 15 personer och att organisationen skulle få nya stadgar.

Annons

Vissa i Svenskt Näringsliv ansåg att Leif Östlings världsbild var omodern, formad som den var av att han var född 1945, hade jobbat i industrin hela sitt liv och främst arbetat med män. Bastujargong och en mentalitet som höll vänner om ryggen i alla lägen, hävdade belackarna.

Carola Lemne, vd i Svenskt Näringsliv.
Carola Lemne, vd i Svenskt Näringsliv. Foto: Lars Pehrson

Debaclet sägs ha tagit Leif Östling hårt. Han påstås vara mycket mån om sitt eftermäle.

Relationen mellan Leif Östling och Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne beskriver SvD:s källor som ”frostig”, ”kärv” och ”bister”.

Motståndarna ville helt enkelt inte ha honom kvar. Hösten 2017 stod det klart att Leif Östling skulle avgå till stämman i maj 2018.

Då briserade Paradisläckan. Leif Östlings kritiker fick vatten på sin kvarn. Och när han sa att han uttalat sig som privatperson och inte som ordförande gick flera i taket. Oacceptabelt, ansåg de. Företagare jobbar i förtroendebranschen. Det gick inte att tycka en sak privat och en annan offentligt, menade de.

Annons

Det fanns redan en misstänksamhet mot företagare i samhället och motståndarna inom Svenskt Näringsliv tyckte att han spädde på den.

Dessutom var det helt olämpligt att ifrågasätta skatten samtidigt som en av organisationens hjärtefrågor var vinster i välfärden. Leif Östlings motåtgärder, som den ursäktande och välformulerade debattartikeln i DN, fungerade inte. Missnöjet internt var för stort. Visst hade Leif Östling stöd av vissa, industrin väger tungt i Svenskt Näringsliv, men andra hade redan tappat förtroendet.

Onsdagsmorgonen den 22 november fick verksamhetsstyrelsens 14 ledamöter ett personligt brev av Östling. Budskapet var detsamma som i pressmeddelandet. Han avgick.

Samma eftermiddag minglade Svenskt Näringslivs 150 chefer på sin årliga chefskonferens, i år förlagd till den norska fastighetsentreprenören Petter Stordalens hotell At Six vid Brunkebergstorg i Stockholm. Här syntes mest glada miner medan kaffedoften spred sig. Många var lättade.

Men debaclet sägs ha tagit Leif Östling hårt. Han påstås vara mycket mån om sitt eftermäle.

Toyota.
Toyota. Foto: Rick Bowmer/AP
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Den 22 november 2017 kom nyheten om att Leif Östling avgick från posten som ordförande för Svenskt Näringsliv.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Marcus Wallenberg.

Foto: Lars Pehrson

Leif Östling såg liksom Investors vd Marcus Wallenberg glad ut, men sägs ha skurit tänder inombords när han skakade hand med lastbilstillverkaren Volvos dåvarande koncernchef Leif Johansson i Stockholm 1999.

Foto: Yvonne Åsell

Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling anländer till riksdagshuset inför riksmötets öppnande den 12 september 2017.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Carola Lemne, vd i Svenskt Näringsliv.

Foto: Lars Pehrson

Toyota.

Foto: Rick Bowmer/AP