Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Rickard L Eriksson
Perfect Guide

Dencik: ”Jag tänder inte på den klassiska familjepappan”

Han är filmvärldens mesta ärkebuse – ju otäckare roll, desto lyckligare är David Dencik. SPG träffar skådespelaren som gör Quick, Lasermannen och nästa Bondskurk med samma glödande energi.

Det är fredag förmiddag och himlen öppnar sig över Tyresö Slott. David Dencik plockar upp en mörkblå manchesterjacka från sin vita tygpåse och gör sig beredd. Få omkring oss här vet nog om att de befinner sig på samma plats som skurken i nästa Bondfilm, Gorbatjov i hyllade Chernobyl eller Sture Bergwall i snart bioaktuella Quick. Trots otaliga filmroller, inte minst internationellt, är David Dencik Sveriges kanske mest okända kändis.

Annons

– Det har hänt att jag varit på en filmpremiär för en film jag själv spelat huvudrollen i och folk inte har känt igen mig. Då kan man känna sig lite sårad i sin fåfänga. Annars är det jätteskönt. Eller, det vet jag inte, för jag vet ju inte hur det känns att vara igenkänd.

David visar vägen uppför stentrapporna i det intilliggande slottscaféet. Trots att han bor i Köpenhamn sedan hans svenska föräldrar flyttat dit på 70-talet, är han väl bekant med den här platsen.

– Min morfar var faktiskt en av de första bosättarna vid Tyresö strand och jag har alltid tillbringat somrarna här. Tidigare fanns det grusvägar, torsk i vattnet och älgar i skogen. Jag minns hur vi la ut nät och pilkade. Jag tycker om den här platsen.

David har ett sommarhus fem minuter härifrån och det var där han befann sig sommaren 2012, när han läste Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare. En historia han jämför med ett haveri i klass med tsunamin och mordet på Anna Lind. Och allt briserade för honom.

– Hur kan en människa falskeligen erkänna saker den inte har gjort? Och hur kan utbildade människor från en stor variation av yrkesgrupper; domare, åklagare, psykologer och journalister gå på allt? Det var och är fullkomligt obegripligt för mig. Ju mer jag bekantat mig med detta, desto mer tycker jag att man är i kontakt med ett svenskt nationellt trauma. Det är en totalt otrygg berättelse. Man blir ju livrädd för systemet som här kollapsar som dominobrickor, säger han och skjuter sin stol närmare cafébordet vi precis satt oss vid.

David kunde inte släppa historien, vilket gjorde att han omedelbart köpte loss rättigheterna till boken ihop med producenten Helena Danielsson.  

– Jag hade gjort Lasermannen 2005 och tänkte att det kunde vara kul att göra ännu en svensk ärkebuse, men som är oskyldig. Sedan fick jag två barn och andra jobb som tog upp tiden. Men Helena arbetade i det fördolda och när vi tog upp tråden igen gick det fort.

I Quick bär han inte bara en av huvudrollerna utan också titeln som exekutiv producent.

– Till skillnad från exempelvis Chernobyl eller Störst av allt, då jag kommer in fem i tolv och gör mina scener, har jag varit med kreativt på ett helt annat sätt den här gången.

Foto: Rickard L Eriksson

Om man är bekant med Davids tidigare roller är det inte helt oväntat att han skildrar en person som Sture Bergwall. David spelar gärna udda solitärer.

– Den klassiska familjepappan har jag svårt att tända på. Jag har ett större uttrycksbehov och vill synas på ett tydligare sätt. Jag gillar karaktärer som existerar i sig själva.

Helst ska rollen vara långt ifrån honom själv, som hans svenska genombrott som John Ausonius i Lasermannen. En prestation som fick hans mamma att frukta att folk skulle blanda ihop honom med den verkliga Ausonius.

– Och det var precis det som hände! För honom alltså, inte för mig. Han fick ragg på den där serien. Det var en kvinna som såg Lasermannen och kontaktade honom. Idag är de gifta. Fast egentligen var det ju mig hon blev intresserad av, tänker jag, säger David Dencik och ler.

David växte upp i ett akademiskt överklasshem. Ett hem som var vänt mot konstnärliga uttryck med museibesök och konserter. Det var också ett judiskt hem som innebar att David gick i judiska skolan i Köpenhamn.

– Även om skolan är mer skyddad nu har den jämt varit föremål för trakasserier. När synagogan sprängdes i Köpenhamn 1986 blev jag och mina klasskamrater en del av vaktstyrkan och fick i uppgift att kontrollera pensionärerna som skulle in till bridgeklubben. Då var det mest spännande. Men vissa händelser var riktigt otäcka, som när vi spelade med det judiska fotbollslaget och det utfördes en hämndaktion efter en massaker i en moské i Hebron någon vecka innan.

Som vuxen har David fortsatt att praktisera den judiska traditionen.

– Det är en del av min identitet och det jag kommer ifrån. Jag kallar mig religiös ateist. Jag gillar att ritualisera umgänget. Det unnar jag alla, att ha en kväll i veckan då man insisterar på att dricka vin och att stanna upp lite. I min familj brukar kvinnorna tända ljusen på fredagskvällen och så applåderar vi. Det tycker jag känns bra. Så senare idag ska jag hem och baka flätbröd med mina barn.

Foto: Rickard L Eriksson

1999 flyttade David till Stockholm för att gå Teaterhögskolan och det var under de åren staden blev mer levande för honom, mycket tack vare klasskamraten Gustaf Skarsgård.

– Gustaf hade en bred bekantskapskrets och vi delade många intressen. Han hjälpte mig in i staden, vi levde rövare ihop och i det skapades en vänskap som vi har bevarat.

Trots att de båda slagit igenom utanför Norden har de inte delat scen än. Däremot har David jobbat med en rad andra svenskar på det internationella fältet, som Johan Renck, Fares Fares och Oscarsbelönade filmfotografen Linus Sandgren, som står bakom kameran i kommande Bond – No time to die.

– Linus är precis som jag, make och tvåbarnspappa och oftast utan familjen när vi jobbar. Så vi har funnit varandra lite.

Under 2011 gjorde Dencik sina första roller i internationella storfilmer som Steven Spielbergs War horse, David Finchers The girl with the dragon tattoo och Tomas Alfredsons Tinker tailor soldier spy. Även om han spelat både danska och svenska roller var det internationella klivet en milstolpe.

– Att spela på engelska är som att få ett tredje ben om man är dansare. Dessutom ville jag komma ut och se världen, lära känna människor. Som liten ville jag bli kartritare och drömde om att hitta ett yrke som innebar många resor. När jag filmade Bond i Jamaica fick jag en chaufför som tog mig runt. Vi stannade till på olika platser, hälsade på folk, käkade på någon vägkrog… Jag gillar det! Det finns en antropologisk nyfikenhet i mig, säger han och berättar att han och chauffören fortfarande har kontakt.

Att han i vår slåss mot Daniel Craig har inte varit en milstolpe, men Bondskurk är en roll utöver de vanliga.

– Det är klart att det är häftigt att vara nära den där apparaten. Det är säkert minst 500 involverade på plats. Jag vet inte vad alla gör. Plötsligt ser man någon bära en kabel eller hänga ifrån taket. Det känns som om man håller på att göra en OS-invigning varje dag.

Blir du nervös i sådana lägen?
– Nja, oavsett om det är barnteater i Bandhagen eller om du spelar i Bond är uppdraget detsamma – man måste gestalta och det är det jag kan. Däremot har jag undervisat på Teaterhögskolan i Göteborg och det är något helt annat. Att vara mig själv med mina tankar och tillkortakommanden inför några hungriga teaterelever är betydligt mer nervöst än att spela in Bondscener.

Hur är det att spela mot Hollywoodgiganter, blir man vän med dem?
– Alla är där för att arbeta, så det är ganska samma sak. Jag stod med Johnny Depp en gång och ville få ut mer av mötet personligen. Bli kompis med honom. Men det blir bara spänt i de lägena. Jag ställer konstiga frågor och de tittar på mig som om jag rökt något.

Har valet av uppdrag förändrats sedan du fick barn?
– Ja, man måste ha stöd hemifrån och uppgiften måste vara tillräcklig relevant för att spränga hela min familjesituation. Om jag ska vara tio veckor i Sydney som jag var i Top of the lake, vet man att det kostar på.

David och danska frun Sofie, som är advokat, och deras två barn, har sin bas strax utanför Köpenhamn.

– Vi har precis köpt ett hus som innebär mycket trädgårdsarbete. Det tycker jag om. Jag planterar och gräver, och inbillar mig att jag är rätt huslig. Jag gillar vardagen väldigt mycket. Köpa ägg och mjölk.

Himlen klarnar. David stoppar ner jackan i tygpåsen igen, rufsar till håret och ursäktar sig med att det är hans roll i Bond som ska se ut så här. Om två dagar ska han nämligen till London för att spela in några sista scener mot Daniel Craig, och den här gången tar han med sig familjen.

– Vi skulle egentligen ha en längre semester här i Tyresö, men på vägen fick jag ett meddelande om att teamet ville ha mig tillbaka på söndag. Det hör till saken att Daniel Craig snavade och skadade foten för ett tag sen. Eftersom det är en actionfilm och han behöver springa fick vi skjuta upp filmningen. Men nu verkar han må bra. Så hela familjen åker till London istället.

– Och det blir också kul, säger han och sätter på sig kepsen innan vi skiljs åt.

Foto: Rickard L Eriksson

Till Toppen