Annons

Janerik Larsson:David Frums nya bok

En anti-intellektuell med en postmodernistisk själ
En anti-intellektuell med en postmodernistisk själ Foto: Manuel Balce Ceneta
Under strecket
Publicerad

Adrian Wooldridge är idag The Economists briljante politiske redaktör som nu (efter ett antal år som Schumpeter-kolumnist) skriver den politiska krönikan Bagehot.

Han var under ett antal år chef för The Economists redaktion i Washington DC och skrev då Lexington-krönikan. Under USA-åren skrev han också tillsammans med John Micklethwait (som var baserad för The Economist i Los Angeles och New York) en rad böcker som fortsatt är mycket läsvärda. (Micklethwait blev efter USA-åren chefredaktör för The Economist men har sedan återvänt till USA som chefredaktör för Bloomberg News.)

I helgens New York Times Book Review recenserar Wooldridge David Frums nya bok TRUMPOCRACY - The Corruption of the American Republic.

Om detta vill jag säga två saker.

Dels att Wooldridges recension är briljant:

Some of Trump’s biggest ideological backers have an almost apocalyptic sense that America needs to be purged in order to be saved. Hanging over everything is the figure of Vladimir Putin, a man who has devoted his career to accumulating information on weaknesses, both personal and political, and turning that information into power. Rather than Russia turning into America, as America’s policymakers argued in that great age of illusion, the 1990s, America seems to be turning into Russia.

Annons
Annons

Det fanns en gång en tro att Ryssland skulle bli som Amerika, men nu är det Amerika som håller på att bli som Ryssland.

Om presidenten skriver han:

A Manhattan-based playboy who has had life handed to him on a silver platter might look like a strange vehicle for the pain of the American heartland. But Trump is a winner with the soul of a loser: He is consumed by imagined slights to his fragile ego, hypersensitive to the pretensions of smarty-pants liberals, a man who spends many hours a day watching cable news and seething with anger. He is also an anti-intellectual with the soul of a postmodernist: He believes that reality is something that can be bent into any shape you choose provided that you have enough power.

Trump som en anti-intellektuell med en postmodernistisk själ - bättre kan det nog inte sägas.

Det andra som ska sägas är att Frums bok är mycket bra, viktig läsning för den som vill förstå dagens USA. Frum är en vass analytiker och han följer amerikansk politik med ett sakkunnigt perspektiv. Han kommer ihåg vad som hände och sades också åren innan Trump dök upp på den politiska arenan. Han är en engagerad, klok konservativ amerikan som vet vad som håller på att gå förlorat.

Frums bok skulle fått mycket större - och ett mera välförtjänt - utrymme i den amerikanska samhällsdebatten om den inte råkat utkomma samtidigt med Michael Wolffs ”Fire and Fury - Inside the Trump White House”. Den boken är också viktig läsning eftersom den illustrerar så mycket av detta den skarpsynte Frum anar från utsidan.

Frums bok handlar i hög grad om vägen fram till presidentvalet i november 2016 och det är en viktig berättelse även om den inte har samma nyhetsvärde som Wolffs avslöjanden om vad han (och hans de facto medförfattare Steve Bannon) sett och hört inne i Vita huset under början av Donald Trumps tid där.

Bokens titel ”Trumpocracy” är ett tillspetsat sätt att formulera det hot som nu riktas mot den amerikanska demokratin.

En annan bok med samma tema är statsvetarprofessorerna Steven Livitskys och Daniel Ziblatts ”How Democracies Die”. De båda skriver i dagens New York Times om sin bok.

Det är möjligt att jag är orättvis när jag jämför den med Wolffs och Frums böcker. Harvardprofessorerna är inte så vassa skribenter och deras ambition att jämföra Trump i detalj med allehanda odemokratiska makthavare världen över är givetvis tänkvärd men blir i mina ögon mindre engagerande.

För den som är intresserad av dagens amerikanska politik är alla tre böckerna väl läsvärda. Börja i så fall med David Frum är mitt förslag. Wolff bör också läsas därför att den uppenbart ger en ganska autentisk bild av maktspelet i Vita huset. Statsvetarvolymen är nog mest intressant för statsvetenskapligt intresserade även om också den i stora delar är en debattbok riktad mot Trump-administrationen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons