Annons

Teresa Küchler:Katalonien: Hur i allsindar hamnade vi här?

Tolv katalanska ledare ville utropa en egen stat. Men centralmakten satte hårt mot hårt – och hävdar att de ledde ett uppror mot regeringen i Madrid. Nu hotas de av 25 års fängelse. Men huvudpersonen är inte ens på plats.

Under strecket
Publicerad
Foto: APBild 1 av 3

Protester omgärdar rättegången i Madrid.

Foto: Daniel Cole/APBild 2 av 3

Kataloniens tidigare ledare Carles Puigdemont, mitten.

Foto: APBild 3 av 3
Foto: APBild 1 av 1
Foto: AP

BRYSSEL Inte sedan terrorrättegångarna mot medlemmar i den baskiska, revolutionära separatiströrelsen ETA hölls 1970, under Franco-tiden, har ett rättsfall i Spanien dragit till sig så stort internationellt intresse.

Rättegången direktsänds i flera spanska tv-kanaler – säkert inte bara på grund av platsbristen i domstolsbyggnaden i Madrid, utan också för att det inte bara är de åtalade utan även rättegången själv som synas, dissekeras och prövas av både hemmapubliken och omvärlden.

Inför skranket står tolv profiler ur en annan separatiströrelse, den katalanska. Deras påstådda brott: uppror mot den spanska staten och förskingring av offentliga medel i samband med en illegal folkomröstning i Katalonien den 1 oktober 2017, och det efterföljande utropandet av en egen stat.

Annons
Annons

Protester omgärdar rättegången i Madrid.

Foto: Daniel Cole/APBild 1 av 2

Kataloniens tidigare ledare Carles Puigdemont, mitten.

Foto: APBild 2 av 2
Protester omgärdar rättegången i Madrid.
Protester omgärdar rättegången i Madrid. Foto: Daniel Cole/AP

Deras motiv, enligt åklagarsidan: att uppnå självständighet för Katalonien, en välmående region i nordöstra Spanien med ett eget språk, katalanskan, som talas jämte spanskan.

Nio av de åtalade, bland dem den förra talmannen för det katalanska regionparlamentet Carme Forcadell och Oriol Junqueras, som var regional vicepresident, har suttit i häkte i över ett år. Alla tolv riskerar långa straff: åklagaren insisterar på uppemot 25 års fängelse för de högsta ledarna.

En person lyser skarpt med sin frånvaro i rättssalen: den förre katalanske regionpresidenten Carles Puigdemont, som befinner sig i landsflykt i Belgien.

Kataloniens tidigare ledare Carles Puigdemont, mitten.
Kataloniens tidigare ledare Carles Puigdemont, mitten. Foto: AP

De åtalade katalanerna har försvarare i hela världen, både bland dem som menar att de hade rätt att arrangera folkomröstning och utropa självständighet, och bland dem som inte har någon egentlig åsikt om Katalonien, men menar att ledarna är politiska fångar.

Amnesty International har anmält intresse för att få vara observatör under rättegången, och i EU-parlamentet i Bryssel har flera politiker propagerat för större EU-inblandning i ett rättsväsende, det spanska, som de menar inte kommer att ge de åtalade en rättvis rättegång.

Annons
Annons

Och i hela Europa och världen ställer sig vanliga åskådare sig förbluffat frågan: hur i allsindar hamnade de där, i en rättssal med en domare som talar om 25 års fängelse? Och det var väl ändå Baskien, med ETA:s våldskampanjer och blodiga bombattentat, och inte det pragmatiska Katalonien, som var det spanska statsbyggets svagaste länk?

I Katalonien var separatismen efter Franco-tiden en relativt marginell företeelse. Men den katalanska självständighetsrörelsen började växa lavinartat år 2010, då författningsdomstolen i Madrid plötsligt ogiltigförklarade en uppgörelse mellan de Kataloniens ledar och regeringen i Madrid om regionens status – ”El Estatut”.

Enligt uppgörelsen så erkände man Katalonien som en egen ”nation” inom konungariket, gav katalanskan företräde över spanskan i offentliga sammanhang och, framför allt, gav katalanska politiker mer makt över regionens finanser.

Men domstolen upphävde stora delar av El Estatut och sade att framför allt referenserna till Katalonien som en nation var ett grundlagsbrott.

I juli 2010 protesterade en miljon invånare i Barcelona mot beslutet, med slagorden ”Vi är en nation! Vi bestämmer!” Och sedan var snöbollen mot självständighetsomröstningen i rullning.

Men få trodde nog att de katalanska ledarna faktiskt hade tänkt att gå så långt som att utropa en egen stat – inte minst för att en majoritet av katalanerna enligt alla opinionsmätningar faktiskt inte vill ha självständighet.

Hoten om en vild folkomröstning sågs länge som främst ett sätt att pressa regeringen i Madrid till förhandlingar om mer självstyre.

Mindre än två dygn efter självständighetsförklaringen flydde regionspresidenten Carles Puigdemont och fem andra separatistledare landet. De hade kanske inte heller räknat med att den spanska åklagaren menade allvar i sina hot om att åtala dem för ett av de allvarligaste brotten i spansk lag. Men han bluffade inte. Inte alls.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons