Annons

De flesta har inga asylskäl

Foto: Maja Suslin/ TT

Vi kan fortsätta att försvara asylrätten, men inte med de många definitioner vi ger den idag.

Under strecket
Publicerad

Vi har hört det tusentals gånger: ”ett nej är ett nej; den som fått nej på sin asylansökan ska lämna landet”. Men ingenting är avgjort med ett nej. Det överklagas, följs av nya utredningar, nya inlagor, muntlig förhandling i migrationsdomstolen. Ett nej där kan också överklagas, i annat fall ska den utvisade lämna landet. 8 700 personer gjorde det 2018. Få är de som lämnar och många är de oavslutade ärendena, 18 900 förra året.

Ingen kan påstå att Sverige tar lätt på den asylsökandes rättigheter. Alla har rätt att få sin sak prövad, heter det. Är det inte av visst intresse att granska den där ”saken”? Vad är det för sak som ska prövas?

Vad gäller krigsflyktingar, skyddsbehövande, är flyktskälen uppenbara men prövas ändå individuellt. I dagligt tal kallas de också flyktingar, men det är lurigt med bestämningen här. I asylrätten är flykting en term som avser personer som åberopar personliga skäl att få internationellt skydd enligt flyktingkonventionen. 2018 var flyktingarna fler än krigsflyktingarna.

Så låt oss titta på dessa personliga skäl. Det är huvudsakligen de personerna som upptar resurserna, som överklagar, som får nej, som stannar i landet ändå. 2018 fick 39 procent av det årets asylsökande ja. Det torde betyda att de flesta alltså inte har några asylskäl.

Annons
Annons

Grunderna för asyl som flykting vittnar om ett ålderstiget regelverk. En grund är ras, ett tabu som ofta skrivs om till etnisk tillhörighet. Ras är ju definitionsmässigt ett kollektivt begrepp för kollektiv förföljelse.

Den vanlige flyktingen från Afghanistan råkar höra till den etniska gruppen hazarer, och har alltså en perfekt ”sak” att få prövad, men som skäl för asyl viftas det bort. Förföljelsen ska vara personligt riktad. Alla hazarer är inte förföljda, det blir nej på det. Asylrätten säger ras men har det någonsin tillämpats?

En annan grund för asyl är nationalitet. Obegripligt. FN-stadgan talar visserligen om nation för att beteckna minoriteterna inom en stat, men språkligt blandar vi ihop begreppen. Vi har svårt att hålla isär statlig tillhörighet, nationell identitet och etnisk identitet.

Den var just det den förre vice talmannen Björn Söder försökte göra, fördömdes för då och fördöms för än idag. (Statsvetaren Björn Östbring skrev en debattartikel i SvD 21/6-18 om detta, med referens till standardverket ”Den globala nationalismen”, där Björn Hettne, Sverker Sörlin och Uffe Östergård beskriver hur begreppen stat, samhälle och nation överlappar). Frågan om nationalitet som grund för asyl kvarstår: hur många?

Ett personligt skäl för asyl är religiös uppfattning. Man ändrar uppfattning och gör det vanligen sur place, på plats, i Sverige. Inte i hemlandet. De asylsökande lämnar islam och finner Jesus. Migrationsverket och migrationsdomstolen ska avgöra om deras nya tro är genuin. En svår ”sak”.

Vem kan säga hur äkta tro ser ut? Vem kan intellektualisera sin tro så att den övertygande kan bevisa en djupt personlig känsla av samhörighet med Gud? Islam var för många en tvingande och straffande religion och här hittar de en mild och förlåtande Jesus. De gör sitt yttersta för att komma ihåg kristendomsläxan men förstår inte vad någonting symboliserar eller varför det är centralt i kristendomen. De som inte tror alls är mera trovärdiga. Men. Att över huvud taget lämna islam är ett brott som kan straffas med döden. Ett tiotal länder kan utdöma dödsstraff för apostasi, avsteg från den heliga lagen.

Annons
Annons

Asylrätten förbjuder sådan utvisning. Förbudet är av sådan karaktär att det är absolut oavvisligt. En person som riskerar döden, eller tortyr, eller omänsklig behandling får under inga omständigheter skickas tillbaka. Det är en av flyktingkonventionens mest centrala regler. Den kallas non-refoulement, icke knuffa bort. Det innebär i sin tur att varje muslim från ett strikt fundamentalistiskt land som hoppar av islam, och gör det så att det märks genom att ”missionera” ut på facebook, har skapat sig ett asylskäl som är tvingande. De måste få stanna om utvägar saknas. Enligt asylrätten.

Samma sak gäller asylgrunden sexuell läggning: personlig identitetsfråga, omöjlig att bevisa eller motbevisa, risk för dödsstraff eller annan grym behandling, förbud mot utvisning. Intressant nog är det bara Sverige som explicit har sexuell läggning som skäl för asyl. Andra länder inbegriper sexuell läggning i kategorin tillhörighet till viss samhällsgrupp. HBTQ ger rätt till asyl, så är det. Då måste de som berörs få stanna om ”saken” blir känd i hemlandet.

Däremot är det nog inte så vanligt med kön som asylskäl därför för att kön i sig är så vanligt förekommande. De flesta av världens kvinnor lever i kulturer där de är underkuvade. Det spelar ingen roll om det är regimen eller våldsreglementen hemmavid som förtrycker. Kan kvinnorna ingenstans få permanent skydd av en officiell instans har de rätt till asyl. Deras asylskäl är skriande, men de kommer inte. Samma fråga: Hur många får asyl på grund av kön?

Politisk uppfattning är asylskäl. Det kan tyckas vara just det som asylrätten är till för, att ge skydd åt politiska dissidenter som arresteras för att de opponerar mot den politiska makten. Men politisk uppfattning leder oftast till avslag. De asylsökandes politiska engagemang är daterat, de hade ingen framträdande position som motståndare, de vet ofta inte ens vad partiet stod för som de stödde. De har ingen skyddsvärd politisk utsatthet. Där finns oftast ett klart svar, det är nej, de ska lämna landet.

Alla insiktsfulla politiker i Sverige är medvetna om dragningskraften i asylrätten och nödvändigheten att begränsa utnyttjandet. I Genèvekonventionens flyktingparagraf finns obegripliga grunder för asyl, onödiga grunder, förlegade grunder. Den borde bort av åldersskäl.
Den sekundära del som reglerar skyddsbehövande räcker. Där finns det vi som rättsstat behöver leva upp till: skydd för den som riskerar dödsstraff, tortyr, urskillningslöst våld. Den ryms också inom asylrätten. Vi kan fortsätta att försvara asylrätten.

Den partiledare som tar på sig att verka för att reformera EU-fördraget och Europakonventionen till en rimligare demografisk och omvärldsanpassad ram för asylrätten kommer att gå till historien som den som gjorde stordåd.

HELENA RIVIÈRE är fri skribent. rivihel@gmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons