Annons

Hanna Hellquist:De förolämpade

Kolumn | Semantik

Publicerad
IS-resenärer? IS- krigare? IS-soldater? IS-anhängare? Vi är vilse i beteckningarna igen.
IS-resenärer? IS- krigare? IS-soldater? IS-anhängare? Vi är vilse i beteckningarna igen. Foto: Manish Swarup/TT

För 10-15 år sedan var det under en period populärt att prata om sambandet mellan fattigdom, radikalisering och rekrytering till terrorism. Så sent som 2016, efter terrordådet på Promenade des Anglais, framhöll Margot Wallström att en av terrorismens grundorsaker stod att finna i världsfattigdomen.

Och just denna tankefigur – som bygger på idén att terrorism är ett resultat av materiell fattigdom och bristande insikt i demokratins funktionssätt – har spökat länge i den svenska debatten. Det är en offertanke, som har begränsad verklighetsförankring. Terrorism föds ur ideologisk extremism och har en svag korrelation med privatekonomiska omständigheter.

Från min egen tid på UD erinrar jag mig att det lades fram diverse PM som insiktsfullt pekade på det växande terroristhotet och, möjligtvis aningen mindre eftertänksamt, drog slutsatsen att det som krävdes för att hantera detta var förebyggande biståndsinsatser. Som i så många andra sammanhang lutade man sig på en inom biståndspolitiken vedertagen formel som lyder: Allvarligt problem + biståndsmedel = biståndssatsning.

Annons

Oavsett om det allvarliga problemet utgörs av klimatförändringar, terroristattentat eller patriarkala strukturer kan biståndet bidra med en satsning. Inte sällan kommer biståndssatsningen i sig sedan att utgöra stommen i den svenska linje som drivs i sakfrågan. För när man inte har något annat att bidra med kan man alltid bidra med biståndsmedel. Eller synpunkter på ordval. För diskussionen om terrorismens grundorsaker har parats med en semantisk diskussion.

I takt med att skildringarna av Islamiska statens bestialiska framfart började spridas ägnade såväl regeringen som diverse tyckare sig åt djuplodande resonemang om vad vi borde kalla terroristerna. IS? ISIL? ISIS? Daesh? Vad skulle förnärma dem mest? Vad skulle riskera att ge dem legitimitet? Debattartikel följdes av debattartikel och till slut satte såväl regeringen som SVT ner foten.

Regeringen landade i Daesh, en transkribering av arabiskan, som är en förkortning av ”Islamiska staten i Irak och Levanten”. Ett motiv till detta val var att det påminner om ett arabiskt ord som betyder trampa ner eller krossa, vilket skulle vara mer ”förolämpande” än IS. Diverse nyhetsmedier landade å sin sida i Islamiska staten, eftersom det arabiska namnet innehåller ordet stat och ”då borde även översättningen göra det”.

Nu är vi vilse i beteckningarna igen. IS-resenärer, IS- krigare, IS-soldater, IS-anhängare. Vad ska vi kalla dem? Vad ska vi kalla deras fruar? Och vad ska vi inte kalla deras barn? Javisst. Ord har betydelse. Men energin som lagts på ordval, tomma signaler och tafatta biståndssatsningar – medan människor slaktats systematiskt och utsatts för fasor som orden inte räcker till för att beskriva – borde rimligtvis ha kanaliserats mer effektivt.

Medan man tänkt på biståndet som en lösning, pratat om handlingsplaner som aldrig tagit form och lagt stor möda på val av förkortning har Sverige halkat efter i lagstiftningen och står nu rätt juridiskt naket inför den problematik som följer av att vuxna människor, som efter kalifatets kollaps ångrat sig, längtar tillbaka till den svenska tråkigheten.

Det finns något mycket välfärdssvenskt över de vädjanden som nu kommer från lägren i Syrien om att ”hämtas hem”. De innehåller samma ordval som svenska turisters missnöjda inlagor om hotell som visade sig sakna utsikt, begäran om hemresor efter blöta nätter på Ibiza eller vardagsklagan från SJ:s tågperronger om bristande information.

Nu anser sig terroristerna och terroristsympatisörerna som föll för kalifatets lockrop förtjäna en andra chans. Precis som välfärdssverige alltid har lovat att alla ska få.

Hanna Hellquist är kommunikationsrådgivare och fri skribent. Läs fler av hennes artiklar på SvD.se/av/hanna-hellquist

Annons
Annons

IS-resenärer? IS- krigare? IS-soldater? IS-anhängare? Vi är vilse i beteckningarna igen.

Foto: Manish Swarup/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons