Annons
Krönika

Lisa Irenius:De ger oss inblick i IS terrorfäste

Under strecket
Publicerad

Under två dagar i början av april dödade IS minst tio personer i syriska Raqqa. Med deras döda kroppar iscensattes ett slags blodiga korsfästningar för allmän beskådan. En mördad man hängdes från en skylt i en trafikerad rondell, iklädd en orange dräkt lik de som använts i terrorgruppens avrättningsvideor. Ett mord utfördes inför dussintals civila. Flera av dem var barn.

Några dagar tidigare ska IS ha gått ut med ett förbud för kristna och armeniska familjer att lämna Raqqa, som sedan snart två år har varit terrorgruppens främsta fäste i Syrien.

Hur kan vi veta vad som sker i en stad helt avskuren från omvärlden? Där ingen journalist kan vistas? Jo, tack vare att det faktiskt finns hjältar. I det här fallet medborgarjournalisterna i det syriska kollektivet "Raqqa is being slaugthered silently". Med överhängande fara för sina liv – minst en av gruppens ursprungligen 17 medlemmar har mördats – trotsar de IS och kämpar för att Raqqa inte ska slaktas i tystnad, att världen ska få veta vad som sker.

På tisdag den 3 maj, pressfrihetens dag, tilldelas "Raqqa is being slaugthered silently" 2016 års pressfrihetspris från Reportrar utan gränser.

Annons
Annons

Det är en svår tid för yttrandefriheten, situationen har förvärrats i många länder. Även i Europa är medierna mindre fria än tidigare. I Polen har det gjorts kraftiga inskränkningar av pressfriheten. I Sverige finns en ökad hotbild mot journalister och författare.

”Demokrati och informations- och yttrandefrihet är ett grundläggande bidrag till förverkligandet av mänskliga strävanden”, skrev ett antal afrikanska journalister i Windhoekdeklarationen den 3 maj för 25 år sedan. Det blev startskottet till världspressfrihetsdagen, senare instiftad av FN, som i år för första gången äger rum i ett nordiskt land. Över 800 deltagare från 100 länder väntas till Helsingfors de närmaste dagarna. Huvudtema för dagen är informationsfrihet – de finska arrangörerna påpekar att världens första tryckfrihetsförordning, som trädde i kraft i det svenska riket för 250 år sedan, drevs igenom mycket tack vare riksdagsledamoten Anders Chydenius från Karleby i Finland.

Mot bakgrund av det mörka läget för pressfriheten i världen i dag blir det särskilt viktigt att stötta och lyfta fram världens hotade journalister och författare. I Sverige finns sedan fem år en fantastisk satsning, som redan har nått ut till läsare i 80 länder men förtjänar en ännu större läsekrets: nättidskriften Dissidentbloggen, som ges ut av Svenska PEN-klubben med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse, Sida och Statens kulturråd.
Chefredaktör Ola Larsmo och tidigare redaktören Elnaz Baghlanian förtjänar en eloge för de 20 intressanta temanummer som hittills har publicerats – det senaste, i mars, om det fristadssystem som ger hotade författare skydd och möjligheter att fortsätta skriva.

Annons
Annons

Dissidentbloggen, som finns i både svensk och engelskspråkig version, ger plats åt de förbjudna texterna, som inte kan skrivas och publiceras i skribenternas hemländer. Där medverkar skribenter från världens alla hörn, med både skönlitterära och journalistiska texter - vissa skrivna i fängelser. Jag gillar verkligen världskartan, där texterna sorteras efter land.

Från Ryssland finns en lysande text av författaren och journalisten Arkadij Babtjenko om konsekvenserna av Putins repressalier mot oliktänkande.

Från Zimbabwe en obehaglig novell om etnisk rensning, av en zimbabwisk författare som skriver under pseudonym eftersom regeringen förbjuder skildringar av massakern på 80-talet.

Eller, för att återvända till Syrien, en dikt av poeten Housam Al-Mosilli, som sedan en dryg månad har fått skydd som fristadsförfattare i Linköping:

De tystas dagbok

Inte ens tystnaden kan längre sova

under nattens långa väntan

kanske kommer något att hända honom

kanske blir han gripen

när han ligger utsträckt

vid mandelträdets fot

eller överraskas av en krypskytts kula

när han gäspar

eller drabbas av nyheten om en massaker

där svalan och hjorten slaktats

Sorgligt nog är Dissidentbloggens framtid oviss, eftersom det inte är klart om den kommer att få fortsatt finansiering. Det känns nästan futtigt att tänka på att den här sortens journalistik, som är på liv och död, också är en fråga om finansiering. Men så är det. Det bör också begrundas på pressfrihetens dag.

Vi står i skuld till de människor som sätter sina liv på spel för att säga det som inte får men som måste sägas. Deras kamp för frihet är en förutsättning för andra människors frihet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons