Annons

SantoDe inledande rätterna är i all sin enkelhet ljuvliga

Italiensk kvarterskrog på Roslagsgatan.
Italiensk kvarterskrog på Roslagsgatan. Foto: Tomas Oneborg

Spretigt, men ack så trevligt. Kvartersitalienaren Santo på Roslagsgatan vill vara något utöver det vanliga, men behöver få till en jämnare nivå – och utbilda sin personal. 

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Santo

Typ
Mellanklass
Kontakt
Roslagsgatan 43, tel: 08-15 00 30

Betyg: 4 av 6

På ett sätt är Santo just den kvarterskrog som alla Italienälskare vill ha i sin närhet. En plats att uppsöka när abstinensen av la dolce vita känns långt borta. I den spartanskt men trivsamt inredda hörnlokalen med vita dukar serveras genuin mat, inte de vanliga turistfällerätterna.

Vid båda våra besök börjar det också bra. Såväl vatten som härligt salt och segt bröd anländer innan vi hinner blinka och de inledande rätterna är i all sin enkelhet ljuvliga.

Foto: Tomas Oneborg

Polpo e Ceci är en vacker bläckfisk serverad på den lenaste mustiga kikärtsöra med rostade cocktailtomater och rosmarin. Uovo in Carbonara beskrivs som ett långkokt ägg på en mousse av fårosten peccorino, men ägget visar sig vara pocherat och gulan smälter ihop med den fluffiga moussen, toppat av krispigt bacon av griskind. Det är salt, det är krämigt och helt enkelt löjligt gott. 

Annons
Annons
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Bland varmrätterna håller tortellin fylld med pumpa samma höga klass. Nästan lika bra är svärdfisken som är ett fint stycke fisk, om än lite väl genomstekt. 

Foto: Tomas Oneborg

Tyvärr kommer det sedan lite för många missar. Raviolin i brynt smör, citron och salvia smakar mest citrus. Det är inte oävet, men inte en rätt att skriva hem om. Polentan med sin lite bittra raddichio, rosésallat på svenska, får inte smakerna att lyfta, tvärtom.

Gnocchi med smala strimlor speckskinka och Alpeggioost är inte heller någon höjdare. Kladdigt, lite salt och några i sällskapet får flashbacks till skolans pasta med skinksås och även om det inte behöver vara dåligt så är det inte något vi vill betala 199 kronor för på krogen. Att två av tre av de som serverar oss inte kan svara ens på de enklaste frågor om varken mat eller vin drar också ner betyget.

Foto: Tomas Oneborg

När vi är på plats en söndagskväll är ett par rätter är slut. Det borde också marulken ha varit. De små överstekta bitarna av marulk som vi får in är på tok för små för sitt pris (299 kronor). 

Även efterrätterna spretar tyvärr. Tiramisun är husets stolthet och gästerna intill får in en stor kvadrat. Det ser trevligt ut och smakar okej, men vi som föredrar en fluffigare konsistens av mascarpone och ägg blir ändå besvikna. Det här är en stabbig variant som mer påminner om marsankräm. Vinnarefterrätten är istället semifreddon under ett chokladhölje. Smakrik pistage och mörk choklad i skön förening.

Vi vill gärna tro att den här genuina trattorian kan växa till sig och ser fram emot ett återbesök när kockarna blivit varma i kläderna. För Santo behövs bland alla publikfriande turistfällor som vill kalla sig ”Stockholms bästa italienare”. 

Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons