Ett konstgalleri finns det och här gör man dukar att måla på av gammal tältduk.
Ett konstgalleri finns det och här gör man dukar att måla på av gammal tältduk. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

De kom till ett flyktingläger – byggde en stad

Från elände till fungerande stad. Snart åtta år efter Syrienkrigets början blir flyktinglägret i jordanska Zaatari allt mer lik en stad med shoppinggata, skolor, arbeten, el och rinnande vatten.

Det är inte säkert att det kommer att vara så många som återvänder till Syrien där kriget går mot sitt slut.

Publicerad
Efter reklamen visas:
2 veckor blev till 7 år i flyktinglägret

JORDANIEN. Mörka moln hänger tungt över flyktinglägret Zaatari. Syriske Yusuf Touqan står och ser ut över den ljusbruna slänten och containerhusen som breder ut sig så långt man kan se.

2012 reste han hit med familjen från striderna kring staden Dar’a i södra Syrien. Gränsen ligger bara elva kilometer bort.

– Vi trodde att vi skulle stanna i kanske två veckor. Nu är vi inne på sjunde året.

Kriget i Syrien har redan pågått längre än andra världskriget. Omkring en halv miljon tros ha dött. Ingen vet säkert, FN slutade räknade dödsoffer 2016. Fem miljoner har flytt landet. 1,4 miljoner av dem finns i grannlandet Jordanien och 80 000 finns här i Zaatari.

Förr brukade det vara protestmarscher här för att få arbeta, men så är det inte längre.

Med åren har Yusufs och hustrun Yasmins hem blivit allt trängre. De hade två barn när de kom, ytterligare två barn har fötts här i lägret. Därför har de fått ytterligare en container, som kan byggas ihop den med den befintliga. Det är välkommet eftersom alla sex i familjen sover i ett och samma rum.

1/3

Yusuf och Yasmin med barnen Janna, Qais och Ghena.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3

Hela familjen på sex personer sover i ett och samma rum.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/3

Yasmin är hårfrisörska och tar emot kunder i hemmet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Men Yusuf är osäker på hur han ska göra. Kriget i Syrien ser ut att gå mot sitt slut och hela södra delen av landet har tagits över av regimen. Kanske blir det möjligt att återvända?

– Jag hoppas att det blir säkrare, men ingen vet vad som kommer att hända. Vi väntar och ser.

Väntan riskerar att bli lång. Flyktingskap ses som en tillfällig lösning, men tenderar allt oftare att bli betydligt längre än vad någon ursprungligen tänkt sig. Enligt en granskning från Världsbanken ligger genomsnittstiden för flyktingar i exil en bra bit över 20 år.

Annons

De flesta syriska flyktingar i Jordanien lever i det vanliga samhället. I lägren bor de mest utsatta. Föreställningen om att de bara var där tillfälligt bidrog länge till bristfälliga levnadsförhållanden.

5-åriga Janna hoppas att mamma Yasmin ska göra slingor i håret på henne, som hon gjort på storasyrran.
5-åriga Janna hoppas att mamma Yasmin ska göra slingor i håret på henne, som hon gjort på storasyrran. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Zaataris flyktingläger anlades 2012 på en öde tomtmark intill byn Zaatari, i norra Jordanien. Myndigheterna var ovilliga att skapa varaktiga lösningar för de boende, eftersom lägret sågs som en nödlösning.

Så småningom byttes tälten ut mot huscontainrar, men under många år kunde flyktingarna varken jobba eller lämna lägret och möjligheterna att påverka sin situation var små. Dessutom fanns ingen el och vatten fick hämtas från pumpen. Utbrytningsförsök, upplopp och våld var mycket vanligt.

De senaste åren har inställningen ändrats. Flyktingarna ses officiellt fortfarande som tillfälliga, men Zaatari blir allt mer en riktig stad. Samtidigt blir de därmed allt mer integrerade i Jordanien.

Annons
1/2

Cykel är populärt för få hem varor som köpts på lägrets shoppinggata Shams Elysees.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

Det är gott om katter i lägret.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Nu har de boende elektricitet 14 timmar om dagen – tack vare kraftig utbyggnad av solpaneler. 400 kilometer rör grävs ner i marken för att ge alla hushåll tillgång till rinnande vatten och avlopp. Arbetet utförs delvis av flyktingar.

– När man arbetar blir man självständig. Du behöver inte förödmjuka dig själv genom att be om hjälp, säger Mustafa al-Shahmeh.

Nu uppmuntras flyktingarna att arbeta. Det finns särskilda så kallade ”Cash for work”-program, som erbjuder jobb inom lägret, men det är också möjligt att lämna lägret och arbeta utanför det.

– Förr brukade det vara protestmarscher här för att få arbeta, men så är det inte längre, berättar läkaren Yarub Al-Ajlouni som arbetat i lägret sedan det öppnade.

1/2

Några handlare far förbi med häst och vagn på Shams Élysée.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

Klänningarna kan både köpas och hyras.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

De extra intäkterna – utöver de 250 kronor i månaden som varje person får i bidrag – märks lägrets lägrets shoppinggata, ”Shams Elysees”. Namnet är en ordlek med ”Sham”, som är slang för Damaskus och ”Champs Élysées, paradgatan i Paris. Här finns över 3 000 butiker och restauranger, som erbjuder alltifrån pizza, verktyg och möbler till uthyrning av bröllopsklänningar.

Annons

En kraftig utbyggnad av antalet skolor har också skett. För två år sen fanns bara åtta skolor i lägret. Hundra barn kunde gå i samma klass. Nu finns 32 skolor, men precis som i övriga Jordanien går barnen i två skift för att alla ska kunna få undervisning.

Skolorna i Zaatari följer jordansk läroplan.
Skolorna i Zaatari följer jordansk läroplan. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Vi besöker en förskoleklass med femåringar. Där träffar vi Hassan som vill bli fotograf när han blir stor. Han får pröva att hålla och kika i fotografen Magnus Neidemans kamera.

På frågan vad han ska fota när han får en kamera svarar han Syrien.

– Jag älskar Syrien. Jag är född där och jag ska bo där när jag blir stor.

Han får medhåll av sina klasskamrater. Alla ska de bo i Syrien, där de föddes, säger de.

– Fast alla är födda här i Zaatari, viskar lärarinnan.

Skollokalen, som i grunden består av en likadan container som lägrets bostäder, har inretts så att det ser ut som vilket klassrum som helst i världen. Det enda speciella är att lärarinnan Tahani bär niqab. Bara ögonen syns. Kanske har det att göra med att just den här skolan bekostats med saudiska pengar.

Annons

Själv kommer Tahani från en by utanför lägret och undervisar enligt den jordanska läroplanen. Där saknas den syriska skolans inslag av Baathpartiets panarabistiska och socialistiska idéer.

1/3

Förskoleklass för 5-åringar. Bakom läraren syns arabiska bokstäver som barnen målat.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/3

Skolbyggnaderna består av samma sorts containrar som boningshusen, men har byggts om och anpassats av flyktingar i lägret.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

En flicka ställer sig upp och berättar stolt – på arabiska – att hennes pappa lär henne engelska hemma. Sen säger hon:

– My name is Weam!

Flera barn stämmer sedan in och säger att de också heter Weam. Weam, Weam och Weam. Lärarinnan berättar att alla vill kunna engelska och därför har lärt sig att härma det Weam säger.

Trots skolutbyggnaden är det fortfarande inte alla barn som går i skolan. Orsaken är oftast att barnen måste jobba för att hjälpa till att försörja familjen. Ett annat problem är att det är få flickor som fortsätter att studera efter grundskolan. Bara två av tio läser vidare.

Nu läser vi arabiska. Men vi lär oss också att vara starka och att bli ledare.

Forskning från Unesco visar att utbildning ökar kvinnors möjligheter till försörjning och minskar risken för att deras barn ska drabbas av dödliga sjukdomar som diarré – vilket är den tredje vanligaste dödsorsaken bland barn i världen. Att gå i skolan minskar också risken för att flickorna ska utsättas för sexuellt utnyttjande, könsrelaterat våld, tonårsgraviditeter och barnäktenskap.

Annons
Sojud är 18 år. Dagen innan födde hon sitt andra barn, en liten flicka som ska heta Salsabil.
Sojud är 18 år. Dagen innan födde hon sitt andra barn, en liten flicka som ska heta Salsabil. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

På lägrets kombinerade BB- och mödravårdsklinik, där det föds i snitt 100 barn i veckan enligt den ansvariga läkaren, träffar vi en flicka som bekräftar denna bild. Hon heter Sojud och är 18 år. Hon har just fött sitt andra barn – en flicka som ska heta Salsabil.

Båda är av naturliga skäl trötta, men på frågan vad Sojud önskar för framtid för sin dotter svarar hon bestämt:

– Jag hoppas att hon skaffar sig en utbildning och att hon inte gifter sig för tidigt.

För att få fler flickor att studera startade UNHCR projektet Tiger i Zaatari. Det syftar till att stärka unga flickor som har svårt i skolan och har sitt ursprung i det vinnande bidraget i en idétävling som FN:s flyktingorgan anordnat. Flickorna tränas i att ta ansvar för sitt eget lärande och att tro på sig själva. När vi besöker Tigers lokaler pågår lektion.

Annons

– Nu läser vi arabiska. Men vi lär oss också att vara starka och att bli ledare, säger Aman Hamdan.

Hon är 12 år och har varit en av tigrarna i två år.

12-åriga Aman Hamdan deltar i projekt där hon bland annat lärt sig att tala högt inför andra och att våga säga vad hon tycker.
12-åriga Aman Hamdan deltar i projekt där hon bland annat lärt sig att tala högt inför andra och att våga säga vad hon tycker. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Hon ingår i en grupp med 12 flickor. De träffas två timmar om dagen. 1 200 flickor deltar i projektet. Alla får en surfplatta och tillgång till ett intranät, där man utöver att kommunicera med varandra kan ta del av kurser, böcker och kalendrar.

– Vi lär oss att inte vara blyga och att våga prata högt inför hela klassen och inför alla. Nu säger jag min mening överallt, säger Aman.

Projektledaren Marah Yousef, som är jordanier, berättar att de undervisar i kärnämnena men att de också genomför grupparbeten och övningar för att stärka självkänslan – och för att ha roligt.

Annons

– Det är ett måste i den åldern, säger hon.

Aman Hamdan lämnade Syrien när hon var sex år, men hon är osäker på om hon vill återvända. Hon har inga minnen av hur det var där, säger hon.

Inga? Jag har svårt att tro det, men när jag frågar är det som att hon fångas av en oro. Hennes blick börjar flacka och hon tar ett halv steg närmare Marah och lutar huvudet mot hennes bröst.

 När Aman Hamdan blir stor vill hon bli lärare i arabiska.
När Aman Hamdan blir stor vill hon bli lärare i arabiska. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Marah lägger armen om henne och ögonblickligen blir hon lugn igen, men jag frågar inte mer om Syrien. Hon säger att hon lär sig så mycket av Marah. Den viktigaste lärdomen?

– Att lägga undan din rädsla.

Marah Yousef säger att det ger henne så mycket energi att vara med flickorna och att hon lär sig mycket av dem. Om vikten av att vara modig, att vara sig själv och att man måste ta ansvar för ditt liv.

Däri ingår också att ta ställning till den svåra frågan om var man ska leva sitt liv i framtiden. Syrien eller Jordanien? Klart är i alla fall att många av flyktingarna i Zaatari ändå fått bättre förutsättningar för framtiden än om de stannat kvar i krigets Syrien.

5-åriga Aya älskar sin lärarinna och att gå i skolan. När hon blir stor vill hon bli doktor och hjälpa sjuka barn.
5-åriga Aya älskar sin lärarinna och att gå i skolan. När hon blir stor vill hon bli doktor och hjälpa sjuka barn. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Yusuf och Yasmin med barnen Janna, Qais och Ghena.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 16

Hela familjen på sex personer sover i ett och samma rum.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 16

Yasmin är hårfrisörska och tar emot kunder i hemmet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 3 av 16

5-åriga Janna hoppas att mamma Yasmin ska göra slingor i håret på henne, som hon gjort på storasyrran.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 16

Cykel är populärt för få hem varor som köpts på lägrets shoppinggata Shams Elysees.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 5 av 16

Det är gott om katter i lägret.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 6 av 16

Några handlare far förbi med häst och vagn på Shams Élysée.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 7 av 16

Klänningarna kan både köpas och hyras.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 8 av 16

Skolorna i Zaatari följer jordansk läroplan.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 9 av 16

Förskoleklass för 5-åringar. Bakom läraren syns arabiska bokstäver som barnen målat.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 10 av 16
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 11 av 16

Skolbyggnaderna består av samma sorts containrar som boningshusen, men har byggts om och anpassats av flyktingar i lägret.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 12 av 16

Sojud är 18 år. Dagen innan födde hon sitt andra barn, en liten flicka som ska heta Salsabil.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 13 av 16

12-åriga Aman Hamdan deltar i projekt där hon bland annat lärt sig att tala högt inför andra och att våga säga vad hon tycker.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 14 av 16

När Aman Hamdan blir stor vill hon bli lärare i arabiska.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 15 av 16

5-åriga Aya älskar sin lärarinna och att gå i skolan. När hon blir stor vill hon bli doktor och hjälpa sjuka barn.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 16 av 16