Annons

Viktor Lundquist:De lät Putin bli vinnare i fotbolls-VM

Viktor Lundquist, om att kritiken från väst mot Putins auktoritära styre och aggressiva utrikespolitik var som bortblåst i Ryssland.

Under strecket
Publicerad

Gianni Infantino, Vladimir Putin och Emmanuel Macron.

Foto: Martin Meissner/TTBild 1 av 1

Gianni Infantino, Vladimir Putin och Emmanuel Macron.

Foto: Martin Meissner/TTBild 1 av 1
Gianni Infantino, Vladimir Putin och Emmanuel Macron.
Gianni Infantino, Vladimir Putin och Emmanuel Macron. Foto: Martin Meissner/TT

VM i fotboll är över och Frankrike är världsmästare. Välförtjänt – och finalen var bara en av många spännande matcher. Men den största vinnaren är Vladimir Putin. Inte på mycket länge har ett idrottsevenemang bidragit till så mycket goodwill för en auktoritär ledare.

Hela VM inleddes med ett tal av Putin där han välkomnade världens fans till ett öppet, gästvänligt och vänskapligt Ryssland. Låt oss konstatera att vissa av Rysslands grannländer knappast delar den beskrivningen av landet.

När turneringen började lida mot sitt slut spreds filmklipp från en middag med bland andra Putin och Fifa:s ordförande Gianni Infantino. Infantino beskrev hur världen nu förälskat sig i Ryssland och hyllade hur Putin lyckats motbevisa folks negativa fördomar kring landet.

Annons
Annons

Infantinos beskrivning bidrog inte direkt till att nyansera bilden av Ryssland, men han förmedlade samtidigt den generella känslan som verkar råda. Ett välarrangerat VM i kombination med överraskande sportsliga framgångar för det ryska laget har gjort att diskussioner kring regimens kränkningar av mänskliga rättigheter, annekteringen av Krim, kriget i östra Ukraina, nedskjutningen av MH17 och så vidare har lyst med sin frånvaro.

Det är ingen hemlighet att Putin använt idrottsevenemang i syfte att påverka omvärldens uppfattning av Ryssland. Bara de senaste åren har Ryssland arrangerat bland annat Friidrotts-VM, vinter-OS och nu VM i fotboll. Detta samtidigt som Human Rights Watch menar att landets befolkning upplever den största krisen för mänskliga rättigheter sedan Sovjettiden. Att undvika de tunga diskussionerna med hänvisning till att fokus bör ligga på sporten i fråga är att spela Putin rakt i händerna.

Gruppen Pussy Riot försökte lyfta landets orättvisor under finalen, men det hade varit önskvärt med markering från mer etablerade och inflytelserika aktörer utanför planen.

VM sparkades igång under en tid när den allmänna bilden av Ryssland var väldigt negativ. Giftattacken i Salisbury fick flera deltagarländer, bland annat Sverige, att inte skicka någon regeringsrepresentant till invigningsmatchen. Efter hand som vissa landslag avancerade förändrades denna inställning, och allt fler ruckade på sina principer. Till Sveriges åttondelsfinal mot Schweiz var näringsminister Mikael Damberg på plats, och till kvartsfinalen hade även Ulf Kristersson anslutit.

Annons
Annons

Det hade gått utmärkt för såväl Damberg som Kristersson att i stället heja offentligt vid någon storbildsvisning i Sverige. Men med drygt tre månader till riksdagsvalet var det väl för frestande att motstå att sammankoppla sig med det framgångsrika svenska landslaget.

Som bortblåst var diskussionen om en diplomatisk bojkott för att markera mot Ryssland. Ingen var förstås mer nöjd över detta än Putin. Inte någon gång under turneringen har fokus varit på kränkningar av mänskliga rättigheter eller trakasserier av HBTQ-personer, och när Frankrikes president Macron eller Spaniens kung Felipe VI besökte turneringen var det givetvis fullträff för Putins propagandamaskineri.

Även den ryska desinformationskanalen RT gynnades av VM – och därmed Putins propaganda – i det att man använde sig av framgångsrika fotbollsspelare och tränare som experter i sändningarna. Manchester Uniteds tränare Jose Mourinho var en av dem som bidrog med analys och expertis under VM, samtidigt som kanalen rullade ut informationstexter med mer eller mindre politiska budskap. Att i framtiden avfärda RT som den propagandakanal det är blir förstås svårare när personer som Mourinho har gett RT legitimitet.

Putin var dock inte den enda som tog tillfället i akt för att sola sig i glansen av de framgångsrika fotbollsspelarna. Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov passade på att fotograferas tillsammans med en av VM:s på förhand största stjärnor, egyptiern Mohamed Salah. Detta är något Kadyrov gjort tidigare. Diego Maradona, Ronaldinho och Luis Figo är några av de stjärnor som hälsat på och spelat fotboll med diktatorn på stadion som är uppkallad efter hans far.

Annons
Annons

I fallet med Salah gick det dock längre än så. Kadyrov tweetade att han hade gjort Salah till hedersmedborgare i Tjetjenien, en utmärkelse som knappast är särskilt eftersträvansvärd. Förutom för tortyr och människorättsbrott har Kadyrov på senare tid blivit ett allt mer viktigt utrikespolitiskt redskap för Putin. Kadyrov agerar som en slags brobyggare mellan Ryssland och Saudiarabien och andra diktaturer i mellanöstern, ett område Putin hoppas kunna få allt större inflytande i efter Rysslands inblandning i Syrienkriget.

Det vi ser är klassiska exempel på vad som kallas för ”nation branding” – även de mest hårdföra diktatorerna förstår att det finns ett värde i att få omvärlden att se på dem med blidare ögon. Att knyta an till några av världens främsta idrottsstjärnor är ett bra sätt att skaffa gott anseende, och få omvärlden att glömma vad som sker utanför sportens värld.

Som motvikt hade det varit välkommet med markeringar mot vad som faktiskt sker i Ryssland och i landets närområde. På direkta frågor brukar de flesta svenska politiker ha lätt till att fördöma Rysslands beteende. Det vore önskvärt att se detta avspeglas i handling också.

VIKTOR LUNDQUISTär verksamhetssamordnare på tankesmedjan Frivärld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons