Anna Kinberg Batra, Moderaternas tidigare partiledare.
Anna Kinberg Batra, Moderaternas tidigare partiledare. Foto: Fredrik Sandberg/TT

”De regler vi vuxit upp med för ekonomin har upphört”

Rösterna går isär om förslagen från Riksbankskommittén, som presenteras på fredagen. Förra moderatledaren Anna Kinberg Batra välkomnar ett nytt realekonomiskt mål för Riksbanken. Men varnar också för att förändringarna i verkligheten är så stora att de går utanför den traditionella politikens grepp.

Publicerad

De moderata partimedlemmarna hoppade nog till där de satt i kongresshallen. Vad var det Anna Kinberg Batra sa?

Där, på stämman i Västerås i oktober, stod den tidigare ledaren och dömde ut något som varit en av grundbultarna i svensk ekonomisk politik under decennier.

Och ännu märkligare: sättet hon gjorde det på.

På skärmen ovanför scenen la hon upp en bild.

– Det här är omslaget till en gammal tidning, alltså förra veckans Economist. Ni vet, veckotidningen för alla som försöker förstå det ekonomiska och politiska världsläget.

– Temat i det här numret är egentligen att reglerna vi har lärt oss om hur det funkar, har upphört. De funkar inte längre.

Överallt ifrågasätts centralbankerna och penningpolitiken.

I synnerhet: penningpolitiken och centralbankernas inflationsjakt.

– I det här numret står det till exempel om hur de på det fina Stanforduniversitetet i USA försöker bedöma inflation med en så kallad varukorg, där man tar olika produkter som man brukar beställa och sånt där. Men det här funkar inte eftersom nästan hälften av de där vanliga varorna i varukorgen inte fanns så sent som förra året.

I ledaren till numret hävdar Economist att den rådande idén om hur en centralbank bör fungera just nu kollapsar:

“Som vår granskning visar, har kopplingen mellan lägre arbetslöshet och högre inflation försvunnit. Största delen av den rika världen upplever en jobb-boom, samtidigt som centralbankerna inte lyckas nå sina inflationsmål. /.../Som en följd behöver reglerna för ekonomisk politik skrivas om – och i synnerhet, arbetsfördelningen mellan centralbanker och regeringar.”

Annons

The Economist och Anna Kinberg Batra är inte ensamma.

Överallt ifrågasätts centralbankerna och penningpolitiken.

Även i Sverige.

Mats Dillén, Konjunkturinstitutets förre chef som de senaste åren lett riksbanksutredningen.
Mats Dillén, Konjunkturinstitutets förre chef som de senaste åren lett riksbanksutredningen. Foto: Anders Wiklund/TT

På fredag släpps riksbankskommitténs slutbetänkande. I nära tre år har representanter för riksdagens politiska partier under förra chefen för Konjunkturinstitut, Mats Dillén, diskuterat Riksbankens framtid. Redan nu vet vi de stora dragen. Den 11 oktober publicerade Dillén och alla medverkande partier utom Vänsterpartiet en artikel på DN:s debattsida med en uppgörelse kring ett antal punkter.

Hittills har sysselsättningen varit underordnad inflationsmålet och det har lett till högre arbetslöshet.

Redan i kommittédirektiven för tre år sedan slogs fast att “målet om prisstabilitet fortfarande ska vara centralt och att Riksbanken ska åtnjuta en hög grad av oberoende”.

Annons

Samtidigt finns det i uppgörelsen ett antal förslag som kan innebära stora förändringar. Framförallt gäller det punkt 1 i uppgörelsen:

att Riksbanken ska också – utan att åsidosätta målet om låg och stabil inflation – också “bidra till en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning”.

Den typen av formuleringar finns inte i dagens riksbankslag.

Men frågan är: hur stor förändring innebär denna handfull nya ord? Kommer vi att se en helt annan inriktning för Riksbanken framöver, en helt annan räntenivå? 

SvD når Anna Kinberg Batra en dryg månad efter talet på partistämman. Till riksbankskommitténs förslag hittills ger hon tummen upp i stort.

– Det är förslag som är bra och som handlar om hur makten ska fördelas och hur befintliga strukturer ska fungera, men huvudproblemet som till exempel the Economist skrev om för någon månad sedan är ju att de regler vi har vuxit upp med om hur ekonomin och världsekonomin ska fungera de har strängt taget upphört.

Anna Kinberg Batra, tidigare moderatledare, mellan sin föregångare Fredrik Reinfeldt och efterträdare Ulf Kristersson.
Anna Kinberg Batra, tidigare moderatledare, mellan sin föregångare Fredrik Reinfeldt och efterträdare Ulf Kristersson. Foto: Janerik Henriksson/TT
Annons

Den förra partiledaren är numera knuten till Handelshögskolan i Stockholm för att, som det heter, “utforska villkoren för ledarskap i turbulenta tider”. Under fyra år mellan 2010 och 2014 var hon en av Riksbankens främsta politiska övervakare i rollen som ordförande i riksdagens finansutskott. Hon minns hur hon hörde riksbanksledningen “år efter år efter år” visa hur inflationen skulle bli lika med målet på två procent.

– Det var väldigt mycket målet men det är inte hela svaret på alla frågor. Inte alls. Särskilt inte när vi nu i praktiken är i en deflationsmiljö där det till och med är svårt att mäta inflation, där beteenden förändras och aktörer förändras som ligger utanför det som Riksbanken och finanspolitiken rådde över förut.

Riksbanken har genom åren haft olika mål. Fram tills 1992 var bankens främsta ledstjärna kursen för den svenska kronan, som sattes till olika nivåer i relation till andra värden. I början av 1900-talet var referenspunkten guldpriset, och från och med 1930-talet fick istället andra valutor spela den rollen.

Annons
Riksbanken.
Riksbanken. Foto: Jurek Holzer

I början av 1990-talet var det en viss relation till valutorna i eurons föregångare ECU som var Riksbankens mål. När kronförsvaret rämnade 1992, övergavs växelkursen som Riksbankens mål och Riksbanken introducerade året därpå istället ett inflationsmål på 2 procent, som i princip allenarådande riktmärke.

Så har det varit i allt väsentligt sedan dess. Fram tills nu, där riksdagspartierna alltså föreslår andra hänsyn än enbart prisernas utveckling.

Anna Kinberg Batra välkomnar den nya formuleringen om större realekonomisk hänsyn.

– I grund och botten är ju det en god tanke därför att den makroekonomiska miljö vi har nu ställer ju helt andra krav och skapar helt andra risker, säger hon.

Till exempel lyfter hon fram säkerhet kring betalningar och finansiell stabilitet, riskerna med ökad skuldsättning, som andra faktorer som Riksbanken i framtiden bör ta hänsyn till.

Annons

– Att lägga all sin energi på att nå ett visst mål kan ju göra att man underskattar andra typer av risker som man skulle kunna behöva möta.

Men formuleringarna om vilka andra mål än stabila priser Riksbanken bör ha, har redan lett till bråk.

Skrivningen fick Vänsterpartiet att sparka bakut och som enda parti reservera sig mot slutsatserna. Vänsterpartiet ville inte bara ha ett inflationsmål utan också ett mål för sysselsättningen som skulle väga precis lika tungt som inflationsmålet.

– Vi tycker att sysselsättning ska vara styrande för den ekonomiska politiken och då har ju självklart den förda penningpolitiken en väldigt central roll, säger Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesperson.

Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson
Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Foto: Stina Stjernkvist/TT

Ulla Andersson pekar på att situationen i dag är helt annorlunda än när riksbankslagen skrevs på slutet av åttiotalet. Då hade Sverige hög inflation och hög sysselsättning (arbetande svenskar som andel av den arbetsföra befolkningen). I dag är arbetslösheten bland de högsta i EU och inflationen har länge varit lägre än Riksbankens mål om två procent.

Annons

– Hittills har sysselsättningen varit underordnad inflationsmålet och det har lett till att vi har fått en högre arbetslöshet, säger Ulla Andersson.

Vänsterpartiet ingår således inte i gruppen med de sju övriga riksdagspartierna som undertecknade debattartikeln. Frågan är dock om ens de sju undertecknarna är eniga om hur den nya formuleringen ska tolkas.

Socialdemokraterna, med finansminister Magdalena Andersson i spetsen, har tidigare också drivit frågan om ett sysselsättningsmål, vid sidan av inflationsmålet. Men när Magdalena Andersson intervjuades av Ekot i Sverige Radio, efter att uppgörelsen presenterades härom månaden, var hon trots allt nöjd.

“Jag tycker det är väldigt bra att det finns enighet om det här och, som socialdemokrat tycker jag att det är bra att man har tagit steg i den här riktningen”, sa Magdalena Andersson som också beskrev kommitténs förslag som “en ny, annorlunda skrivning i instruktionen till Riksbanken”.

Finansminister Magdalena Andersson (S).
Finansminister Magdalena Andersson (S). Foto: Claudio Bresciani/TT
Annons

Men när Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson Mats Persson, också ledamot av kommittén, intervjuades av Ekot slog han fast att någon utvidgning av Riksbankens mål, vid sidan av inflationsmålet, handlade det inte om:

“Det är inte så som jag tror någon av oss som har suttit i kommittén har tänkt. Det finns ett mål, och det är låg och stabil inflation.”

I en intervju med Ekot på fredagen utvecklade Riksbankskommitténs sekreteare, Mats Dillén, hur han ser på formuleringen om hänsyn till realekonomin. Dillén gör där skillnad på vilken sikt som riksbanken kan avvika från målet om prisstabilitet.

– Det finns en ganska stor enighet att det är bra med en sådan här politik, om man kan ta lite hänsyn till produktion och sysselsättning på kort sikt, men man får ju inte äventyra inflationsmålet på lång sikt. En viss flexibilitet är välfärdshöjande, säger Mats Dillén.

Dillén besvarar också frågan om varför kommittén inte föreslår också ett sysselsättningsmål, vid sidan av målet om prisstabilitet, som den amerikanska centralbanken har i sina mål.

Annons

– Det är ändå så att det här reala målet, om produktion och sysselsättning, är underordnat inflationsmålet. I USA är de mer likställda de här målen. Men vi måste förhålla oss till EU-rätten, och där är det inte tillåtet att ha de här målen med samma tyngd, utan prisstabilitetsmålet ska vara överordnat.

När SvD pratar med andra aktörer som följer Riksbanken är reaktionerna för förslagen som hittills publicerats blandade.

Lars EO Svensson, professor i nationalekonomi och tidigare en av ledamöterna i Riksbankens direktion, riktar just in sig på den nya skrivningen kring realekonomisk hänsyn.

– Vad betyder det egentligen? Jag tycker att det är oklart. Jag tycker att man skulle ha sagt prisstabilitet och, utan att åsidosätta prisstabilitetsmål, full sysselsättning, säger EO Svensson.

– Det är en svaghet att man inte är tydligare på den här punkten.

Enligt Svensson borde "utan att åsidosatta prisstabilitetsmålet" innebära att genomsnittlig inflation under en fyra- till femårsperiod, skall ligga ganska nära inflationsmålet, säger Svensson.

Annons

Under sina år i direktionen var Lars EO Svensson starkt kritisk mot den penningpolitik som fördes av majoriteten med Stefan Ingves i spetsen. I numera legendariska reservationer, proppfulla av diagram, argumenterade han varför räntan behövde hållas mycket lägre än vad den gjorde de här åren, strax efter kreditkrisen 2008/09 och särskilt 2010/11, bland annat för att inte arbetslösheten skulle bli högre.

Nu säger han åter att banken borde kunna ta mer hänsyn till arbetsmarknaden.

SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist följer Riksbanken och dess agerande i stort sett varje dag. Han tycker inte att mål för sysselsättning och ekonomisk tillväxt är någon bra idé. Bland annat eftersom den typen av statistik revideras bakåt i tiden betydligt oftare än inflationen.

Robert Bergqvist.
Robert Bergqvist. Foto: Anders Ahlgren
Annons

Bergqvist fick vatten på sin kvarn för bara några veckor sedan. Statistiska centralbyrån, SCB, tvingades erkänna att de kraftigt räknat fel på arbetslösheten.

– Om du riktar in penningpolitiken allt för hårt på till exempel ett sysselsättningsmål riskerar Riksbanken helt enkelt att fatta fel beslut, säger Robert Bergqvist.

I stort är han dock positiv till förslagen som hittills har presenterats.

– Jag ger tummen upp, men jag hoppar inte jämfota upp och ned av upphetsning, säger Robert Bergqvist.

Något som också kan bli föremål för diskussion är kommitténs förslag kring Riksbankens ansvar för finansiell stabilitet.

För några år sedan höll Riksbanken räntan högre än vad som krävdes för att få upp inflationen till målet. Skälet var att göra det något dyrare att låna och därmed förhindra att svenska hushåll skuldsatte sig för mycket.

Nationalekonomen Paul Krugman blev 2008 tilldelad Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – i folkmun även kallat för Nobelpriset i ekonomi.
Nationalekonomen Paul Krugman blev 2008 tilldelad Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – i folkmun även kallat för Nobelpriset i ekonomi. Foto: Ingvar Karmhed
Annons

För det fick banken hård kritik från bland andra den amerikanske stjärnekonomen Paul Krugman. Svenska kritiker, inte minst Lars EO Svensson, motsatte sig också den förda räntepolitiken som han menade ledde till för låg inflation och för hög arbetslöshet utan att nämnvärt påverka hushållens skulder eller den finansiella stabiliteten. Till slut övergav Riksbanken strategin efter att regeringen i viss mån rett ut oklarheten och gett ansvaret för den finansiella stabiliteten till Finansinspektionen.

Ska Riksbanken vara någon slags överordnad myndighet som talar om för de andra vad de ska göra?

Enligt den uppgörelse som nu har presenterats ska Riksbanken fortsatt kunna skjuta till pengar till exempelvis krisande banker. Men kommittémajoriteten föreslår också att Riksbanken ska ansvara för att identifiera risker i det finansiella systemet, samt uppmärksamma andra myndigheter när den ser behov av åtgärder.

Lars EO Svensson, är kritisk även till dessa delar av kommitténs förslag.

– Ska Riksbanken vara någon slags överordnad myndighet som talar om för de andra vad de ska göra? Det tycker jag är märkligt, säger Svensson.

Annons

En annan föreslagen förändring gäller storleken på Riksbankens direktion och chefens roll. Än så länge har Ingves utslagsröst om Riksbankens sex beslutsfattare röstar oavgjort om räntan. Men politikerna föreslår nu att antalet beslutsfattare minskar från sex till fem. Det betyder att Stefan Ingves förlorar sin utslagsröst och därmed lite av sin makt.

Dessutom vill politikerna att en ledamot ska kunna sitta i max två mandatperioder. I dag finns ingen bortre tidsgräns. En mandatperiod löper i dag fem till sex år. Ingves har hittills varit Riksbankschef i fjorton år.

I Sverige är det kanske beslutsfattarna på Riksbanken som har mest makt över ekonomin just nu.

Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken och tidigare högt uppsatt chef på Riksbanken, tycker att förslaget att begränsa antalet mandatperioder är “jätteklokt”.

– Vi är ett ganska litet land. Om man ska fylla Riksbankens direktion med kompetenta personer oftare så talar det för att antalet beslutsfattare bör vara något färre, säger hon.

Christina Nyman ger också tummen upp för politikernas förslag att nivån på Riksbankens inflationsmål i framtiden måste godkännas av riksdagen efter förslag från Riksbanken. I dag har de folkvalda inget att säga till om.

Annons

– Det är bra för legitimiteten samtidigt som man inte hotar Riksbankens självständighet, säger Christina Nyman.

Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken.
Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken. Foto: Simon Rehnström

Riksbanken blev självständig på nittiotalet för att undvika att politikernas kortsiktiga intressen fick negativa konsekvenser för ekonomin på längre sikt. Men allt fler ställer sig nu frågan om Riksbanken och andra centralbanker har tagit sig för stora frihetsgrader. En av dem är Annika Winsth, chefsekonom på Nordea.

– I Sverige är det kanske beslutsfattarna på Riksbanken som har mest makt över ekonomin just nu, säger Annika Winsth.

Hon hänvisar till Riksbankens minusränta som kraftigt har försvagat kronan och bidragit till att hushållens skulder har skjutit i höjden. Riksbanken har också köpt nästan hälften av alla svenska statsobligationer. Det var inte något som politikerna förutsåg när de gav banken sitt oberoende på nittiotalet.

Annons

– Riksbanken för en politik som riskerar att ställa till stora problem om det går snett. Konsekvenserna kan bli enormt stora. Jag tror därför att vi kommer få en diskussion om det är rimligt att centralbanker generellt och därmed även Riksbanken har så stora frihetsgrader, säger Annika Winsth.

Annika Winsth tycker att det är centralt att Riksbanken är oberoende, men att riksbankskommittén inte har gått tillräckligt långt med frågan om Riksbankens flexibilitet med inflationsmålspolitiken. Hon menar också att det behövs en större diskussion om hur regeringens finanspolitik och centralbankens räntepolitik kan koordineras bättre i framtiden. Riksbankens verktyg blir allt mer riskabla.

Per Jansson, vice riksbankschef och tidigare statssekretare åt förre finansminister Anders Borg (M).
Per Jansson, vice riksbankschef och tidigare statssekretare åt förre finansminister Anders Borg (M). Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Många ekonomer menar att räntepolitiken har dragit ett allt för stort lass de senaste tio åren. En av dem är vice riksbankschef Per Jansson. Han efterlyser nu en ordnad diskussion kring den beröringsskräck som funnits mellan finans- och penningpolitiken sedan Riksbanken vann sitt oberoende och hur de båda politikområdena kan koordinera politiken bättre.

– I verkligheten så är det ju så att både finans- och penningpolitiken spelar roll för Sveriges ekonomi, säger Per Jansson.

SEB:s Robert Bergqvist tror inte att slutbetänkandet kommer vara slutet på Riksbankens förnyelseprocess. Han beskriver istället kommittén som en hygienfaktor som i stor utsträckning enbart förtydligar gällande praxis.

– Jag ser riksbanksutredningens förslag som ett första steg i en tvåstegsraket, säger han.

För Anna Kinberg Batra kvarstår den övergripande kritiken.

– Förändringarna i verkligheten är ju mycket, mycket större än de olika nyanserna i och färgsättningarna på kartan. Kartan behöver säkert snyggas till men det händer mycket i verkligheten som hittills är utanför de traditionella politiska reglernas grepp.

Fotnot: Texten är uppdaterad med citat från Mats Dillén från Ekot.

Mats Dillén, Konjunkturinstitutets förre chef som de senaste åren lett riksbanksutredningen.

Foto: Anders Wiklund/TTBild 1 av 9

Anna Kinberg Batra, tidigare moderatledare, mellan sin föregångare Fredrik Reinfeldt och efterträdare Ulf Kristersson.

Foto: Janerik Henriksson/TTBild 2 av 9

Riksbanken.

Foto: Jurek HolzerBild 3 av 9

Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 4 av 9

Finansminister Magdalena Andersson (S).

Foto: Claudio Bresciani/TTBild 5 av 9

Robert Bergqvist.

Foto: Anders AhlgrenBild 6 av 9

Nationalekonomen Paul Krugman blev 2008 tilldelad Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – i folkmun även kallat för Nobelpriset i ekonomi.

Foto: Ingvar KarmhedBild 7 av 9

Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken.

Foto: Simon RehnströmBild 8 av 9

Per Jansson, vice riksbankschef och tidigare statssekretare åt förre finansminister Anders Borg (M).

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 9 av 9