Annons

”De som styr vården lyssnar inte på professionen”

En ny undersökning visar på skrämmande siffror när det gäller hur läkare och vårdpersonal ser på politikerna: De litar inte på dem. Politikerna måste börja lyssna. Det skriver Anders Milton och Björn Rosengren.

Publicerad
Foto: Claudio Bresciani/TT, Yvonne Åsell, Maja Suslin/TT

DEBATT | SJUKVÅRDEN

Vården är som alltid ett av valets huvudområden. Viktiga frågor om resurser, effektivitet och vårdköer dominerar. Men med samma kirurgiska precision lyckas man varje val styra bort den mest centrala problematiken från diskussionen: relationen mellan professionen och politiken.

Landstingspolitikerna har alltid agerat som om de företrädde ett bolag vars arbete bara utvärderas en gång vart fjärde år. Därför är det full fart framåt med utstakad plan fram till att väljarna säger sitt och riktningen kan ta en tvär sväng. Verksamheten blir mycket ryckig, både patienter och vårdpersonal har av förståeliga skäl svårt att hänga med i svängarna. Problematiken gäller generellt och är inte kopplad till någon specifik partikonstellation.

I en sådan svårorienterad miljö är det av helt avgörande betydelse att läkarna och andra som jobbar i vården har en fungerande dialog med den politiska ledningen, oavsett hur denna för tillfället ser ut. Om den länken inte fungerar så kommer vården inte att fungera. Å ena sidan kan de styrande aldrig fatta avvägda och kloka beslut om de inte förmår lyssna på professionen. Å andra sidan spelar det ingen roll vilka beslut som fattas om de som har att expediera dem slår dövörat till och fortsätter styra verksamheten enligt eget gottfinnande och egen beprövad erfarenhet. De politiska utfästelserna stannar vid tomt prat, fritt från insikt och utan mottagare.

Annons

Hur ser det då ut?

En ny undersökning som opinionsbyrån Novus tagit fram för affärsutvecklingsfirman Priority – och som jag här offentliggör – ger ett bekymmersamt svar.

Totalt genomfördes 75 intervjuer med allmänläkare inom Stockholms län. Därtill genomfördes en webbaserad intervju med övrig vårdpersonal – främst sjuksköterskor och undersköterskor. Sammantaget genomfördes 104 sådana intervjuer.

Resultaten är uppseendeväckande och ger en tydlig bild av varför kommunikationen inte fungerar. Svaret stavas – bristande förtroende. Läkare och sjukhuspersonal har inte förtroende för de som styr vården.

Två av tre läkare är missnöjda med den förda vårdpolitiken. Bland övrig vårdpersonal är nästa fyra av fem missnöjda. Här är det också notabelt att så gott som samtliga var engagerade i frågan – alternativet ”ingen uppfattning” användes bara av en procent av läkarna och noll procent av övrig sjukvårdspersonal.

Hälften av läkarna menar att de styrande inte lyssnar på professionen inför viktiga beslut om förändringar. Bland övrig vårdpersonal är siffran inte oväntat ännu högre – 7 av 10 anser sig inte sedda eller hörda. Än värre är det om alternativet att man känner sig lyssnad på ”i ganska liten utsträckning” räknas med bland dem som är kritiska. Då är det nästan nio av tio läkare som känner att vad de säger till de politiskt ansvariga inte spelar någon roll. Bland övrig personal är det då ingen som känner sig lyssnad till.

Missnöjet återspeglas även i förtroendet för Hälso- och sjukvårdsnämndens (HSN) förmåga att sköta sitt arbete med att ansvara för att utbudet motsvarar folkets behov. Bara två av tio läkare har stort förtroende för HSN, bland övrig vårdpersonal är andelen endast fyra procent.

Samtidigt måste det politiska ledarskapet betraktas som osynligt då två av tre läkare inte kan nämna någon ledamot i HSN vid namn och bara en av åtta känner till ordföranden Anne Starbrink (L). Låg kännedom och högt misstroende är ingen bra kombination för en fungerande dialog.

Bland de frågor som såväl läkarna som övrig personal ser som tillhörande de mest problematiska är en dålig arbetsmiljö kopplad till en allmän brist på kompetent utbildad personal. Båda grupperna pekar också på långa väntetider och brist på sängplatser. Bland vårdpersonalen finns dessutom uppfattningen att det är fel patientgrupper som prioriteras och att fokus ligger på de områden som medierna uppmärksammar snarare än de områden där behoven är som störst.

Det är uppenbart att det behövs en bättre dialog mellan läkarprofessionen och vårdens politiska beslutsfattare. Ansvaret här ligger främst hos politikerna. De måste förtjäna sitt förtroende genom att göra sig synligare och uppmuntra till dialog.

Det vore ju inte så dumt om de som arbetar i vården, och med all sannolikhet kan frågorna bäst, också kände att de togs på allvar av de ansvariga politikerna. Särskilt så när den nuvarande attityden uppenbarligen inte genererar någon särskilt väl fungerande sjukvård.

Vi hävdar att detta är svensk sjukvårds huvudproblem: Läkarna och sjukvårdspersonalen litar inte på politikerna. Så länge detta är fallet spelar det ingen roll vad politikerna säger och vad politikerna gör. Och det är politikerna som måste göra sig förtjänta av förtroendet. Ett förslag: Börja med att lyssna.

Anders Milton
tidigare ordförande och vd för Läkarförbundet
Björn Rosengren
tidigare näringsminister (S), ordförande Priority AB

Fotnot: Undersökningen är genomförd av Novus på direkt beställning av affärsutvecklingsföretaget Priority AB.

Annons
Annons
Annons
Foto: Claudio Bresciani/TT, Yvonne Åsell, Maja Suslin/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons