Annons

De sommarvikarierar hos SvD Ledare

Foto: Lars Pehrson

Med start nästa vecka kommer årets sommarvikarier att börja synas på ledarsidan. Anna Charlotta Johansson, Lydia Wålsten och Erik Thyselius har fått fylla i ledarsidans Mina vänner-bok – femton snabba var.

Under strecket
Publicerad
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 3
Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 3
Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 3
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Foto: Lars Pehrson

Namn: Anna Charlotta Johansson

Jag är: Stats- och religionsvetare från Uppsala universitet och University of Cape Town – fortfarande med en fot i Sverige och en i Sydafrika, egenföretagare (www.acjconsulting.se) sedan ett par år tillbaka, tidigare pressekreterare för Anders Borg och Carl Bildt, relativt berest, nyfiken i en strut, frihetsfeminist och hiphopdansare (till hobby).

Vad jag har gjort tidigare: Pressekreterare för Anders Borg 2007–2010, Carl Bildt 2010–2012, samt presschef och chef för sociala medier för moderaterna 2012–2014. Långt innan dess vice ordförande i MUF. Även jobbat på Europaparlamentet en kort tid och med sexuella och reproduktiva frågor i Kenya. Bott i Kalmar, Ronneby, Uppsala och Stockholm, samt Kapstaden, Nairobi och Bryssel, vilket har präglat mig på olika sätt.

Annons
Annons

Har drivit egen kommunikationsbyrå de senaste åren, och som konsult bland annat varit kommunikationschef på Svensk Handel och Svenskt Vatten. Det sista året har jag delat min tid mellan Sverige och Sydafrika och det vill jag fortsätta göra.

Senast lästa bok: Unorthodox: The scandalous rejection of my hasidic roots, av Deborah Feldman.

Bästa bok: Anne Franks dagbok som kom att prägla mig mycket under min uppväxt och i vuxen ålder måste jag säga att Nina Solomins (kulturedaktör UNT) bok OK, Amen är en favorit. Inser nu att alla tre böcker jag nu nämnt handlar om unga judinnor och deras identitet. Två av böckerna utspelar sig dessutom i samma område i Williamsburg, Brooklyn, där en stor grupp chassider bor. Visar något av mitt religionsvetenskapliga och socialantropologiska intresse antar jag...

Bästa film: Guds stad (City of God/Cidade de Deus), om livet för en tonåring i Rios farliga favela.

Musikminne för livet: Live battle (hiphop) på liten klubb i Nairobi.

Bästa resmål: Kapstaden. Alltid Kapstaden!

Får mig att skratta: Ganska mycket faktiskt, till och med när någon trillar på ett bananskal. Jag är väldigt lättroad.

Får mig att bli arg: Personer med avsaknad av integritet.

Största inspiration: Resor. Samt människor som kombinerar hjärna med hjärta, som har en historia som berör och därmed manar till eftertänksamhet - Nelson Mandela var en sådan.

Favoritfärg: Svart.

Här äter jag helst jobblunch: På en brygga nära kontoret.

Vad jag tänker skriva om i sommar: De mer ofria delarna av vår värld, medietillit, liberal islam, det civila samhällets styrka och förhoppningsvis lite frihetsfeminism. Om jag dessutom skulle lyckas få till en läsbar text (helst också läsvärd...) om den relativt politiska stjärnrapparen Kendrick Lamar blir jag glad.

Annons
Annons
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Varför jag vill skriva i SvD: SvD:s ledarsida vågar lyfta svåra frågor med bredd utifrån en tydlig värdegrund, utan att alltid säga sig ha alla svar på dem. Det gillar jag. Dessutom har jag blivit uppmanad att våga ta ut svängarna i mitt journalistiska uppdrag och inte skriva på byråkratsvenska. Det gillar jag också. Att ha jobbat i Regeringskansliet under alliansregeringen och då och då tuggat fradga över vad som skrevs på ledarsidan gör det till en extra stor personlig utmaning att nu få möjligheten att skriva själv.

Foto: Lars Pehrson

Namn: Lydia Emma Margareta Wålsten Bodén. Nästan lika långt som Pippi Långstrumps.

Jag är: Tjänstledig över sommaren, men annars kommunikationschef på den liberala tankesmedjan Timbro.

Vad jag har gjort tidigare: Konsult på Kreab, sedan ansvarig för energi- och miljöfrågor på Timbro. Utbildad vid JMK och NYU i New York.

Senast lästa bok: Gränslösa av Carolina Neurath. Omöjligt att inte tänka på personerna runt Allra-skandalen.

Bästa bok: Allra käraste syster av Astrid Lindgren med Hans Arnolds illustrationer. Fint om den fantasi som drabbar ensamma barn.

Bästa film: Me and You and Everyone We Know av Miranda July och Aftershock av Feng Xiaogang, som handlar om jordbävningen i Kina på sjuttiotalet som tog en halv miljon människors liv.

Annons
Annons

Musikminne för livet: Rufus Wainwright i Filadelfiakyrkan i Stockholm 2010 som spelade en magisk version av sin mors, sångerskan Kate McGarrigles, låt “Walking song” när hon just gått bort. Den handlar om värdet i att gå bredvid samma person genom livet.

Bästa resmål: Bretton Woods, New Hampshire. Politisk historia, vackra vyer, svenskt klimat. Och hög The Shining-faktor på det historiska hotellet Omni Mount Washington Resort.

Får mig att skratta: Motionerna till Miljöpartiets kongress, varje år. En 10-årig favorit är att vi "måste börja se fiskar som enskilda individer" (2007/08:MJ242).

Får mig att bli arg: Politiska krafter som i praktiken undergräver sig själva. Feminister som inte vill låta kvinnor bestämma över sina kroppar. Konservativa som motarbetar familjebildning.

Största inspiration: Lars Tobisson. Istället för att acceptera det kulturella främlingskap han kände till sitt land gav han sig ut på en trettioårig förändringsresa med en fungerande ideologisk kompass i handen. Var finns motsvarande person inom partiet idag?

Favoritfärg: Rosa

Här äter jag helst jobblunch: Där brödkorgen känns värdig och där människor från landet äter dyrt, till exempel Riche.

Vad jag tänker skriva om i sommar: Det svenska klassamhället, inte bara den nya underklassen bland invandrare, utan också den gamla innerstadsklassen i billiga hyresrätter som aldrig utmanats på riktigt.

Varför jag vill skriva i SvD: Om socialismen är en zombie, är ledarsidan Daryl i Walking Dead. En krass men varm person som du vet alltid kommer vara den sista fronten. Sedan är jag utbildad journalist, och SvD:s ledarsida blir alltmer nyhetsledande. Vill man tipsa mig om oegentligheter under sommaren är man välkommen att höra av sig till lydia.walsten@svd.se .

Annons
Annons
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Foto: Lars Pehrson

Namn: Erik Thyselius

Jag är: Glad och hedrad över att åter få möjligheten att skriva för SvD:s ledarsida.

Vad jag har gjort tidigare: ledsagare (ett slags personlig assistent), redaktionssekreterare för nationstidningen Wermlandus, mediegranskare på Timbro Medieinstitut, ledarskribent på bland annat Svenska Nyhetsbyrån, Smålandsposten och Barometern, projektledare på tankesmedjan Frivärld samt medredaktör i gästledarbloggen Säkerhetsrådet.

Senast lästa bok: Stenbeck: Historien om en väldigt framgångsrik affärsman av Per Andersson.

Bästa bok: Ham on Rye (”Min oskuld och Pearl Harbor” av Charles Bukowski).

Bästa film: De andras liv. Gripande skildring av statens makt över medborgarna i DDR.

Musikminne för livet: Coverbandet Håll Käftens midsommardagsspelning på Grand Hotel Saltsjöbaden 2014.

Får mig att skratta: Den tidiga Chevy Chase. Sara Danius fick en helt ny botten när hon berättade att ”Ett päron till farsa”-serien tillhör hennes favoritfilmer.

Får mig att bli arg: Myndighetsaktivism, historielöshet, Putinapologeter och likgiltighet. Bland mycket annat. Vänsterns dubbelmoral om att hålla god ton i debatten är rätt tröttsam också.

Största inspiration: Per Brinkemos folkbildande insats om klaner är inspirerande. Paulina Neudings oräddhet likaså. Timbros VD-assistent Birgitta Wöllners arbete förtjänar också en eloge.

Favoritfärg: Blå!

Här äter jag helst jobblunch: Restaurang Två Grabbar i ABF-huset.

Vad jag tänker skriva om i sommar: I den mån det är möjligt så vill jag skriva om Europafrågor, särskilt om Tysklands ökande betydelse för Sverige och världen.

Varför jag vill skriva i SvD: Därför att det är en av Sveriges bästa plattformar för den som vill bilda opinion för borgerligheten tillsammans med några av landets vassaste pennor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons