Asha Nor tillsammans med döttrarna Hawa Hassan, två år, och Horesha Hassan, 7 år. Hawa får jordnötskräm för att hon är så undernärd.
Asha Nor tillsammans med döttrarna Hawa Hassan, två år, och Horesha Hassan, 7 år. Hawa får jordnötskräm för att hon är så undernärd. Foto: Yvonne Åsell

De svälter – men regeringen censurerar lidandet

Över 18 miljoner etiopier hotas av svält i den värsta torkan i landet på minst 50 år. Flera miljarder kronor saknas för att ge akut mathjälp till den svälthotade befolkningen. SvD:s Peter Alestig och Yvonne Åsell har besökt den värst drabbade regionen, Sitti Zone i östra Etiopien, där hundratusentals människor har sett sina liv slås i spillror.

Publicerad

SvD I ETIOPIEN 25-åriga Asha Nors eldröda sjal lyser mot den grå ökenjorden. Gårdagens damm har lagt sig under nattens efterlängtade regn. I famnen håller hon sin 2-åriga dotter Hawa Hassan. Asha Nor kämpar för att hålla tårarna tillbaka.

– Min dotter hostar och gråter. Jag har inga kläder som kan skydda henne från kylan, säger hon.

Det började redan för mer än ett år sedan. Årets längsta torrperiod var slut. Nu skulle regnet komma och låta gräset växa högt i det torra ökenlandskapet. Asha Nors kor och getter skulle åter kunna äta sig mätta. Barnen skulle kunna dricka djurens mjölk.

Men regnet kom aldrig. Djuren blev allt magrare. Och när även det mer pålitliga sommarregnet uteblev var katastrofen ett faktum. Asha Nors boskap dog – liksom upp emot en miljon andra kor, getter, åsnor och kameler i Sitti Zone. I ett slag förlorade hundratusentals människor sitt levebröd.

Yahye Younis står bland kadavren i byn Der Eller. Runt en miljon djur har dött i torkan.
Yahye Younis står bland kadavren i byn Der Eller. Runt en miljon djur har dött i torkan. Foto: Yvonne Åsell

Nu kämpar Asha Nor för sin familjs överlevnad genom att vandra timmar genom öknen och samla grenar som hon säljer som bränsle i en by 15 kilometer härifrån. För de få etiopiska birr hon får ihop, köper hon socker som hon häller i barnens te – ett desperat försök att ge barnen de kalorier de så väl behöver.

– Vår situation blir bara värre och värre. Vi har inte mycket hopp kvar, säger hon.

Annons

Vi färdas norrut från den lokala huvudorten, Dire Dawa, längs en av de få vägar som är farbara i Sitti Zone. Vi kör igenom små byar, förbi kadaver från boskapsdjur som dött av svält eller törst. Asha Nors berättelse långt ifrån unik. Nästan hela Etiopien befinner sig i gränslandet mellan hopp och katastrof.

Katastrofen: 18,4 miljoner etiopier är helt beroende av matransoner från regeringen, enligt de senaste bedömningarna – som av allt att döma är i underkant. Två miljoner barn och ammande kvinnor är undernärda. En halv miljon barn lider av allvarlig akut undernäring.

Hopp: i början av april, efter över ett års dödlig torka, började det slutligen regna igen.

1/2

Regnet har kommit och gör vägarna oframkomliga. Hjälpen kommer inte fram.

Foto: Yvonne Åsell
2/2

Runt en miljon boskapsdjur har dött i torkan.

Foto: Yvonne Åsell

Men regnet är inte bara en välsignelse. Vi är på väg mot ett område där effekterna av torkan ska vara som värst, området runt en by som heter Ayedore. Men vägen blir alltmer oframkomlig. Regnvattnet blandas med den tidigare snustorra dammiga jorden och bildar en närmast ogenomtränglig gyttja. Vi slirar fram, dansar från ena sidan av vägen till den andra, inte mycket snabbare än promenadtempo.

Annons

När en av bilarna kör fast och chauffören får gräva loss bilen, tvingas vi inse att vi måste vända.

Ironin är brutal. Det regn som är räddningen för många som klarat sig igenom torkan, kan för andra få en redan fruktansvärd katastrof att bli än värre. För dem kommer regnet för sent – och det kommer med vattenburna sjukdomar, kyla och isolering från hjälpen från omvärlden.

Den lervälling som stoppar oss från att besöka Ayedore, stoppar också sjukvårdspersonal och lastbilar med vatten och mat. En läkare från Läkare utan gränser försöker ta sig fram i flera timmar, innan han ger upp. Risken är att befolkningen använder smutsigt vatten som dricksvatten.

1/3

Rädda Barnens hjälparbetare Aden Ismail mäter armen på en pojke, på så sätt avgörs hur allvarlig deras undernäring är.

Foto: Yvonne Åsell
2/3

Allvarligt akut undernärda barn får Plumpynut, en nötcreme med högt näringsinnehåll.

Foto: Yvonne Åsell
3/3

Barn i Sitti Zone vaccineras mot bland annat hjärnhinneinflammation, polio och rotavirus. Det sistnämnda orsakar diarré, som är den främsta dödsorsaken för barn i Etiopien. När barnen redan är undernärda är diarrén särskilt dödlig.

Foto: Yvonne Åsell

I en av byarna längs vägen träffar vi en hjälparbetare som själv bevittnat det smutsiga vattnets dödliga effekter.

– Vi hade nyligen ett fall med ett kraftigt undernärt barn i Ayedore. En natt fick han diarré. Han dog den natten, berättar hjälparbetaren, och fortsätter:

– Regnet kommer att göra det mycket svårt nu. De kommande två månaderna kommer att bli mycket, mycket svåra.

Annons

Hjälparbetaren väljer inte själv att vara anonym – hans namn, liksom namnet på byn där vi träffade honom, har tagits bort i den här texten för hans egen säkerhet. Under samtal med hjälporganisationer inför besöket i Sitti Zone har vi blivit varnade för att rapportera om torkan på ett för sensationellt sätt. Visa inte bilder på barn som ser döende ut. Använd inte ordet svältkatastrof. Skriv inte att barn svälter ihjäl på grund av torkan.

Reglerna finns där av en anledning. I slutet på förra året hade en europeisk tv-kanal ett reportage från en närliggande by. En kvinna pratade om hur hennes femårige son hade dött av torkan. Det föll inte den etiopiska regeringen i smaken. De letade upp kvinnan och lät henne berätta i nationell tv att reportaget var felaktigt, hennes barn hade inte alls dött på grund av torkan.

Herdefolket i Siti Zone har blivit av med sin boskap och bönderna i Afar har blivit av med sin skörd av torkan.
Herdefolket i Siti Zone har blivit av med sin boskap och bönderna i Afar har blivit av med sin skörd av torkan. Foto: Yvonne Åsell
Annons

**Förklaringen till **regeringens agerande finns åtminstone delvis i den fruktansvärda svältkatastrof som drabbade Etiopien 1984. Bilderna fladdrar förbi i tankarna medan vi färdas genom ökenlandskapet. Barn med uppsvällda magar, tunna armar som hänger slappt längs kroppen, flugor runt ögonen. Ett land i inbördeskrig, en regering som förnekade eller struntade i torkan. En halv miljon människor som svalt ihjäl. Det var här det skedde.

I dag är Etiopien ett annat land. Visserligen ett land som återkommande får kritik för brist på demokrati och brott mot mänskliga rättigheter – men som också uppvisat en enastående social och ekonomisk utveckling. Barnadödligheten har minskat dramatiskt. Skolgången har ökat i samma takt. I huvudstaden Addis Abeba sker en makalös bygg-boom. Landets BNP har vuxit med i snitt 9 procent om året de senaste tre åren.

Och även om den torka som nu drabbar Etiopien är minst lika omfattande – enligt många värre – än den som för 32 år sedan gjorde Etiopien till affischnamnet för svältkatastrofer, är konsekvenserna långt ifrån lika fruktansvärda. Den etiopiska regeringen offentliggör visserligen inga faktiska dödssiffror, men en sak är klar: det sker ingen massvält i Etiopien. Orsaken är framför allt att regeringen, tillsammans med hjälporganisationer, har delat ut hundratals miljoner ton vete till befolkningen för att rädda dem från svälten.

Annons
1/2

Omar Ibrahim och hans fru Hawa Farah är lastar matransonen de hämtat på sin kamel. "Vi är mycket glada, det är detta som håller oss vid liv."

Foto: Yvonne Åsell
2/2

Varje familj får 50 kg vete och 1,7 liter olja per månad från den etiopiska regeringen. För många tar maten slut innan nästa leverans kommer.

Foto: Yvonne Åsell

**Det är lätt att kritisera **Etiopiens regering för viljan att censurera lidandet hos den egna befolkningen. Samtidigt är beskedet från de hjälporganisationer som verkar i landet unisont: det största hotet mot etiopierna den här gången är inte en regering som blundar för problemen. Etiopiens regering gör vad den kan för att hantera krisen.

Det största hotet mot de etiopier som drabbas av torkan, det är att västvärlden inte orkar bry sig.

– Den här torkan är hanterbar, systemen finns på plats. Men omvärlden har aldrig varit så distraherad av andra katastrofer som nu. Risken är att Etiopiens CNN-effekt är för liten, säger John Graham, Etiopien-chef på Rädda Barnen när SvD träffar honom i Addis Abeba.

Oron är befogad. I december, i ett rop på hjälp till omvärlden, bad Etiopiens regering tillsammans med FN och hjälporganisationer om 1,4 miljarder amerikanska dollar i stöd för att undvika en svältkatastrof. Hittills har man bara fått ihop drygt hälften av pengarna som behövs.

I skolan får barnen frukost - för många av dem det enda målet mat under dagen. Torkan har tvingat runt tre miljoner etiopiska barn att sluta i skolan när familjerna har övergett sina hem.
I skolan får barnen frukost - för många av dem det enda målet mat under dagen. Torkan har tvingat runt tre miljoner etiopiska barn att sluta i skolan när familjerna har övergett sina hem. Foto: Yvonne Åsell
Annons

Samtidigt är det tveksamt om ens 1,4 miljarder räcker. Många hjälporganisationer vittnar om hur behoven ute i landet är betydligt större än vad som erkänts offentligt. Under SvD:s besök i Sitti Zone, får vi också själva höra hur familjer tvingas dela matransoner med varandra. Många berättar hur de går flera dagar utan mat i slutet på månaden, innan nästa ranson kommer.

Frustrationen hos både den etiopiska regeringen och hjälporganisationerna växer sig allt starkare. Paul Handley, Etiopien-chef för FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, sätter ord på känslorna:

– Varför måste vi vänta på bilder på svältande barn för att reagera? Har vi inte kommit längre?

Hur ska man då få västvärlden att reagera, innan de svältande barnen med flugor runt ögonen dyker upp i tv-rutorna? Kanske genom att sätta namn på lidandet i Sitti Zone.

"Han har varit undernärd sen födseln och jag är sjuk själv" säger Madino Ali med sin son Saredo Ali.
"Han har varit undernärd sen födseln och jag är sjuk själv" säger Madino Ali med sin son Saredo Ali. Foto: Yvonne Åsell
Annons

Det heter Ige Ibrahim, 86, som sjunker ner på knä när han inte orkar stå längre. Han och hans fru var för svaga för att följa sina barn och barnbarn på den många mil långa ökenvandringen till bättre marker och är ensamma kvar i ett av de värst torkdrabbade områdena.

Det heter Momina Wabari, som inte kan säga sin exakta ålder men gissar på runt 70. Hon har inga tänder kvar och kan inte äta den mat som regeringen delar ut.

Det heter Yahye Abdi, 13, och har på sig en löst sittande fotbollströja i det brittiska fotbollslaget Sunderlands rödvita färger. Hans leende är blygt, hans kropp uppenbart undernärd och hans huvud är hårlöst. Hans svar på frågan om han tycker om fotboll etsar sig fast i minnet.

– Nej, jag kan inte spela fotboll. Jag har ont i magen och huvudet. Hela tiden.

Yahye Abdi orkar inte längre spela fotboll.
Yahye Abdi orkar inte längre spela fotboll. Foto: Yvonne Åsell
Annons

Och lidandet heter Hawa Hassan. Asha Nors tvååriga dotter har precis fått diagnosen allvarlig akut undernäring. Hon kommer förmodligen att överleva torkan, tack vare den nötcreme som hon får av en hjälporganisation och vetet från regeringen.

Men ärren från torkan 2016 kommer aldrig att försvinna. Allvarlig akut undernäring slår hårt mot hjärnans utveckling hos barn. Hawa Hassan kommer med all sannolikhet att lida av kognitiv funktionsnedsättning under resten av sitt liv, ett syndrom som är alltför vanligt i hungerns Etiopien.

Medan vi går bort mot bilen för att lämna Sitti Zone, packar Asha Nor sin åsna med en säck med vete som hon fått från regeringen. 50 kg som ska räcka i en månad. I morgon kommer hon att återigen vandra timmar genom öknen, samla grenar och sälja i byn 15 kilometer härifrån, för att kunna köpa lite socker till sina hungriga barn. Men nu påbörjar hon vandringen hem mot familjens hydda, en halvtimma norrut, på andra sidan bergsfoten. Där väntar hennes mentalsjuka och sängliggande man, tillsammans med hennes två sjuka och undernärda söner.

Annons
Fyrabarnsmamman Asha Nor, 25 år, samlar ved och vandrar 15 kilometer varje dag för att sälja den. Två av hennes fyra barn är kraftigt undernärda.
Fyrabarnsmamman Asha Nor, 25 år, samlar ved och vandrar 15 kilometer varje dag för att sälja den. Två av hennes fyra barn är kraftigt undernärda. Foto: Yvonne Åsell

– Mitt liv är mycket svårt, men jag har inget val, säger hon, och avslutar:

– Jag måste fortsätta, till sista sekunden jag orkar. Min familjs överlevnad hänger på det.

Torkan i Etiopien började redan våren 2014 i vissa delar av landet. De tre senaste månaderna har läget blivit alltmer kritiskt och mycket stora delar av landet är nu i akut behov av matransoner och vatten. 10,2 miljoner människor bedöms vara i akut behov av matransoner och ytterligare 8,2 miljoner människor ingår i regeringens skyddsnät för livsmedelstrygghet som sträcker sig fram till och med juni.

Även om regnet nu har kommit till delar av Etiopien gör katastrofens eftersläpning att det är först nu som den når klimax. De bönder som sår sina frön nu, får ingen skörd på månader. De boskapsdjur som överlevt torkan – och som överlever regnet – har inget gräs att beta än på många veckor. De illa medtagna och svaga djuren börjar förmodligen inte producera mjölk förrän till hösten. Först då väntas det humanitära behovet i Etiopien sakta minska igen, förutsatt att sommarregnet inte uteblir.

Foto: Yvonne Åsell

Yahye Younis står bland kadavren i byn Der Eller. Runt en miljon djur har dött i torkan.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 14

Regnet har kommit och gör vägarna oframkomliga. Hjälpen kommer inte fram.

Foto: Yvonne ÅsellBild 2 av 14

Runt en miljon boskapsdjur har dött i torkan.

Foto: Yvonne ÅsellBild 3 av 14

Rädda Barnens hjälparbetare Aden Ismail mäter armen på en pojke, på så sätt avgörs hur allvarlig deras undernäring är.

Foto: Yvonne ÅsellBild 4 av 14

Allvarligt akut undernärda barn får Plumpynut, en nötcreme med högt näringsinnehåll.

Foto: Yvonne ÅsellBild 5 av 14

Barn i Sitti Zone vaccineras mot bland annat hjärnhinneinflammation, polio och rotavirus. Det sistnämnda orsakar diarré, som är den främsta dödsorsaken för barn i Etiopien. När barnen redan är undernärda är diarrén särskilt dödlig.

Foto: Yvonne ÅsellBild 6 av 14

Herdefolket i Siti Zone har blivit av med sin boskap och bönderna i Afar har blivit av med sin skörd av torkan.

Foto: Yvonne ÅsellBild 7 av 14

Omar Ibrahim och hans fru Hawa Farah är lastar matransonen de hämtat på sin kamel. "Vi är mycket glada, det är detta som håller oss vid liv."

Foto: Yvonne ÅsellBild 8 av 14

Varje familj får 50 kg vete och 1,7 liter olja per månad från den etiopiska regeringen. För många tar maten slut innan nästa leverans kommer.

Foto: Yvonne ÅsellBild 9 av 14

I skolan får barnen frukost - för många av dem det enda målet mat under dagen. Torkan har tvingat runt tre miljoner etiopiska barn att sluta i skolan när familjerna har övergett sina hem.

Foto: Yvonne ÅsellBild 10 av 14

"Han har varit undernärd sen födseln och jag är sjuk själv" säger Madino Ali med sin son Saredo Ali.

Foto: Yvonne ÅsellBild 11 av 14

Yahye Abdi orkar inte längre spela fotboll.

Foto: Yvonne ÅsellBild 12 av 14

Fyrabarnsmamman Asha Nor, 25 år, samlar ved och vandrar 15 kilometer varje dag för att sälja den. Två av hennes fyra barn är kraftigt undernärda.

Foto: Yvonne ÅsellBild 13 av 14
Foto: Yvonne ÅsellBild 14 av 14