Annons

De vill kasta ljus över Stig Dagermans skuggor

”Det bästa med arbetet med boken var själva resan. Att i andlös förväntan slå upp datorn på morgonen och se vad Nancy kommit på under natten och hur jag kunde gå vidare med någon tråd. Jag har aldrig gjort något liknande förut. Och vi förväntade oss inte att vi skulle hitta så här mycket”, säger Lo Dagerman som tillsammans med amerikanska Nancy Pick har skrivit boken ”Skuggorna vi bär”.
”Det bästa med arbetet med boken var själva resan. Att i andlös förväntan slå upp datorn på morgonen och se vad Nancy kommit på under natten och hur jag kunde gå vidare med någon tråd. Jag har aldrig gjort något liknande förut. Och vi förväntade oss inte att vi skulle hitta så här mycket”, säger Lo Dagerman som tillsammans med amerikanska Nancy Pick har skrivit boken ”Skuggorna vi bär”. Foto: Tomas Oneborg

De har letat i Stig Dagermans skuggor – inte efter sanningen, men efter berättelser som kan fylla historiens gapande hål. På plats i Stigs gamla hus berättar dottern Lo Dagerman och Nancy Pick om detektivarbetet som blev boken ”Skuggorna vi bär”.

Under strecket
Publicerad

Stig Dagermans villa i Enebyberg.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 6

Lo Dagerman (t.v.) och Nancy Pick.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 6

Stig Dagerman vid sin skrivmaskin av märket Continental.

Foto: Tomas OneborgBild 3 av 6

Lo Dagerman tillsammans med sin far Stig.

Foto: TTBild 4 av 6

Garaget där Stig Dagerman tog sitt liv 1954.

Foto: Tomas OneborgBild 5 av 6

Lo Dagerman och Nancy Pick.

Foto: Tomas OneborgBild 6 av 6

Stig Dagermans villa i Enebyberg.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1

Den bländande vårsolen strilar in i tornet där Stig Dagerman satt och skrev för nu mer än ett halvt sekel sedan. Lo Dagerman, hans dotter, ber om ursäkt. Tårarna kommer.

Vi är i Enebyberg, norr om Stockholm, i det ockrafärgade, slottsliknande stenhuset på kullen där Lo Dagerman, nu 66 år, bodde tills hon var runt fem år. Och där hennes pappa tog livet av sig genom att gasa ihjäl sig i garaget, 31 år gammal.

Hans gamla Continental står visserligen inte här. Men husets nuvarande ägare har ställt dit en liknande skrivmaskin i en ambition att återskapa författarens arbetsrum. Där ligger dessutom högar med Stig Dagermans böcker, som ”Bränt barn” och novellsamlingen ”Nattens lekar” .

Stig Dagermans villa i Enebyberg.
Stig Dagermans villa i Enebyberg. Foto: Tomas Oneborg

Bredvid Lo Dagerman sitter den amerikanska skribenten Nancy Pick. Det är första gången hon är i huset, som susar av minnen av den man som hon nu ägnat de senaste åren åt, i hennes och Lo Dagermans bok.

Annons
Annons

Lo Dagerman (t.v.) och Nancy Pick.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1

”Skuggorna vi bär” är trollbindande och personlig och rör sig kring Stig Dagermans brutala pjäs ”Skuggan av Mart”, som hade premiär på Dramaten 1948 och handlar om den dominanta Angelica som är grym mot sonen Gabriel medan hon idealiserar sin andra son, Mart, som har dött i kriget. Gabriel mördar till slut sin mor.

Angelica är inspirerad av den österrikisk-judiska författaren Etta Federn, en avlägsen släkting till Nancy Pick. Hon föddes 1883, gav ut 25 böcker, tvingades fly från land till land och förföljdes för att hon var radikal och judinna. Hennes böcker förstördes och hennes yngste son, Jean, mördades av franska medlöpare.

Stig Dagerman besökte henne i Paris 1947 innan han åkte hem och skrev pjäsen. I boken försöker de två kvinnorna som befinner sig här i tornrummet, i varvade kapitel, förstå vad som hände under de där mötena som fick honom att skildra henne så icke-smickrande.

Nancy Pick slår ut med armarna och säger att hon aldrig hade kunnat föreställa sig att hon skulle sitta här och prata om något hon har skrivit ihop med Stig Dagermans dotter. Hur blev det så?

Lo Dagerman (t.v.) och Nancy Pick.
Lo Dagerman (t.v.) och Nancy Pick. Foto: Tomas Oneborg

Lo Dagerman har under många år slitit för att lansera Stig Dagermans författarskap i USA, bland annat genom en hemsida på engelska. När Nancy Pick för några år sedan hittade den upptäckte hon ett fel om sin släkting, Etta Federns son Jean. Hon mejlade Lo Dagerman.

Annons
Annons

Stig Dagerman vid sin skrivmaskin av märket Continental.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1

– Jag rös, säger Lo Dagerman på svenska och fortsätter på engelska:

– Jag satt hemma i köket och sa till min man: ”Det är helt otroligt, någon som är släkt med Etta Federn har skrivit till mig.” Det var så häftigt att något som hände för så länge sedan, runt min pappa, plötsligt fick en koppling till här och nu.

Lo Dagerman har jobbat med trafikplanering och som skolkurator. Hon har aldrig skrivit en bok. Delvis är det därför hon sedan snart 40 år bor i USA. Hon insåg att hon aldrig skulle bli lika berömd som sin pappa, eller sin mamma, skådespelaren Anita Björk.

– Jag kände pressen att bli någon. Det verkade inte som att det skulle hända, då var det skönt att fly landet.

Numera bor hon i Washington. Det var där hon satt och tänkte att hon skulle skriva en artikel om det som hon och Nancy Pick hade börjat nysta i.

– Nancy tyckte att jag skulle skriva den. Jag höll på att flippa! Jag är ingen författare! Men när det blev alldeles för mycket material började vi fundera på om det var en bok.

I den bok som blev beskriver de hur de läser brev och gamla artiklar, ger sig av till Frankrike. Får reda på sådant som att Etta Federn läste i händer och att hon bland annat hade läst just i Stig Dagermans händer. Vad såg hon där?

Stig Dagerman vid sin skrivmaskin av märket Continental.
Stig Dagerman vid sin skrivmaskin av märket Continental. Foto: Tomas Oneborg

Stundtals var de oense. Nancy Pick ville beskydda Etta, varna henne för det där ”unga svenska geniet”.

Annons
Annons

Lo Dagerman tillsammans med sin far Stig.

Foto: TTBild 1 av 1

– Jag vill fortfarande försvara henne, säger Nancy Pick, skrattar och knyter näven.

– Hon var en fantastisk person och frågan är om det är bra eller dåligt att bli förevigad av ett geni. Jag har velat föra ut Etta ur skuggorna. Nu har hon en egen Wikipediasida!

Lo Dagerman ville å sin sida försvara sin pappa, hon betonar att personerna i pjäsen inte är några monster.

– För mig rymmer pjäsen en acceptans om att vi ska få älskas för de vi är, med alla våra brister. Så jag vände mig till Nancy och sa att Stig älskade Etta, med alla hennes skavanker.

En stor fråga i deras text är vad man får göra i konstens namn. Får man ”inspireras” hur mycket som helst av verkliga personer? Det är inte klarlagt om Etta Federn hann höra talas om Stig Dagermans pjäs innan hon gick bort 1951. Att den baserades på henne blev antagligen officiellt först i Olof Lagercrantz biografi om Stig Dagerman, som gavs ut 1958.

– Hur många som porträtteras i en bok eller i en pjäs, som haft något slags känslomässig påverkan, är nöjda med hur de framställs? Vi går till litteraturen och teatern för att bli berörda och för att något ska öppnas inom oss. Det här var en pjäs, inte ett modemagasin. Jag beundrar verkligen Stig Dagermans mod och förmåga. Det hade nog Etta också gjort, säger Nancy Pick.

Lo Dagerman tillsammans med sin far Stig.
Lo Dagerman tillsammans med sin far Stig. Foto: TT
Annons
Annons

Boken rör sig mycket kring moderskap. De båda författarna skrattar åt frågan om de har kunnat identifiera sig. Nej, Etta är ingen förebild som förälder.

– Man måste komma ihåg att Etta Federns moderskap är ett moderskap under enorm press. Ett moderskap där du tvingas lämna tre länder, blir av med ditt yrke, skiljer dig två gånger... Det är inget moderskap i någon lugn förort. Det vore fantastiskt om alla bara kunde vara vänliga och kärleksfulla i en sådan situation, men så funkar det inte. Den sortens trauman formar människor, säger Nancy Pick.

Lo Dagerman hittar i sin analys band bakåt till Stig Dagermans egen mamma som lämnade honom när han var bara sex veckor. En händelse som satte spår i hans skrivande.

– Stigs mamma fanns inte hos honom när han växte upp och han visste inte varför, men han tänkte att det måste handla om att det var något fel på honom.

De beskriver arbetet med boken som ett detektivarbete. Vad har de sökt efter? Inte sanningen. Den visste de var för svårfångad.

– Om allt hade funnits där hade några akademiker redan skrivit den här historien. Det var tack vare alla hål som vi kunde ge oss på den, säger Nancy Pick.

– Vi ville hitta historier som betydde något för oss och gav ett slags avslut, tillägger Lo Dagerman.

Hon tittar ut genom fönstren på utsikten från kullen, en utsikt som sträcker sig långt över samhället och som man naivt – i denna soliga eftermiddagstimme – kan inbilla sig skulle lindra även svår skrivkramp. Tårarna trycker på.

– Det viktigaste för mig, när jag nu sitter här i det här goddamn fucking room, Stig satt här inne... De flyttade hit så att han skulle kunna skriva. Du är deprimerad, du har skrivkramp, du har satts i ett torn för att skriva. Det var extremt svårt. Anita brukade ligga nere i sovrummet och lyssna efter skrivmaskinen. Om hon kunde höra den, då kunde hon sova. Om hon inte hörde den visste hon att det inte var en bra natt.

Annons
Annons

Garaget där Stig Dagerman tog sitt liv 1954.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 2

Lo Dagerman och Nancy Pick.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 2
Garaget där Stig Dagerman tog sitt liv 1954.
Garaget där Stig Dagerman tog sitt liv 1954. Foto: Tomas Oneborg

– Jag har förstått min fars kreativa process mycket mer. I den här boken tar vi ett utsnitt av hans liv, 1947 när han just hade haft ett väldigt framgångsrikt år och åker till Frankrike för att efter ”Tysk höst” skriva ”Fransk vår”, men inte lyckas. Det är tur att han råkar träffa Etta och kan skriva pjäsen som för honom in i romanen ”Bränt barn”. Men sedan fastnade han igen och måste hitta något annat än mor och son-relationer. Jag såg processen tydligare. Därför kom Nancy som en skänk från ovan för mig.

Berättelsen om ”Skuggan av Mart” är inte slut. I mitten av mars har pjäsen premiär på en liten teater i New York. Det är första gången den sätts upp i Nordamerika.

Hur ser det ut med deras egna skuggor nu? För till stor del handlar boken om det som titeln antyder, om skuggorna vi bär, på grund av händelser i det förflutna. Lo Dagerman blir rörd igen. Hon påpekar att hon mot slutet av boken skriver att Stigs skugga även ger henne vila.

– Låt där finnas skuggor, men låt oss undersöka dem, förstå dem och försöka bli vän med dem.

Lo Dagerman och Nancy Pick.
Lo Dagerman och Nancy Pick. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons