Annons

”Debattens råhet saknar motstycke”

Årets Almedalsvecka i Visby borde kunna bli början på en debattkultur där man  bejakar olika perspektiv, skriver artikelförfattarna.
Årets Almedalsvecka i Visby borde kunna bli början på en debattkultur där man bejakar olika perspektiv, skriver artikelförfattarna. Foto: Henrik Montgomery/TT

Den alltmer oförsonliga politiska debatten bidrar till en fragmenterad reformagenda, ett beslutsfattande med låg kvalitet och växande polarisering. Det skriver Paulo Silva, tidigare stabschef för Miljöpartiet, och Mattias Keresztesi, tidigare policychef för Moderaterna.

Under strecket
Publicerad

Paulo Silva och Mattias Keresztesi.

Foto: Pressbilder Bild 1 av 1

DEBATT | ALMEDALEN

Vi har tillsammans mer än tjugo års partipolitisk erfarenhet som sträcker sig mellan alltifrån ungdomsförbund till Sveriges riksdag, regeringskansliet och Europaparlamentet. Att politik delvis handlar om konflikt och hur olika prioriteringar ställs mot varandra är ingen nyhet varken för oss eller för någon annan med minsta politiska intresse.

Men vi kan också konstatera att den nuvarande råheten i den politiska debatten saknar motsvarighet i svensk modern historia. Avsiktliga missförstånd och misstänkliggöranden av motståndarnas motiv är oftare regel än undantag.

Ett alltmer fragmenterat medialt landskap förstärker polariseringen. Twitterbubblor och utvecklingen på sociala medieplattformar närmast omöjliggör en balanserad debatt. Den hårda tonen mellan många politiska företrädare och deras anhängare avskräcker andra från att ge sig in i en öppen debatt och dialog om praktiska lösningar. Utvecklingen riskerar att leda till ökat politikerförakt och bristande tillit i samhället.

Men oförsonligheten och envägskommunikationen medför även att de politiska förslagen blir sämre; politiska samtal som mer handlar om positionering än att nå resultat leder sällan framåt. Bra och genomtänkta reformer förutsätter tvärtom att de som berörs av besluten får komma till tals och blir hörda.

Annons
Annons

Stundande politikervecka i Almedalen borde ha alla möjligheter att på nytt bli arenan för ett sådant samtal. Veckan i Visby växte ursprungligen fram för att skapa en plats för alla som vill debattera politik och lyfta olika samhällsfrågor och vara där politiker, företag, myndigheter, opinionsbildare och civilsamhälle möts. Den ursprungstanken behövs mer än på mycket länge. Men den bygger på att även politikerna är beredda att lyssna.

Många av oppositionspartiernas förslag handlar om situationen i socialt utsatta förorter. Det ska till mer kristna värderingar, hårdare tag och krav. Visst är det avgörande att vända utvecklingen i dessa områden. Men det skulle inte skada om partierna även lyssnade på människor som bor där och föreslog vägar tillsammans med dem om hur situationen kan vändas. Jakten på snabbt medieutrymme får inte styra politikutformningen. Viljan att framstå som handlingskraftig får inte vara viktigare än att ha välgrundade reformer.

Januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna är ett aktuellt exempel. Överenskommelsen innehåller förvisso en rad vällovliga ambitioner, men det är likväl tydligt att den snarare kommit till genom icke transparanta förhandlingar och olika önskelistor än genom öppen dialog med de delar av samhället som kommer att påverkas.

Frånvaron av en sammanhållen reformagenda tar sig uttryck i en lång rad vagt formulerade punkter och fragment. Flera förslag som starkt berör näringslivets konkurrenskraft har dessutom lagts fram utan konsekvensanalyser. Ett antal reformer som syftar till att minska utsläppen är angelägna, men metoderna för att åstadkomma detta är ensidigt högre skatter, bidrag eller förbud. Skattelättnader för att få näringslivet att investera i teknik som minskar utsläpp eller högre ambitioner i en europeisk politik för standardisering i syfte att främja en mer cirkulär ekonomi lyser med sin frånvaro, trots att näringslivets engagemang går i denna riktning. Det behövs dialog mellan politik och näringsliv om metoder och effekter för att nå önskat resultat. Exemplen från andra områden kan göras lång. De som berörs av besluten har endast att förhålla sig till fragment av politik som tryckts igenom i överenskommelsen.

Annons
Annons

Paulo Silva och Mattias Keresztesi.

Foto: Pressbilder Bild 1 av 1

Därmed vilar ett tungt ansvar på de partier som ingått avtalet, men även på oppositionspartierna som konstruktivt behöver lyssna in näringslivets och andra samhällsaktörers perspektiv, när förslagen ska omsättas i praktiken. Det handlar om reformer som kommer att påverka Sverige under lång tid framöver – de får inte vara resultat av politiska beställningar eller kohandel där samhällseffekter ignoreras. De behöver tvärtom vara väl utredda med öppna mandat.

Politik är på riktigt och viktigt – såväl för medborgarna som för de företag och andra delar av samhället som påverkas av besluten. Vi förordar inte en återgång till en samhällsmodell med korporativistiska drag där allt ska avgöras i skönt samförstånd mellan treenigheten politik, fack och näringsliv. Snarare behöver vi en politisk debatt där viljan att slå fast den egna positionen kompletteras med en vilja att lyssna.

Med en mångfald av perspektiv kommer de bästa samhällslösningarna. Alla vinner på en mer sansad ton i den politiska debatten – såväl medborgarna som demokratin, dessutom kan det höja kvaliteten i de politiska reformerna. För detta har nu både regerings- och samarbetspartierna samt oppositionen ett stort ansvar. Låt årets Almedalsvecka i Visby bli starten på ett nytt politiskt samtal.

Paulo Silva
tidigare stabschef i Miljöpartiet, partner och seniorrådgivare, New Republic
Mattias Keresztesi
tidigare policychef för Moderaterna, seniorrådgivare, New Republic

Paulo Silva och Mattias Keresztesi.
Paulo Silva och Mattias Keresztesi. Foto: Pressbilder
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons