Annons

Özge Öner:Demokratier är inte immuna

Francis Fukuyama.
Francis Fukuyama.

Fukuyama ser demokratisk kräftgång.

Under strecket
Publicerad

Den liberala demokratin är på många sätt en oväntad konstruktion. Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama visar i sin bok ”The origins of political order” att demokratin efter flera decenniers segrar i dag befinner sig på tillbakagång. Endast 30 procent av världens länder räknades som ”fria” år 1973; en siffra som hade växt till 60 procent vid sent 1990-tal. Fukuyama menar att denna demokratins uppgång drevs av att miljoner människor som tidigare varit passiviserade för första gången hade upplevt social mobilitet.

Denna mobilitet var i sin tur resultat av tillgång till bättre skolgång, till information och kanske mer än allt av tillgång till andra platser. Trenden mot mer demokratisering visade sig inte vara för evigt. Efter 2000-talets två första årtionden har en ansenlig andel av de länder som demokratiserats valt att återgå till auktoritära styren eller på annat sätt upplevt en urholkning av deras demokratiska institutioner.

Fukuyama skiljer på tre olika typer av demokratisk kräftgång. Den första kategorin innehåller länder som Ryssland och Turkiet.

Annons
Annons

Detta är länder där valda ledare manipulerat den demokratiska processen, till exempel genom att kontrollera media och förfölja oppositionen. Den andra typen, exemplifierad av länder som Uzbekistan och Kazakstan, är länder som fastnat i skärselden mellan ett auktoritärt styre och en fullt ut realiserad demokrati. Den tredje kategorin är på många sätt den mest intressanta, och innehåller länder som på pappret har kvar sina demokratiska institutioner men som misslyckats med att leverera de basala tjänster som väljare kräver av en fungerande demokrati.

Det mest påtagliga maktmisslyckande som Fukuyama identifierar är erfarenheterna från många Latinamerikanska stater. Mycket höga nivåer av ojämlikhet och makthierarkier byggda på grupptillhörighet i samhället banade vägen för populistiska ledare, från Chávez i Venezuela till Morales i Bolivia. Detta är också de stater som hålls i ett järngrep av organiserad brottslighet. I dessa länder har politikerna alltför ofta misslyckats i sitt grundåtagande och inte klarat av att säkerställa statens viktigaste funktion: medborgarnas säkerhet.

Trots att de flesta av oss anser att den liberala demokratin är den bästa styrelseformen är det viktigt att komma ihåg att den riskerar att frätas sönder inifrån när den inte levererar resultat. Det finns oräkneliga lärdomar att dra från de processer där vi sett den demokratiska pendeln svänga.

När väljarna förlorar tron på statens förmåga att garantera grundtrygghet, samt säkerhet från våld och kriminalitet kan statens försvagning ske snabbt. Det är därtill svårt att lappa och laga i ett demokratiprojekt som i alltför hög grad redan tar in vatten.

Gamla och etablerade demokratier är möjligen stabilare men knappast immuna mot sammanbrott.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons