Annons

Den amerikanska drömmen i form av en golvmopp

Jennifer Lawrence som Joy, uppfinnare av en unik städprodukt.
Jennifer Lawrence som Joy, uppfinnare av en unik städprodukt. Foto: Photo credit: Courtesy Twentieth Century Fox
Under strecket
Publicerad
Betyg: 3 av 6

Joy

Regi
David O. Russell
Genre
Drama
Medverkande
Jennifer Lawrence, Robert De Niro, Virginia Madsen, Isabella Rossellini, Jimmy Jean-Louis
Längd
2 tim 4 min

Från 7 år

**Det fanns goda **skäl att hysa förhoppningar. Regissör David O Russell med tämligen stabil ensemble har tidigare skänkt oss originella och energirika filmer som ”Du gör mig galen!” (”Silver Linings Playbook”) och ”American Hustle”. Och även i ”Joy” förekommer det förvisso glimtar av lyckad situationskomik, företrädesvis inledningsvis, i form av skruvade studier i dysfunktionell familjedynamik. Men här finns också långa räckor av hela scener som är frustrerande och generande platta och resonansfattiga.

Till exempel när den kavata småbarnsmorsan Joy (Jennifer Lawrence) läxar upp den profitdrivne tv-chefen Neil (Bradley Cooper). Har han inte själv sagt att hans shoppingkanal sammanför praktiska produkter med köpsugna konsumenter och på alla vis är ett föredöme för hur en marknadsekonomi ska fungera i praktiken och berika alla inblandade? Jo, det har han ju, och alltså förtjänar hon, Joy, ännu en chans att kränga sin egenhändigt designade golvmopp i rutan efter det att en av kanalens diviga stjärnsäljare skändligen misslyckats. Och Neil står bara där och blinkar i den skur av floskler som får hans ansikte att strama. Vad annat kan han göra?

Annons
Annons

Det här är alltså – tro det eller ej – den uppbyggliga berättelsen om flickan av folket som uppfinner en sensationellt intressant golvmopp och som övervinner varje tänkbar motgång på sin mödosamma väg mot välförtjänt framgång och en ställning som välvillig uppmuntrare av alla vällovliga initiativ som kommer i hennes väg. Filmen är också en hyllning till hennes mod att trots alla dessa motgångar, och trots ett stundtals skändligt sviktande stöd från den ogina familjen, våga följa sin inre röst och förverkliga de entreprenörsdrömmar hon närt redan som liten flicka. Allt möjligt annat kom emellan: en hopplös man (sedermera ex-man), en hög med krävande barn och lika krävande föräldrar som utan att skämmas parasiterar på hennes flit och allmänna godhet.

**Men vad med **ex-mannen? Han tror sig om att kunna bli den nye Tom Jones och vägrar att ge upp sin allt annat än blomstrande sångkarriär för något så futtigt som familjeförsörjning. Här finns målkonflikter att undersöka och frågor att diskutera, men Russell är den här gången i allt väsentligt intresserad av att resa ett monument över strävsamheten och den oböjliga viljan. ”Joy” lyckas därmed bli övertydlig och otydlig på en och samma gång. Du ska aldrig ge upp och aldrig tveka att följa din dröm. Fast det gäller förstås bara om du är av rätta virket och bär på rätt dröm.

Jennifer Lawrence är onekligen sevärd, men behållningen ligger mer i hur hon tampas med parasiterna i det söndervittrande hemmet än hur hon manövrerar sig fram i affärslivet. Här behövs inga moppar, ”Joy” är alldeles för välstädad.

Mirakelmopp gav Globe-nomineringljsp.lwcdn.com
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons