Annons

Den enkla konsten att få en ilsken kulturvärld emot sig

Foto: Ida Therén, Dan Hansson, Tomas Oneborg. Illuststation: Staffan Löwstedt

Kulturvärlden protesterar. Nu mot stängningen av Internationella biblioteket i Stockholm. Handlar det om en ovilja till förändring? Eller handlar det om att kulturvärlden ständigt måste vara på sin vakt mot försämringar?

Under strecket
Publicerad

Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Stockholms stadsteater.

Foto: Bezav Mahmod Bild 1 av 3

Jonas Naddebo, centerpartistiskt kulturborgarråd i Stockholm.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 3
Foto: Simon Rehnström Bild 3 av 3

Protestlistor, låneaktioner och ilskna inlägg på kultur- och ledarsidor. När Stockholms kulturborgarråd Jonas Naddebo (C) stänger Internationella biblioteket vid Odenplan, för att flytta verksamheten till Kungsholmens stadsdelsbibliotek, svarar kulturvärlden med ett rungande "nej".

Det talas om kulturskandal; akademiledamöter, författare och professorer undertecknar upprop.

Handlar detta om att kulturvärlden är konservativ och motsätter sig förändring? Eller handlar det om att kulturintresserade, på goda grunder, ständigt är på sin vakt mot urholkad verksamhet, nedskärningar och okunniga politiker?

Konflikten kring Internationella biblioteket i Stockholm är ett skolexempel på hur en makthavare vill genomföra en förändring av en kulturverksamhet och får en ilsken kulturvärld emot sig.

Ansvarige politikern menar att Internationella biblioteket får ”en nystart”. Kritiker svarar att det i praktiken blir en nedläggning. En sak är i alla fall klar: flytten av Internationella biblioteket handlar i grunden om en besparing.

Häromåret var det förändringar för tre statliga museer i Stockholm – Östasiatiska, Medelhavsmuseet och Etnografiska – som orsakade protestlistor och upprörda debattinlägg. Precis som i fallet Internationella biblioteket kom protesterna både inifrån, det vill säga från de anställda, och från en engagerad kulturvärld. Museichefen Ann Follin och dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) hamnade i skottgluggen.

Annons
Annons

Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Stockholms stadsteater.

Foto: Bezav Mahmod Bild 1 av 1

Även i fallet med museerna handlar det i grunden om en besparing. Förändringarna motiveras med att museerna måste komma till rätta med sin ekonomi som urholkats av hyreshöjningar; de statliga museerna har inte fått ökade anslag som täcker de hyreshöjningar som staten tar ut via Statens fastighetsverk.

Rätt så små förändringar i kulturvärlden blir lätt notiser eller artiklar.

När kulturvärlden säger nej och formulerar protestlistor handlar det ofta om pengar.

– Jag tror inte att den här sektorn är mer förändringsobenägen än andra. Konst- och kulturområdet är kanske det mest innovativa vi har, säger Kerstin Brunnberg, tidigare vd på Sveriges Radio, som också haft ett antal uppdrag i kulturvärlden. I dag är hon styrelseordförande i Stockholms stadsteater.

Hon konstaterar att alla sektorer behöver förändring.

– Man måste ompröva och förändra. Pengar kan ha en alternativ användning, och man kan arbeta på ett annat sätt, säger hon.

Men förändringar i kultursektorn är ofta betingade av krav på besparingar, vilket ger en extra dimension.

– Och förändringar i den här sektorn kommer upp till ytan därför att de rör en allmänhet och en publik.

Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Stockholms stadsteater.
Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Stockholms stadsteater. Foto: Bezav Mahmod

Kultursektorn omsätter relativt lite pengar, men kulturpolitiska förändringar får ofta stort medialt utrymme, konstaterar Bengt Jacobsson. Han är professor i företagsekonomi och författare till boken "Kulturpolitik, styrning på avstånd".

– Det är en ganska publik debatt om kulturpolitiken. Rätt så små förändringar i kulturvärlden blir lätt notiser eller artiklar, på ett sätt som förändringar inom andra politikområden inte blir.

Annons
Annons

Jonas Naddebo, centerpartistiskt kulturborgarråd i Stockholm.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

En fråga som alltid väcker skepsis är idén om privatiserade folkbibliotek. När Jonas Naddebo (C) som nytillträtt kulturborgarråd öppnade för privata aktörer inom biblioteksväsendet blev det proteststorm, och han fick bland annat Författarförbundet emot sig.

Om någon skulle säga: ”vi ska förstatliga bankerna” skulle det också väcka ett fantastiskt motstånd.

Idén om att låta vinstdrivande aktörer driva folkbibliotek är laddad. Det är inte konstigt, menar Bengt Jacobsson.

– Det är lätt att se att den typen av förslag strider mot de värderingar som har burit verksamheten under flera decennier. Om någon skulle säga: ”vi ska förstatliga bankerna” skulle det också väcka ett fantastiskt motstånd, för det strider ju också mot en stark idé om vad verksamheten egentligen går ut på.

Bengt Jacobsson tycker inte heller att han kan se att kulturvärlden är mer konservativ än andra delar av samhället. Däremot kan kultursektorn vara svår att effektivisera.

Kultursektorn är personalintensiv och kan inte självklart öka produktiviteten på samma sätt som till exempel tillverkningsindustrin.

Jonas Naddebo, centerpartistiskt kulturborgarråd i Stockholm.
Jonas Naddebo, centerpartistiskt kulturborgarråd i Stockholm. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Baumoleffekten är uppkallad efter den amerikanske nationalekonomen William Baumol. Hans exempel var en grupp musiker som spelar en stråkkvartett av Beethoven. Det tar lika många musiker lika lång tid att spela verket i dag som det gjorde för 200 år sedan. Men det går betydligt enklare och snabbare att tillverka en cykel i dag än för 200 år sedan.

Detta innebär en relativ kostnadsökning för välfärdstjänster som skola, vård och omsorg, men också för kultur. Löneläget stiger – även för sektorer med låg produktivitetstillväxt.

Annons
Annons
Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 1

– Om man jämför med andra verksamheter i ekonomin så har exempelvis museer inte kunnat dra fördel av stora tekniska landvinningar på samma sätt som tillverkningsindustrin, säger Lars-Fredrik Andersson, lektor i ekonomisk historia vid Umeå universitet.

Även om samlingar digitaliseras och tillgängliggörs på nya sätt så är museiverksamheten, med utställningar och vård av samlingar, på många sätt sig lik.

Detsamma gäller bibliotek. Även om vi lånar e-böcker och besöker meröppna bibliotek, det vill säga obemannade bibliotek, så är biblioteken fortsatt personalkrävande samhällsinstitutioner. Det behövs anställda som kan beställa böcker, vägleda besökare och ordna sagostunder och läsecirklar.

Lars-Fredrik Andersson skulle önska sig ett tydligare politiskt samtal om vad Baumoleffekten och ökade lönelägen får för effekter för sektorer som inte självklart kan ersätta människor med maskiner eller robotar.

– Jag tycker att politikerna inte riktigt väljer att berätta detta.

Foto: Simon Rehnström

I exempelvis Stockholms stad har kulturförvaltningen inte fått någon kompensation för ökade löne- och hyreskostnader under en lång följd av år. Så har det sett ut oberoende av politisk majoritet.

Detta, kombinerat med den grönblåa majoritetens sparkrav på 25 miljoner under 2019, är en anledning till de nedskärningar som nu väntar den kommunala kultursektorn.

Stängningen av Internationella biblioteket vid Odenplan får stor uppmärksamhet, men det blir också nedskärningar på personal inom bland annat kulturskolan och Stockholms stadsmuseum.

– Vi har en personalintensiv verksamhet, det ligger i sakens natur. Och eftersom vi inte får kompensation för löneökningar utan i stället ska spara så blir effekten att vi behöver minska personalstyrkan, säger Lena Nilsson, administrativ chef på Stockholms stads kulturförvaltning.

Närmare var tionde anställd kan komma att försvinna från Stockholms kulturförvaltning – något som lär orsaka nya protester från kulturvärlden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons