Annons

Andreas Håkansson:Den flottiga fajten mellan smöret och margarinet

Tillverkning av ­margarin i margarin­fabrik i Göteborg 1940.
Tillverkning av ­margarin i margarin­fabrik i Göteborg 1940. Foto: TT

Misstänksamheten mot det nyuppfunna margarinet var nära att leda till ett totalförbud i Sverige kring sekelskiftet 1900. Ännu idag florerar fördomar mot ”konstsmöret”, som måste betraktas som ett av våra mest politiskt kontroversiella livsmedel.

Under strecket
Publicerad

Nya Margarin AB ställer ut på Svenska mässan 1925.

Foto: TT Bild 1 av 2

Förtalat livsmedel.

Foto: TT Bild 2 av 2

En av sommarens minst uppmärksammade bemärkelsedagar inföll den 15 juli. Margarinet – historiens kanske mest omstridda livsmedel – fyllde 150 år. 

Få livsmedel har givit upphov till lika mycket politisk oro. Margarinet har därför under långa perioder varit mer reglerat än betydligt farligare varor, såsom alkohol och tobak. Dess långa och kontroversiella historia bidrar med perspektiv också på dagens förhållande mellan mat, samhälle och politik. 

Frankrike förknippas visserligen oftare med haute cuisine än något så vardagligt och tillgängligt som margarin. Men det var där som livsmedelskemisten Hippolyte Mège Mouriès, sommaren 1869, för första gången kärnade skummjölk med en fettfraktion utvunnen ur njurtalg. Han tillverkade därmed världens första margarin. Uppdraget kom från kejsar Napoleon III, Napoleon Bonapartes brorson, som tagit makten genom en serie folkomröstningar 1848–52. Han hade vunnit fransmännens hjärtan med en kombination av teknikoptimism och löften om sociala reformer. Med margarinet ville han utnyttja den kemitekniska industrins snabba utveckling för att skapa ett billigt substitut till det dyra smöret. 

Annons
Annons

Margarinet svarade mot ett verkligt behov. Frankrike var visserligen redan då välkänt för sitt ypperliga finsmör från Normandie. Men det var alltför dyrt för flertalet fransmän. Det så kallade ”sekunda smöret”, som även fattiga fransmän kunde köpa, var ofta härsket och dessutom hårt saltat. Följden var en utbredd fettbrist bland samhällets minst bemedlade. Situationen liknade den i Sverige, vilket historikern Yvonne Hirdman visat i sin avhandling ”Magfrågan” från 1983. 

Frankrikes tid som margarinets försvarare blev dock ytterst kortvarig. Året efter Mège Mouriès startat sin första margarinfabrik i Vincennes i utkanten av Paris, gav sig Napoleon III in i ett förödande krig mot Preussen. Knappt sex veckor senare var kejsaren krigsfånge tillsammans med 100 000 soldater. Förlusten blev ett hårt slag mot Frankrikes ekonomi. I stället blev det därför holländarna Jan Jurgens och Simon Van den Bergh, som efter att ha utnyttjat Nederländernas brist på patentlagstiftning, tog över uppfinningen och blev de som förde ut margarinet i världen. 

Margarinets introduktion i Sverige var långt från okontroversiell. Alla delade inte Mège Mouriès och Napoleon III:s bild av margarinet som ett harmlöst medel mot undernäring. Det tog inte många år innan margarinet blivit landets mest avskydda livsmedel. 

Många har högljudda åsikter om vad vi bör äta och dricka, men sällan går det så långt som till förbud. Sverige var visserligen nära införandet av ett stopp för all framställning och försäljning av alkoholhaltiga drycker 1922 – förslaget föll på knappt 40 000 röster i folkomröstningen samma år. Men ännu närmare att på politisk väg avskaffa ett livsmedel var vi 40 år tidigare, när Sverige var en hårsmån från ett margarinförbud.

Annons
Annons

Sveriges fick sin första margarinlag 1885. Men det enda den krävde var tydlig märkning. Många ansåg att lagen var för vek, och missnöjet jäste, både i dagspressen och i riksdagen.

Störst oro över kolerabemängt margarin och lättlurade konsumenter uppvisade de som hade mest att vinna på att hålla smörpriset uppe.

En av de namnkunnigaste margarinmotståndarna var lantbruksprofessorn Hjalmar Nathorst, föreståndare för Alnarpsinstitutet utanför Lund. I en artikel i Svenska Dagbladet från april 1888 varnade han för att margarin orsakade kolera. Många var de som likt Nathorst ängslades över att margarin spred sjukdom. Just det faktum att fettet länge kom från talg, en biprodukt från slakterierna, utnyttjades flitigt av motståndarna. Margarin gjordes av ”osanitärt slakteriavfall” menade de. I en motion till riksdagen från januari samma år hävdar Petersson i Brynstorp att margarin ”beredes af för helsan skadliga ämnen”, och att det innehöll binnikemask. 

Många skrönor om margarinet florerade. I London ryktades att margarintillverkare via pråmar i Themsens utlopp samlade in fettrester från avloppsvattnet för att på så sätt få en billig råvara till sina fabriker. Ingen av anklagelserna hade någon grund – margarin var inte farligare än något annat livsmedel. Men det hindrade inte argumenten från att ha stor betydelse i de riksdagsdebatter som fördes våren 1888, där allt fler röster nu höjdes för ett förbud. 

En mer intressant invändning som framfördes av förbudsivrarna var att margarinet var en i grunden bedräglig produkt. Den hade enbart till syfte att lura okunniga konsumenter. ”Ingen må inbilla sig, att fabrikatet i nämnvärd mån afser direkt förbrukning sådant det är”, skriver en debattör i SvD 1889. ”Dess största marknad ligger påtagligen i att kunna blifva ett maskeradt surrogat. Den torftigaste arbetare i städerna, ja en tiggare där, skall rata talgpreparatet, om det bjudes honom omaskeradt, öppet och ärligt”, fortsätter skribenten. Också Napoleon III:s förhoppning om margarinet som en lisa för de fattiga avfärdas: ”Inte heller är den billig – möjligen för grosshandlaren som vet vad han köper, men för arbetaren som luras att tro det är smör – blir det en dyr affär.” 

Annons
Annons

Nya Margarin AB ställer ut på Svenska mässan 1925.

Foto: TT Bild 1 av 1

Ett liknande argument framfördes när andra kammaren debatterade införandet av ett margarinförbud våren 1888. Riksdagsledamoten Andersson från Malmö berättade hur en god vän till honom fallit offer för ett bedrägeri. Vännen hade under lång tid köpt margarin (märkt ”margarinsmör”) och ätit det med god aptit i tron att det var ”prima mejerismör”. När han långt senare uppmärksammats på skillnaden mellan de två hade han blivit ursinnig. Andersson krävde förbud för att skydda andra från att råka ut för samma sak. Margarinet, menade han, är ett konstruerat surrogat och har därigenom inget existensberättigande, även när det märkts ut enligt lagen från 1885. 

Nya Margarin AB ställer ut på Svenska mässan 1925.
Nya Margarin AB ställer ut på Svenska mässan 1925. Foto: TT

Alla var dock inte lika övertygade av Anderssons argument. Riksdagasledamot Almén genmälde: ”När hvarje klick margarin, som säljes, har ett omslag eller stämpel, som angifver att den är margarin, skall det vara nära nog idioter som köpa, om de icke se, att det är margarin de få.” Andra undrade om inte oron för missförstånd var överdriven också av andra skäl. För om Anderssons vän själv inte märkte någon skillnad när han åt margarinsmör och mejerismör, utan åt båda med lika god aptit, vari låg då skadan om han inte förstod sig på skillnaderna i tillverkningsprocessen?

Annons
Annons

Den 24 april 1888 beslutade andra kammaren att förbjuda margarinet. Samstämmigheten var så stor att någon votering aldrig begärdes. Att förbudet aldrig infördes berodde på att första kammaren satte sig emot. Efter en lång debatt, som inte avslutade förrän fem i tio onsdagskvällen den 9 maj, stoppades lagen med röstsiffrorna 40 mot 35. 

Också i andra länder diskuterades liknande åtgärder. I Kanada blev utgången en annan. Förbudet mot tillverkning och import av smörsubstitut skulle där leva kvar ända till 1948. 

Men även om kritikerna gärna utmålade margarinet som dödsbringande och bedrägligt, så var den underliggande orsaken till deras motstånd en annan. Störst oro över kolerabemängt margarin och lättlurade konsumenter uppvisade nämligen mejerister och företrädare för bonderörelsen – de som hade mest att vinna på att hålla smörpriset uppe. 

För hälsan tycks det inte spela någon större roll om vi väljer smör eller margarin.

Smöret var i slutet av 1800-talet en av Sveriges viktigaste exportprodukter. Det hade blivit än viktigare efter att spannmålspriserna fallit kraftigt till följd av att ryskt och amerikanskt vete, med de utbyggda järnvägarnas hjälp, flödade ut på världsmarknaden. Följden blev att många svenska lantbrukare ställt om från spannmål till mjölk. De var nu oroliga över att en växande margarinproduktion skulle skada smöret, dels genom att slå undan efterfrågan i importländerna och dels genom att britter och tyskar skulle välja bort det svenska smöret av rädsla för att det blandats med margarin; ”blotta vetskapen i utlandet om, att konstsmör finge tillverkas i Sverige, skulle verka menligt”, som riksdagsledamoten Bengtsson i Gullåkra uttryckte det. 

Annons
Annons

Förtalat livsmedel.

Foto: TT Bild 1 av 1

Bakom margarindebatten låg också en djupare motsättning mellan de som menade att det till varje pris gällde att försvara en kraftig svensk jordbruksproduktion – även om den inte kunde överleva utan kraftiga subventioner eller förbud mot konkurrerande produkter – och de som slogs för att liberalisera handelspolitiken. 

På de frisinnades sida ställde sig också arbetarrörelsen. Stockholms stads arbetarförening tog i februari 1889 strid för margarinet i en debattartikel. De motsatte sig ett förbud med argumenten att margarinet gav fattiga arbetare ett alternativ till smöret och dessutom medverkade till att pressa ner de höga smörpriserna. 

Förtalat livsmedel.
Förtalat livsmedel. Foto: TT

Arbetarrörelsen och bonderörelsen fortsatte strida fram till den 27 maj 1933 då Socialdemokraterna, genom den famösa kohandeln, gav sig på margarinet. De införde en punktskatt på margarin – accissen – mot att Bondeförbundet stödde resten av deras ekonomiska politik. Det parlamentariska läget hade gjort det svårt för någotdera block att skapa ett stabilt regeringsunderlag och genom att offra margarinet kunde socialdemokrater och bondeförbundare enas för att stoppa de konservativa. Då hade även de ivrigaste motståndarna gett upp alla försök att motivera sin kritik med oro över margarinets hälsoeffekter. Pålagan var en rent politisk skapelse.

Annons
Annons

Idag är accisen avskaffad. Men margarinet fortsätter att vara en nagel i ögat på kostpredikanter och självutnämnda hälsoexpeter. Nyligen stod oron kring transfetter – en form av fettsyror som bildas om härdningen av växtfettet, som idag ersatt talgen, inte styrs tillräckligt noga. Transfetter var verkligen ett problem med äldre produktionsmetoder. Men idag innehåller margarin bara en sjättedel så mycket transfett som smör – transfetter finns naturligt i mjölk. För hälsan tycks det dock inte spela någon större roll om vi väljer smör eller margarin. Däremot kan det finnas skäl för den som vill äta hållbart att välja margarin – smör har en fem gånger högre klimatpåverkan. 

Oavsett om vi föredrar smör eller margarin finns det anledning att under jubelåret ägna en extra tanke åt ett av våra mest politiskt kontroversiella livsmedel. Vilken roll lagstiftning ska spela och vilka argument som ska få ta plats i debatten om morgondagens mat är frågor som är lika aktuell idag som de var på 1800-talet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons