Annons

Hotet finns i den grå zonen

Gunnar Hökmark, om vikten av att forma ett försvar rustat för både morgondagens hot och dagens pågående attacker och påverkanspolitik.

Under strecket
Publicerad

ÖB Bydén på Folk och Försvars rikskonferens 2017. Vid årets konferens måste gråzonsproblematiken belysas tydligt.

Foto: Pontus Lundahl/TTBild 1 av 1

ÖB Bydén på Folk och Försvars rikskonferens 2017. Vid årets konferens måste gråzonsproblematiken belysas tydligt.

Foto: Pontus Lundahl/TTBild 1 av 1
ÖB Bydén på Folk och Försvars rikskonferens 2017. Vid årets konferens måste gråzonsproblematiken belysas tydligt.
ÖB Bydén på Folk och Försvars rikskonferens 2017. Vid årets konferens måste gråzonsproblematiken belysas tydligt. Foto: Pontus Lundahl/TT

Den säkerhetspolitiska debatten har under modern tid varit fixerad vid frågan om krig eller fred. Kriget har präglats av väpnade operationer mellan stater och har genom sin brutalitet haft uppenbarhetens prägel. Den som varit angripen av en främmande makts väpnade förband har sett, förstått och tvingats agera utifrån detta. Fred har varit frånvaron av väpnade operationer även om hoten om dem varit mer eller mindre formativa för säkerhetspolitiken. Det var det som under decennierna efter det andra världskriget benämndes det kalla kriget.

För demokratierna i Europa präglades det kalla kriget av det som på engelska kom att kallas ”containment”. Det sovjetiska hotet och de kommunistiska regimerna inneslöts i en tillräckligt stark västlig försvarsförmåga – samtidigt som deras egen slutenhet och planekonomiska ekonomier inneslöt dem själva i en egen värld. Även om subversiva aktiviteter i Västeuropa hörde till det kalla kriget, begränsades planekonomiernas slutenhet.

Annons
Annons

Efter det kalla kriget bröts detta mönster. Europa öppnades upp och återförenades. Ryssland påbörjade en utveckling mot demokrati och mot väst.

Den bipolära värld som varit efterkrigstidens ersattes av en multipolär värld som mer än något annat påverkades av marknadsekonomins segertåg genom världen. Planekonomier blev marknadsekonomier i någon form och den globala ekonomin präglades allt mer av den fria handeln och en öppenhet för alla.

Den marknadsekonomiska utvecklingen lade grunden för den välståndsutveckling som utmärkt dagens globala ekonomi. Världen har från 1980-talet gått från en miljard människor i relativt välstånd till i dag nära fem miljarder. Denna välståndsutveckling förändrar inte bara människors liv utan också den globala ekonomins styrkeförhållandena.

Kina är på väg att bli världens största ekonomi kring 2040 men är det redan i dag om vi räknar i termer av köpkraft. Räknar man nominellt är USA och EU fortfarande ledande med ungefär 21 triljoner dollar vardera, Kina med 12 triljoner och Ryssland 1,5 triljoner dollar. Den transatlantiska ekonomin är med sina drygt 40 triljoner dollar än så länge dominerande med en väldig marginal.

En viktig förändring är att Ryssland under Putin blivit fattigare. För fem år sedan var motsvarande siffror nämligen för Ryssland 2, Kina 8 samt EU och USA vardera närmare 19.

Så snabbt sker förändringen och så snabbt förändras relationerna i den ekonomiska kraften.

Den kinesiska regimen växer fram som en allt starkare ekonomi, allt aggressivare militärt liksom ekonomiskt och påverkansmässigt medan den ryska med en krympande ekonomi i kraftmätning med andra får förlita sig på sitt våldskapital och plutokratins korruption, stöd till kriminalitet och desinformation.

Annons
Annons

Relationerna i den ekonomiska kraften skiljer sig tydligt från relationen i stormakternas militära förmåga. USA och Ryssland utmärker sig genom ett unikt strategiskt övertag när det gäller kärnvapen, underrättelseförmåga samt förmåga att genomföra större militära operationer, men med USA som tveklöst dominerande. Kinas växande militära förmåga har redan gjort denna balans mindre central, vilket avspeglas i den amerikanska säkerhetspolitikens fokus mot Stilla Havet.

Trots detta är de militära styrkeförhållandena mellan USA och Ryssland av det slaget att de även i en multipolär värld globalt sett är varandras motkrafter. Någon sådan balans finns däremot inte regionalt vilket gör Nato till en kritisk struktur för europeiska länders säkerhet. Några balanserande motkrafter finns inte heller när det gäller ekonomisk förmåga och de möjligheter till krigföring i olika former den ger.

Kriget är politikens förlängning säger den klassiske militärfilosofen Clausewitz men det innebär också att politiken kan tjäna krigets syften, ända fram till att den inte når längre.

Det är denna verklighet som konstituerar den ”gråa zon” som politiker och militärer liksom företagsledare nu måste förstå att hantera.

Den gråa zonen kännetecknas av att det inte finns någon definierad balans i en multipolär värld. Krigets syften kan uppnås genom asymmetriska attacker, något som ger små grupper eller nationer en möjlighet att slå mot stora men också stora att slå mot vem de vill utan att utlösa någon motkraft.

Den utmärks framförallt genom att krigföring kan genomföras på en lång rad olika nivåer;

Annons
Annons
  • som desinformation, korruption, kriminalitet, cyberattacker, avancerat industrispionage med säkerhetspolitiska syften,
  • företagsuppköp, investeringar och marknadsutveckling inom till exempel energi eller telekom som ger strategisk dominans,
  • små väpnade men anonyma operationer där ansvarig stat döljer sig i gråzonens skugga,
  • militär närvaro och provokativt agerande som skapar en ny geopolitisk verklighet,
  • asymmetrisk krigföring som ger enskilda terrorgrupper eller små nationer en möjlighet att slå mot stora stater samt
  • genom att auktoritära regimer kan utnyttja den frihet som fria samhällen och fri handel erbjuder utan att de tillåter samma frihet i det egna landet.

Diktaturer och auktoritära regimer utnyttjar gärna andra länders frihet för sina egna syften samtidigt som man förnekar sina egna medborgare den. I fria samhällen uppträder dessa regimer gärna både öppet och dolt. I det ena fallet för att manifestera styrka och i det andra för att slippa ta ansvar.

Det är den gråa zonens asymmetriska frihet. Vår frihet kan utnyttjas av våra fiender men vår frihet når inte till deras samhällen. Istället för Containment råder Diffusion som säkerhetspolitiskt drabbar öppna samhällen mer än de slutna och auktoritära. Bristen på rättsstat, korruption, kriminella grupper som går i maktens ledband samt maktmissbruk, som i Ryssland, diffunderar in i öppna samhällen och rättsstater. I den gråa zonen kan det normala utbytet mellan länder och ekonomier dölja krigföring mot andra utan att någon stat eller regim behöver ta ansvar för den.

Det faktum att det i zonens konfliktnivåer inte finns motbalanserande krafter mellan två dominerande aktörer innebär att varje land och varje ekonomi kan utsättas för aggressioner på olika nivåer och med varierande tydlighet. Nato – liksom EU – blir i detta perspektiv strategiskt nödvändiga institutioner i försvaret mot regimer och rörelser som ser öppna samhällen som fiender, suveräna länder som hot mot sin makt och rättsstater som problem för sig själva.

Annons
Annons

Asymmetriska attacker innebär att krigets vapen kan användas långt bort och utan någon direkt möjlighet att slå tillbaka för den som angrips. Planen som flög in mot World Trade Center 2001 var ett exempel på detta, hot om smutsiga bomber eller biologiska vapen andra. Terrordåd mot Israel stödda av Iran eller i Stockholm stödda av IS är ytterligare exempel på en mångfald av hot.

Desinformation kan utföras genom avsändare och media är placerade i det land man vill påverka där de skyddas av pressfrihet, yttrandefrihet och mångfald.

Korruption och stöd till extrema organisationer, förenat med desinformation och cyberattacker, syftar till att stimulera motsättningar, underminera demokratier och förtala regeringar för att därmed försvaga gemenskap och motståndsanda. Vi har sett det bland annat i USA, i Frankrike och i Tyskland. Under den brittiska folkomröstningen gavs stora anonyma donationer med sannolikt ryskt ursprung på samma sätt som Marine Le Pen fått låna stora belopp från ryska banker utan återbetalningskrav. Vi ser denna påverkanspolitik utföras också i Sverige och vi ser hur traditionella media genom bristande kritisk källgranskning har svårt att värja sig.

Kriminalitet handlar om allt från tvätt av pengar, som skapats genom den offentliga maktutövningens maktmissbruk i frånvaron av en fungerande rättsstat och som nu ska skyddas i en fungerande rättsstat, till mutor och finansiering av subversiva och kriminella aktiviteter i de rättsstater man vill underminera. 

Cyberattacker handlar om underrättelseverksamhet och att påverka politisk debatt, valrörelser och demokratiskt samförstånd men också om att attackera centrala samhällsfunktioner som energitillförsel, telekom och avancerad mobiltelefoni som 5G och samhällsviktig verksamhet i banker eller tågtrafik. Den skyldige behöver inte röja sig och regimer kan alltid gömma sig bakom vad man påstår vara oberoende aktörer eller kriminella grupper bortom deras egen kontroll.

Annons
Annons

Investeringar och företagsköp med statskontrollerade företag när det gäller strategisk infrastruktur som energi, telekom eller hamnar har det enkla syftet att skapa dominans och kontroll och makt över det civila samhället. Kontrollerar man 5G kan man kontrollera nära nog allt i det moderna samhället.  Kontrollerar man stora delar av den euroepiska gasmarknaden har man på motsvarande sätt geopolitisk makt. Kontrollerar man stora företag i andra länder har man ekonomisk makt i det landet.

Väpnade operationer med anonym trupp som vid invasionen av Krim innebär en möjlighet att förneka det som är uppenbart för omvärlden och därmed motverka ansvarsutkrävande.

Omfattande rustningar och stora offensiva övningar visar att man har förmåga att agera militärt samtidigt som man syftar till en fredstida dominans till exempel över Östersjön. Uttalade eller outtalade hot mot små grannländer syftar till att tvinga fram underordning och eftergivenhet.

Hur ska vi möta de hot mot demokratier och rättsstater som den grå zonen erbjuder? Detta är den stora säkerhetspolitiska utmaningen för Sverige inför 2020-talet men följande grunder måste finnas:

  • En militär förmåga som i slutändan kan avskräcka från aggression och invasion. Utan en sådan kan vi inte möta hot på lägre nivåer eftersom de då riskerar att eskalera mot det militära.
  • Ökad militär närvaro på haven och i luften samt förmåga till omedelbara insatser för att i tidiga skeenden möta försök till dominans och övertagen kontroll. . Det handlar om förmågan att möta provokationer genom att upprätthålla tröskeleffekt som fungerar i den gråa zonens verklighet. 
  • En gemenskap mellan demokratier som bygger på gemensamma insatser och försvar mot aggression – från ekonomisk krigföring över desinformation till väpnade hot och militära operationer.
  • Den fria världens ekonomier måste tydliggöra att fri handel och öppna marknadsekonomier inte får missbrukas för aggressiva syften. Den transatlantiska ekonomin som är världens största måste bli till ett geopolitiskt centrum för världens fria ekonomier.
  • En kompromisslöshet som stänger dörren för påverkansförsök genom maktdominans. Tillsammans inom EU kan vi agera mot dem som hotar enskilda länder.
  • En transparens som avslöjar både påverkansoperationer liksom dem som okritiskt låter sig bli en del av dem. Ett ansvarsutkrävande när det gäller operationer riktade mot oss som bygger på den vetskap vi har istället för andras öppet erkända ansvar.
  • En ekonomisk politik som syftar till att bevara och utveckla ekonomisk styrka, innovativ förmåga och ledande forskning i demokratins länder.
  • Medlemskap i Nato och fördjupat samarbete i EU eftersom varje utanförskap innebär ensamhet, utsatthet och allianslöshet inför den aggression vi talar om som riktar sig mot varje öppet samhälle oavsett om det ingår i en allians eller ej. Det är enbart tillsammans med andra vi kan möta hot som riktar sig mot ekonomi, rättsstat och våra samhällens säkerhet.

Kriget pågår nu och måste mötas nu om vi vill värna suveränitet, demokrati och rättsstat. Tre saker måste omgående göras.

Vår förmåga att möta militära aktiviteter utanför svenskt territorium måste förstärkas. Underrättelseverksamhet måste breddas och integrera med penningtvätt och finanssektorn, traditionell polisiär underrättelseverksamhet och antikorruptionsarbete samt utvecklas i djupare samarbete inom EU.  I svensk säkerhetspolitisk doktrin måste finnas en beredskap att agera mot andra länders aggression även när den sker i den gråa zonen.

Detta är den stora säkerhetspolitiska utmaningen; att forma försvaret för inte bara morgondagens hot utan för dagens pågående attacker och påverkanspolitik.

GUNNAR HÖKMARK är ordförande för tankesmedjan Frivärld

Säkerhetsrådet flyttar 31/1 till Frivärld. I det nya formatet är det möjligt att prenumerera på Dagens Säkerhetsråd.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons