Annons

Maria Ludvigsson:Den inrikespolitiska utrikesministern

Margot Wallström och Stefan Löfven
Margot Wallström och Stefan Löfven Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT

Margot Wallström avgår.

Under strecket
Publicerad

Först och främst. De som arbetat med Margot Wallström i tvärpolitiska frågor som inför EU-omröstningen har funnit henne ytterst sympatisk, avspänd och mänsklig. Hon är uppskattad och därför respekterad som person. Det är en god kvalitet, inte minst som utrikesminister.

Därefter följer ett pärlband av utrikespolitiska tilltag som i bästa fall varit klantiga, i värsta fall skadliga.

I juli 2017 röstade 122 länder, däribland Sverige, igenom FN:s konvention om kärnvapenförbud. Säkerhetspolitiskt går det rakt emot Sveriges intresse. Vi är beroende av det skydd Nato, tack vare kärnvapenpondus, kan ge oss. Inga Nato-länder stödde heller konventionen. Margot Wallström höll den traditionella S-linjen som stammar från Alva Myrdals tid, men den var inte sanktionerad i svensk nutid. Vad Wallström utlovat internationellt fick hon dra tillbaka efter påringning av försvarsminister Hultqvist. En fadäs för Wallström som sannolikt satt sina spår.

Det var också under Wallströms vakt Sverige gjorde sig omöjligt hos Mellanösterns enda demokrati. Som ivrare för demokrati och mänskliga rättigheter är erkännandet av Palestina obegripligt. Som någon uttryckte saken: Israel är det enda ställe palestinska kvinnor får bada i Medelhavet utan slöja och det enda landet i den delen av världen där hbtq-personer kan leva i frihet. Där ordnade Margot Wallström så att hon blev portad.

Annons
Annons

Palestina är demokratiska värderingars och toleransens raka motsats. Att erkänna den palestinska myndigheten som suverän stat signalerar också att man accepterar hur de behandlar sina invånare. Vänsterns relation till Palestina och dess högstämda tal om kvinnors och hbtq-personers rättigheter är och förblir obegripligt.

Feministisk utrikespolitik är bra. Kvinnors och mäns lika värde är detsamma som mänskliga rättigheter. Rösträtt, äganderätt, skolgång för alla kvinnor är ett förtydligande av universella värden. Men i många länder är verkligheten så gräslig att man uttryckligen måste tala om kvinnors rättigheter.

Wallströms feministiska utrikespolitik kom att förlöjligas av underdånigt bemötande av kvinnohatarna. När Irans utrikesminister Javad Zarifs besökte Sverige underkastade Wallström sig hans värderingar och höll kvar sin hand medan manliga kolleger tog Zarif i hand. Då blir den feministiska retoriken tom – en pose som i längden gör mer skada än gott. Det går inte att slå bort tanken att utrikespolitiken fått fungera som inrikespolitiskt klotterplank.

Vad Margot Wallström sagt i internationella sammanhang tycks ha varit avsett att tilltala hemmapubliken. Det kan vara trivsamt för partiet, men i längden tas Sverige på mindre allvar internationellt. Det är att slarva med det utrikespolitiska uppdraget.

Wallströms största dag var nog ändå när Sverige efter månader av påverkansarbete, kampanjer och bjudningar av olika slag tog plats i FN:s Säkerhetsråd. Det gav rubriker. I Sverige.

Det är något med socialdemokrater och FN. Partielitens dignitärer verkar obevekligt dras till denna koloss för att slutligt förverkliga sin socialdemokratiska reformation.

Helst ska hela världen fungera som det kommunala utjämningssystemet i upphöjd form. Utjämning och omfördelning blir universalia och växtmånen för välstånd som lyfter människor ur fattigdom ägnar man inte en tanke.

Nu väntas Ann Linde ta över.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons