Annons

Janerik Larsson:Den ovissa framtiden

Hans Rosling - att lyssna på
Hans Rosling - att lyssna på

I helgen har BBC sänt en intervju med Roger Hallam som verkligen är väl värd att se. Han är talesperson för den extrema, brittiska organisationen Extinction Rebellion.

Under strecket
Publicerad

Historien är fylld av denna typ av undergångsförutsägande organisationer. Inte sällan tar de till våld för att deras förutsägelser ska förverkligas. I intervjun med Hallam diskuteras planen att med drönare stänga ner Heathrow - kanske genom att förorsaka en stor olycka.

Det finns många perspektiv på dagens extremister. Till de skiljer de sig inte från forma tiders fanatiker men det religiösa tomrum som västerlandet upplever är en intressant faktor.

Här en New York Times-essä om det.

Själv har jag då och då under åren återkommit till en annan tids undergångsförutsägelser. Här en text som publicerades här för fem år sedan:

Det akademiska året 1973/74 var jag Professional Journalism Fellow på Stanforduniversitetet i Kalifornien. Detta är något av det som hände under det året:

-Militärkuppen i Chile mot Salvardor Allende 11 september 1973

- Yom Kippur-kriget 6 oktober – 25 oktober

-den första oljekrisen (start 18 oktober)

-Den 7 och 25 november 1973 höll president Nixon sina stora tal till nationen där han beskrev USAs snabba väg till energioberoende: ”What I have called Project Independence 1980 is a series of plans and goals set to insure that by the end of this decade, Americans will not have to rely on any source of energy beyond our own.”

Annons
Annons

- Watergateavslöjandena. Inbrottet ägde rum redan i juni 1972, men det var först den 20 oktober 1973 som skandalen exploderade på allvar när rader av toppolitiker avskedades i den s k Saturday Night Massacre. Redan 1 november tillsattes sedan den specielle Watergateåklagaren och därefter fördjupades krisen fram till att Nixon meddelade sin avgång den 8 augusti 1974.

-Paul Ehrlich och Romklubben. På Stanford var vid denna tid den ledande profeten insektsbiologen Paul Ehrlich  som förutspådde att massvält skulle utbryta senast 1985, att hundratals miljoner människor skulle svälta till döds under 1970- och 1980-talen, och att det var en omöjlighet att Indien skulle kunna föda 200 miljoner ytterligare invånare år 1980. Orsaken till den förutspådda svälten skulle vara att folkökningen översteg de tillgängliga resurserna, och Ehrlich menade att detta skulle inträffa oavsett vilka nödåtgärder som sattes in. Romklubbens bok Limits to Growth med samma budskap hade kommit redan året innan, men dess budskap var dagens sanning under min Stanfordtid.

På finansmarknaden var detta en ytterst dyster tid. Man talar om ”the 1973–1974  bear market”, en utdragen kris som varade från januari 1973 till december 1974. Detta kunde ses som en följd dels av oljekrisen dels av att Bretton Woods-systemet kollapsat den 15 augusti 1971 då USA ensidigt avslutat konvertera amerikanska dollar till guld.  Svarta framtidsbilder utmålades, många människor oroade sig över sin framtid.

Vårt minne är kort och har man varit med länge kan man minnas mer. Min känsla idag är att somliga av dagens debatter och inte minst de förutsägelser om världens framtid som nu görs kanske kommer ha samma begränsade relevans som de framtidsbilder som jag omgavs av under mitt Stanfordår.

Annons
Annons

Är Sverige annorlunda ? Den kloke Ronald Fagerfjäll skisserade nyligen hur Sverige såg ut 1984:

1984 var landets BNP hälften så stor som i dag och den svenska arbetsstyrkan bara 55–60 procent så effektiv. Några av de tydliga politiska linjer som drevs var följande: Att den politiska makten i Sverige naturligt tillhörde arbetarrörelsen. Efter det senaste valet, i september 1982, var den eviga ordningen återställd. Att det fanns en tredje väg för ekonomisk politik mellan kommunism och marknadsekonomi. Det viktigaste var att fortsätta att tämja och reglera marknadskrafterna. Att urbanisering var något som skulle hållas i schack. Stockholm skulle hållas kort. Att välfärd och jobb kunde bäras av svenskägda exportföretag. Konkurrensdevalvering och löntagarfonder var vägen framåt. Att service bara var stödverksamheter till industrin och att de flesta tjänster behövde vara skattefinansierade. Den gemensamma sektorn behövde byggas ut ytterligare.”

Som sagt, om framtiden vet vi mycket litet.

Så skrev jag alltså 2015.

I varje fas finns det också etablerade intressen som drar fördel av detta att framtiden alltid ter sig så ovisst. Givetvis politiker, ofta också kommersiella intressen (t ex medier) men också individer som ser sin chans att fånga samtidens strålkastarljus.

Förutsägelserna att ny teknik kommer att göra att alla jobb försvinner fick stor genomslag genom en vetenskaplig rapport 2013. Två två akademiker på Oxford hävdade att deras analys gav vid handen att 47% av alla jobb i USA skulle ha försvunnit omkring 2035. The Economist uppmärksammade nyligen att rapporten helt feltolkats vilket upphovsmännen medger. Men siffran lever kvar....

Annons
Annons

Värmerekordet på Grönland blev en global jättenyhet nyligen. Det blev inte dementin att man mätt fel:

The Danish Meteorological Institute, which has a key role in monitoring Greenland’s climate, last week reported a shocking August temperature of between 2.7C and 4.7C at the Summit weather station, which is located 3,202m above sea level at the the centre of theGreenland ice sheet, generating a spate of global headlines.But on Wednesday it posted a tweet saying that a closer look had shown that monitoring equipment had been giving erroneous results. “Was there record-level warmth on the inland ice on Friday?” it said. “No! A quality check has confirmed out suspicion that the measurement was too high.”

Överbefolkningen som Ehrlich förutsåg tecknas idag ur ett helt annat perspektiv som jag skrivit om här:

”Visst älskar vi att måla det förflutna i rosa färger och se framtiden som en dystropi, en mörk och hotfull värld. Exakt vilka hoten är har skiftat genom tiderna och litteraturens svartmålare har tävlat med de som velat se sig som mer eller mindre vetenskapliga i sina skildringar. I litteraturen har vi allt från Jonathan Swifts "Gullivers resor" till Aldous Huxleys "Du sköna nya värld" eller George Orwells "1984". ”

Sedan skriver jag där om kanadensarna Darrell Brickers och John Ibbitsons "Empty Planet - The shock of global population decline" (Crown 2019).  De hävdar att FN-prognoserna om världens kommande överbefolkning (Ehrlich i ny tappning) sannolikt är helt felaktiga eftersom de allra flesta tecken pekar på att världens befolkning efterhand kommer att krympa.

Annons
Annons

Hotet om ett kärnvapenkrig har då och då återkommit oh i dagarna läser jag i Foreign Affairs en lång essä om med goda argument argumenterar för att den risken idag är högre än på mycket länge:

The Return of Doomsday

The United States and Russia are now in a state of strategic instability; an accident or mishap could set off a cataclysm. Not since the 1962 Cuban missile crisis has the risk of a U.S.-Russian confrontation involving the use of nuclear weapons been as high as it is today. Yet unlike during the Cold War, both sides seem willfully blind to the peril.

(Den strategiska instabiliteten mellan USA och Ryssland gör att en olyckshändelse kan utlösa an katastrof, Inte sedan Kubakrisen 1962 har risken av en konfrontation mellan USA och Ryssland med kärnvapen varit så stor som idag. Men båda sidor är oförmögna att se faran.)

I dag är framtidsskräcken fokuserad i annan riktning men hur rimlig är den?

Pseudo scientific hysteria is the wrong answer to climate change

Klimatforskaren Lennart Bengtssons nya bok ”Vad händer med klimatet?” har fått ett oväntat stort och positivt mottagande trots avsaknaden av BBC-intervjuns undergångsperspektiv.

Tove Lifvendahl sammanfattade läget nyligen:

Två av våra i nutid mest beundrade svenskar kan inte båda ha rätt samtidigt. Det är diametralt olika budskap som framförs, trots att de båda talar om jorden, dess hälsa, diagnoser och prognoser. Flickan säger: det är så gott som kört – katastrofen väntar! Den äldre mannen sade, medan han levde: vi kan lösa nästan allt – och har gjort det – så låt oss använda kunskapen för att fortsätta! Jag säger: Visa att du ser och lyssnar på den unga aktivisten – men följ professorns råd.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons