Annons

Janerik Larsson:Den paranoida stilen i amerikansk politik

 Former FBI Director Robert Mueller listens as he testifies on Capitol Hill in Washington, as the House Judiciary Committee held an oversight hearing on the FBI. Special Counsel Robert Mueller’s team of lawyers investigating potential coordination between Russia and the Trump campaign is still growing, but its early composition reveals a breadth of experience in criminal law and in following the money.
Former FBI Director Robert Mueller listens as he testifies on Capitol Hill in Washington, as the House Judiciary Committee held an oversight hearing on the FBI. Special Counsel Robert Mueller’s team of lawyers investigating potential coordination between Russia and the Trump campaign is still growing, but its early composition reveals a breadth of experience in criminal law and in following the money. Foto: J. Scott Applewhite / TT / NTB Scanpix
Under strecket
Publicerad

När jag läste amerikansk historia på Stanforduniversitetet var Richard Nixon USAs president och Watergateskandalen höll på att rullas upp.

En politiskt paranoid presidents galenskap blev hans fall.

Det var två böcker som jag då läste som gjorde ett stort intryck på mig och som jag läst om flera gånger sedan dess eftersom de säger så mycket om USA och dess politiska liv.

Alexis de Tocquevilles “Democracy in America” och Richard Hofstadters “The Paranoid Style in American Politics” har nu kompletterats av Kurt Andersens ”Fantasyland: How America Went Haywire: A 500-Year History”. Den senare boken rör sig i huvudsak bortom det politiska livet men det finns en koppling mellan hur lätt de mest absurda föreställningar omfamnas och hur det politiska livet får sådana inslag.

New York Times’ lysande krönikör Bret Stephens ägnar sig idag åt att kommentera det republikanska partiet idag med Hofstadters perspektiv.

Hans essä (finns nu som bok) publicerades 1964 och efter att ha redovisat en del aktuella exempel på vad ledande republikaner nu ägnar sig åt skriver Stephens:

Annons
Annons

None of this would have surprised Hofstadter, whose essay traces the history of American paranoia from the Bavarian Illuminati and the Masons to New Dealers and Communists in the State Department. “I call it the paranoid style,” Hofstadter wrote, “simply because no other word adequately evokes the sense of heated exaggeration, suspiciousness, and conspiratorial fantasy that I have in mind.” What better way to describe a Republican Party that thinks America has more to fear from a third-tier F.B.I. agent in Washington who doesn’t like the president than it does from a first-tier K.G.B. agent in Moscow who, for a time at least, liked the president all too well?”

Den amerikanska politiska paranoia som var aktuell i spåret efter McCarthy dyker alltså idag upp hos ledande republikaner som tror att mejlväxling mellan några FBI-agenter en bra bil ner i hierarkin är farligare än president Putins tidigare varma känslor för president Trump.

Stephens slutar med välmotiverade varningsord till det demokratiska partiet som nu investerat obegripligt mycket i tron att Trump-kampanjen på ett aktivt och omfattande sätt stöddes av Putins agenter:

Should the president’s critics really be quite so sure of their suspicions when it comes to Trump’s dealings with Russia? Should they invest so much of their credibility on being proved right? And are they prepared for the political fallout if they turn out to be wrong?

The smart course is to let Robert Mueller do his work, defend his probity and the integrity of his investigation, and only draw conclusions from the facts as he finds them.

America already has one party that’s lost its mind. We don’t need another. 

Låt Muellers undersökning avslutas och dra sedan slutsatserna av den. USA har redan ett politiskt parti som förlorat förståndet. Vi behöver inte ett till.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons