Annons

Dick Harrison:Den senaste tragedin i öns blodiga historia

Sorgemanifestation för de dödade, i Colombo, Sri Lanka.
Sorgemanifestation för de dödade, i Colombo, Sri Lanka. Foto: Manish Swarup/TT

I de fasansfulla självmordsattentaten på Sri Lanka under påsken dödades minst 250 personer och 500 skadades. Av allt att döma utfördes attentaten av inhemska islamister – en form av extremism det våldsdrabbade Sri Lanka inte sett så mycket av tidigare. Har inte ön haft nog av elände?

Under strecket
Publicerad

Män från veddafolket, foto från slutet av 1800-talet.

Foto: TT Bild 1 av 4

Buddahs tand visas upp i en buddhistisk ceremoni i staden Kandy. Kolorerat foto från 1910.

Foto: Historia/REX/TT Bild 2 av 4

Kvinnliga LTTE-soldater 1992.

Foto: Roger Parton/TT Bild 3 av 4

Muslimer på Sri Lanka fördömer terrordåden.

Foto: Manish Swarup/TT Bild 4 av 4

Att redogöra för lankesisk historia är inte det lättaste. Öns förflutna är en provkarta på mängder av konflikttyper mellan olika folk, vilka har turats om att konkurrera med och bekämpa varandra. Kulturell, etnisk och religiös splittring är inte ovanlig på Sri Lanka. Tvärtom: det är, och har länge varit, något av en norm.

Under de fem seklerna före vår tideräknings början koloniserade indoeuropéer från Nordindien ön och trängde tillbaka urbefolkningen, veddafolket – som fortfarande finns kvar i form av en försvinnande liten folkspillra. Indoeuropéerna, som efter en av sina stammar (sinhala) brukar benämnas singaleser, anammade buddhismen och utvecklade en blomstrande ekonomi. Stora kanaler, fördämningar och vattenreservoarer anlades.

Kungarna drogs emellertid ofta in i regionala konflikter med sydindiska dynastier, varför tamilska legosoldater – som till skillnad från sina uppdragsgivare var hinduer – vistades i stort antal vid Sri Lankas kungahov. Immigrationen från Sydindien blev alltmer omfattande. Omkring år 1200 drabbades ön av en stor politisk omvälvning.

Annons
Annons

Män från veddafolket, foto från slutet av 1800-talet.

Foto: TT Bild 1 av 2

Buddahs tand visas upp i en buddhistisk ceremoni i staden Kandy. Kolorerat foto från 1910.

Foto: Historia/REX/TT Bild 2 av 2

År 1815 enades ön med våld genom att nedkämpa det sista självständiga riket, Kandy.

Motsättningarna ökade mellan singaleserna och tamilerna. Centralmakten bröts ned, småkungariken uppstod och tamiler grep makten i norr. Singaleserna sökte sig mot sydväst, övergav många konstbevattningsanläggningar och kom istället att inrikta sig på handel, i synnerhet kanelexport. Denna var ett kungligt monopol, men flertalet köpmän var muslimska araber som etablerade sig i landet och slöt avtal med kungen.

Detta banade vägen för nya konflikter, och den religiösa konkurrensen blev ännu större när först katolska portugiser och sedan protestantiska nederländare anlände och sökte göra ön till sin. På 1600-talet blev Sri Lanka och dess småriken rentav indragna i den koloniala maktkampen under trettioåriga kriget. Nederländarna lyckades upprätta en temporär hegemoni över Sri Lankas kustområden, men under Napoleonkrigen tvingades de i sin tur lämna över makten till britterna. År 1815 enade dessa ön med våld genom att nedkämpa det sista självständiga riket, Kandy.

1/2

Män från veddafolket, foto från slutet av 1800-talet.

Foto: TT
2/2

Buddahs tand visas upp i en buddhistisk ceremoni i staden Kandy. Kolorerat foto från 1910.

Foto: Historia/REX/TT

Till skillnad från i Indien och Burma, där kolonialherrarna från London satte i system att spela ut de etniska grupperna mot varandra enligt ”söndra och härska”-principen, kom det brittiska styret i Sri Lanka faktiskt att motverka öns konflikter. För en tid såg det ut som om kolonialherrarnas neutrala ämbetsmannastab skulle lyckas gjuta olja på vågorna. Stämningen mellan singaleser och tamiler var relativt god en bit in på 1920-talet. Men sedan gick det utför.

Annons
Annons

Kvinnliga LTTE-soldater 1992.

Foto: Roger Parton/TT Bild 1 av 2

Muslimer på Sri Lanka fördömer terrordåden.

Foto: Manish Swarup/TT Bild 2 av 2

I takt med att britterna införde reformer som ökade lankesernas inflytande över det egna landet växte motsättningen mellan folken ånyo. Tamilerna, som var färre, fruktade att de riskerade att utsättas för majoritetens förtryck när Sri Lanka fick sin självständighet. Sedan denna proklamerats 1948 lyckades man till en början hålla motsättningarna på mattan, men ett decennium senare kunde tamilska ledare konstatera att farhågorna besannats. Regimen började föra en politik som kännetecknades av singalesisk nationalism.

Kvinnliga LTTE-soldater 1992.
Kvinnliga LTTE-soldater 1992. Foto: Roger Parton/TT

De etniska och religiösa grupperna radikaliserades, med politiska mord och statskuppsförsök. Våldet kulminerade sedan en tamilsk gerilla, LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) på 1970-talet inledde en väpnad frihetskamp som på 1980-talet i sin tur resulterade i en flyktingkatastrof.

När LTTE slutligen besegrades hade mellan 60 000 och 100 000 människor fått sätta livet till i inbördeskriget.

I nästa skede kokade häxkitteln över fullständigt: en kommunistgerilla gjorde uppror i söder, tamilerna gick till angrepp mot muslimer och när det väl började lugna ned sig dödade 2004 års tsunami mer än 35 000 lankeser.

När LTTE slutligen besegrades av regeringsstyrkorna år 2009 hade mellan 60 000 och 100 000 människor fått sätta livet till i inbördeskriget, nästan 300 000 hade blivit hemlösa och fler än 12 000 namngivna individer hade bortförts till ett okänt öde av säkerhetsstyrkor.

Muslimer på Sri Lanka fördömer terrordåden.
Muslimer på Sri Lanka fördömer terrordåden. Foto: Manish Swarup/TT

Med ett sådant facit ger det sig självt att det inte är lätt att lappa ihop såren, oavsett hur bra det går för statens ekonomi. Mot denna bakgrund är de senaste våldsdåden extremt ovälkomna. I ett läge där singaleser och tamiler äntligen håller på att bli sams är muslimska självmordsbombare det sista Sri Lanka behöver.

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons