Annons

Janerik Larsson:Den sociala ingenjörskonstens begränsningar

 Tiggare vid Colloseum
Tiggare vid Colloseum Foto: Lars Pehrson
Under strecket
Publicerad

Igår diskuterade jag här och på twitter med Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg . Utgångspunkten var hans söndagsledare om debatten om tiggarna.

Det var dessa rader i Lindbergs text som vi kom att debattera:

För femtio år sedan var det inte fler ordningsvakter utan social ingenjörskonst som gjorde att tiggeriet försvann. Det var sociala program för utbildning, arbete och bostäder som lyfta människor ur fattigdom och politiker som trodde att även utsatta kunde lyfta sig själva om man gav dem möjligheten.

Vilka sociala program som skulle lösa den nu aktuella frågan om tiggarna framgick inte av Lindbergs text, men av replikväxlingen på twitter framgick att han inte bara avsåg att svenska skattebetalare skulle ansvara för dessa program.

Jag tror absolut att ett gott samhälle kan göra sådana insatser, men jag tror också att man ska vara betydligt mera nyanserad än Lindberg eftersom det också handlar om frågeställningar utan enkla lösningar som han föreställer sig.

Jag kom att tänka på en text jag läste härom året i Dagens Samhälle:

Annons
Annons

Romer har bott i Sverige i mer än 500 år. Under en tidsrymd av hundratals år borde integrationen ha kommit långt och även satts i system av vår epoks sociala ingenjörer, kan man tycka. Men berättelsen om romerna är folkhemmets verkliga skamfläck. Den kantas av fördomar, diskriminering, rasism, sociala problem och kulturella konflikter. 

På jakt efter försörjning tvingades svenska romer flytta runt, vilket Katarina Taikon skildrat i sina böcker om flickan Katitzi. Det var först på 1960-talet som den sista gruppen resande romer erbjöds fasta bostäder. Och så sent som 2013 avslöjades att Skånepolisen upprättat ett etniskt spaningsregister över tusentals medlemmar av romska släkter. Barn, unga, gamla registrerades.

De svenska romerna har långt kvar till lika villkor. För fem år sedan överlämnade Delegationen för romska frågor, ledd av förre FP-ledaren Maria Leissner, en dyster utredning till regeringen. Många romska ungdomar misslyckas i skolan och saknar stöd hemifrån. Sociala problem går i arv och bildar negativa mönster. Leissner bedömde 2010 att det skulle ta ytterligare minst 20 år innan ett nyfött romskt barn skulle få uppleva samma möjligheter som andra svenskfödda barn.

Saken kompliceras av såväl utbredd antiziganism som misstroende mot majoritetssamhället från romernas sida. Rapporten konstaterade att hela 80 procent (!) av de 50 000 svenska romerna levde i permanent utanförskap utan egen försörjning. I Malmö var 90 procent av stadens 3 500 vuxna romer bidragsberoende. 

Utredningen uppskattade samhällskostnaden för att hålla 8 av 10 romer i utanförskap till oacceptabla 12–13 miljarder kronor per år eller 560 miljarder under en livstid (Nilsson/Wadeskog). Med facit i hand kan man konstatera att Sverige hittills misslyckats kapitalt med att integrera romerna.  

Annons
Annons

Oavsett eländet i Rumänien, Bulgarien och övriga före detta kommunistländer är det fortfarande vår primära skyldighet att bryta utanförskapet för de 50 000 romer som är födda och medborgare i detta land.

Det är en kommentar till den generella debatten, men den mera precisa diskussionen om de tillfälliga tiggarna i Sverige finns i en rapport från 2016.

Nationell samordnaren för utsatta EU-medborgare (S 2015:01) Martin Valfridsson argumenterade i sin rapport inte för ett tiggeriförbud men svängde sedan.

– Om man förbjuder tiggeriet så kommer de inte längre komma för att tigga. Då kan man arbeta mer långsiktigt med fattigdomsbekämpning, antingen i Sverige eller i deras hemländer. Man kan förbättra möjligheterna till skolgång till deras barn och jag tror att det långsiktigt kan leder till en ljusare framtid för en väldigt utsatt grupp.

Han ser att det just nu håller på att byggas upp parallellsamhällen som leder till en djup utsatthet och där människor lever långt utanför samhällets kontrollmekanismer. Samtidigt som grov kriminallitet finns i närheten av personer som utnyttjas.

– Jag tror att genom att förbjuda tigandet tror jag att man får betydligt bättre redskap från Sveriges sida att komma åt detta.

Här på svd.se diskuterades denna problematik bl a 2017.

Min poäng är fortsatt - som i min ursprungliga text - att det finns gränser för vad som kan åstadkommas med social ingenjörskonst.

Det finns många exempel från andra länder på den sociala ingenjörskonstens begränsningar.

Jag tror det är bra att noga fundera igenom dessa när man söker lösningar på komplicerade samhällsfrågor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons