Annons

”Den som närmar sig SD rör sig bort från L”

Ulf Kristerssons besked om samarbete med SD förändrar helt spelplanen i svensk blockpolitik, skriver debattörerna.
Ulf Kristerssons besked om samarbete med SD förändrar helt spelplanen i svensk blockpolitik, skriver debattörerna. Foto: Jonathan Näckstrand/TT, Jessica Gow/TT, Björn Lindahl/Aftonbladet

Ett nytt block växer nu fram där M, KD och SD kommer allt närmare varandra. Kohandel om viktiga värden med högerpopulister kan aldrig vara en uppgift för ett liberalt parti, skriver fem liberala toppolitiker.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | PARTISAMARBETEN

Så kom det tydliga beskedet från moderatledaren: Han ser inga hinder att samarbeta med Sverigedemokraterna om statens budget. Det betyder att Moderaterna är beredda att samarbete med SD om inriktningen för Sveriges utveckling. Det är ett djup problematiskt ställningstagande som riskerar att driva Sverige i helt fel riktning. Den politiska spelplanen har därmed förändrats. Den som rör sig närmare SD rör sig samtidigt bort från Liberalerna.

Tydligheten från Moderaterna är samtidigt välkommen. Nu råder ingen tvekan om att den traditionella blockpolitiken i Sveriges riksdag är förbi. Ett nytt konservativ-nationalistiskt block växer fram där M, SD och KD kommer allt närmare varandra. Vem som blir största parti och rimligen kommer att axla statsministerrollen om de tre partierna samlar en majoritet är ännu oklart, men riktningen är given.

I samarbete med en sådan konstellation blir utrymmet för liberala reformer uppenbart försvinnande litet. Snarare får vi räkna med dess motsats; Sverigedemokraternas ledare har tidigt utmålat Liberalerna som sin huvudmotståndare. Och det är naturligtvis ömsesidigt.

Annons
Annons

Tankeexperimentet att sätta samman en budget i samverkan mellan liberaler och Sverigedemokrater blir snabbt absurt. Hur görs en kompromiss mellan liberal mediepolitik och Sverigedemokraternas vilja att styra medier och public service?

Var sammanfaller liberalernas frihetliga kulturpolitik med Sverigedemokraternas nationalkonservativa idéer? Armlängds avstånd känns fjärran när SD vill sätta snäva ramar för konstpolitiken. Det går inte att kompromissa i förhandlingar med dem som står för förhandsgranskning av konst. Liberaler kan aldrig dagtinga med konstens frihet.

Hur ser kompromissen ut i sjukvården? När vi vill att sjuka, exempelvis i cancer eller covid-19 men också kroniska sjukdomar med stora vårdbehov, ska kunna förstå vilken behandling som ges och läkarnas ordinationer, och därför behöver tolkar som en del av vården – och de andra tycker att tolk är en lyx som den som vill och har råd med måste kan betala själv. Eller när vi anser att vårdbehov ska styra, inte personers bakgrund – medan de andra betecknar insatser som riktade hembesöksprogram som ”förtäckt invandringsbidrag” eller på politisk väg vill stryka viktiga socioekonomiska faktorer i vårdens professionellt konstruerade ersättningssystem.

Hur skulle liberaler kunna enas med nationalkonservativa i synen på rikets säkerhet, Europasamarbetet, utrikespolitik, bistånd, human och realistisk flyktingpolitik och så vidare? Redan denna tankelek visar på orimligheten.

Kohandel om viktiga värden med högerpopulister kan aldrig vara en uppgift för ett liberalt parti. Moderaternas tydliga besked kan ge Liberalerna precis den injektion som behövs för att väcka vårt hårt pressade partis ideologiska nerv och kraften hos alla medlemmar att med raka stolta ryggar forma och förmedla det liberala mittenalternativet. Liberalerna kan skaffa sig en central roll i parlamentet om vi, utöver januariavtalets många liberala reformer, driver en ideologiskt grundad politisk agenda och skapar allianser kring sakfrågor med andra partier där värderingsgemenskapen finns. En tydlig, ideologiskt sammanhängande och sakpolitiskt relevant agenda kan tillsammans med en rakryggad tydlighet i värderingsfrågorna också

Ingen vet i dag hur regeringsalternativen kan se ut 2022, eller vilka statsministerkandidater som har störst chanser efter valet. Liberalerna kan och ska inte flera år i förhand lova bort våra röster – men vi måste säkerställa att det efter valet finns liberaler i riksdagen som kan sätta liberalt avtryck och påverka utfallet.

Det är dock uppenbart att spelplanen är ny. En konservativ och nationalistisk höger formerar sig. Och från vänster fortsätter det entoniga hamrandet på människors valfrihet och mångfalden i välfärden. I mitten kan en frihetlig, liberal, socialt engagerat kraft gro. Där finns Liberalernas möjlighet.

Anna Starbrink (L)
regionråd i Stockholm
Nicke Grahn (L)
kommunstyrelseordförande och partistyrelseledamot
Karin Karlsbro (L)
Europaparlamentariker
Lina Nordquist (L)
riksdagsledamot Uppsala län
Ingeborg Wiksten (L)
regionråd i Västernorrland

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons