Annons

Lisa Irenius:Den språkliga enfalden kommer stå Sverige dyrt

Det är engelska som gäller – allt färre lär sig andra främmande språk i svenska skolor.
Det är engelska som gäller – allt färre lär sig andra främmande språk i svenska skolor. Foto: Armin Weigel/TT

Inte på 15 år har så få läst humaniora. Särskilt språkundervisningen kämpar för sin överlevnad – på universiteten såväl som i skolorna. Det är fullständigt obegripligt att språkkunskaper inte värderas högre i Sverige i dag.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Språk har det kämpigt. Det konstaterade torrt en företrädare för Uppsala universitet i förra veckan. Hur då? Jo, nya siffror visar att antalet studenter inom humaniora i Sverige i dag är det lägsta på minst 15 år. Särskilt språkämnena lever farligt.

Faktum är att språk, det vill säga andra främmande språk än engelska, har det kämpigt på många plan i Sverige just nu. Och i ett land där åtminstone nyttoaspekter brukar få visst gehör – alltså när kunskaper kan omsättas i reda pengar och andra mätbara fördelar – är det faktiskt fullständigt obegripligt.

Svenska företag har redan idag svårt att hitta personer med rätt språkkompetens. Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner. Nästan tre fjärdedelar av Sveriges varuexport går till europeiska länder. Även politiskt har länder som Tyskland och Frankrike blivit allt viktigare – om man nu händelsevis inte vill förlita sig helt på Donald Trump och Boris Johnson.

För individer är språkkunskaper utöver engelskan en uppenbar fördel när det är slagsmål om jobben. I språkligan slipper man också (än så länge) konkurrensen från robotarna. Det är helt enkelt som det sägs, att språk öppnar nya dörrar i livet. Jag hade själv troligen inte haft det jobb jag har i dag om jag inte en gång hade lärt mig franska. Inte för att jag behöver franska i arbetet, utan för att det var det språket som blev min ingång i journalistiken. Det var när jag föreslog artiklar om intressanta franska företeelser som redaktioner nappade – det lär inte ha varit en nackdel att antalet svenska journalister som rapporterar från Frankrike trots allt är begränsat.

Annons
Annons

”Ett annat språk är en annan vision om livet”, för att tala med Federico Fellini. Även om just det kanske inte har någon direkt påverkan på exportsiffrorna bör det åtminstone inte tala emot språkstudier.

Och ändå. Ändå har de dåliga nyheterna om språkens ställning blivit ett så återkommande inslag att det knappt är någon som reagerar längre.

Allt färre läser språk på universiteten. Allt färre läser moderna språk i grundskolan, där det inte längre är ett obligatoriskt ämne. Sverige tillhör, tillsammans med Norge och Malta, de länder i Europa där antalet elever som läser främmande språk på gymnasiet har minskat mest under de senaste åren. Läsåret 2015/2016 fick blott 50 gymnasieelever i hela Sverige betyg i tyska 7. Kristianstads kommun beslutade för något år sedan att helt avveckla franskan i alla sina högstadieskolor. Allt färre utbildar sig till språklärare. Och så vidare.

I Sverige saknas insikter om kulturens fundamentala betydelse.

Tappet i språkkunskaper kommer att stå Sverige dyrt. Särskilt besynnerligt är att den dystra verkligheten för språkstudier samexisterar med en retorik där flerspråkighet hyllas, och med ett samhälle som har blivit alltmer internationellt.

I landets större städer hör man i dag andra språk talas i långt större utsträckning än för ett par decennier sedan: den som vistas i Stockholms kollektivtrafik får en levande illustration av detta. Nya svenskar för med sig kunskaper i andra språk som kan bidra till stor samhällelig rikedom – både kulturellt och ekonomiskt. Modersmålsundervisningen är här en nyckel, men den utredning som presenterades i början av maj visar att deltagandet är lågt.  

Det behöver göras något radikalt för att vända utvecklingen för språkundervisningen i Sverige. Flera har påpekat detta de senaste åren, bland annat företrädare för Lärarnas riksförbund. Det är svårt att inte hålla med. Men jag undrar faktiskt om det räcker med något radikalt.

För det är också djupt liggande attityder som spelar in. Idéer om att språk och kultur är onyttiga kunskaper, en onödig lyx, något som förknippas med en förlegad borgerlighet. Därför är språkstudiernas kris intimt sammanbunden med det dystra tillståndet för humaniora generellt. Som i sin tur hänger ihop med att det i Sverige saknas insikter om kulturens fundamentala betydelse.

Bildning är ingen onödig lyx, utan en livsnödvändighet – och humaniora tillför kunskaper som inte bara är nyttiga utan rent omistliga för ett samhälle som präglas av stark omvandling och ett omättligt behov av kreativt tänkande. Att blunda för detta är ett stort misstag.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons