SvD Perfect Guide
Annons

Den stora sömnbluffen

Text: Hugo Rehnberg - 16 mars 2017

03.15 en tisdagsmorgon. Vardagsrummets dunkel störs av en ilsket blinkande lampa på diskmaskinen. Utanför fönstret singlar tjocka snöflingor ner mot en ensam tidningsutdelare. Jag bullar upp soffan med några kuddar och lägger mig till rätta med datorn på magen. Äntligen får jag se det senaste avsnittet av tv-serien Billions.

Jag har alltid vaknat i vargtimmen. Länge var detta en källa till avgrundsdjup ångest. Jag slog upp ögonen vid tre och låg därefter i timmar och vred mig – jagad av tankar om missade deadlines, människor som verkade ogilla mig och, framför allt, att insomnian var ett tecken på någon sorts mental störning. Med lite tur lyckades jag knoppa in strax efter sex och fick kanske en halvtimmes orolig sömn tills larmklockan pep vid sju.

För några år sedan läste jag om historikern Roger Ekirsch. Han förklarade att åtta timmars obruten sömn är en tämligen ny uppfinning, något vi människor sysslat med de senaste 250 åren. Ekirsch berättade också att åttatimmarsregeln är kulturellt betingad snarare än biologisk. Fram till 1700-talet sov människor alltid i två skift – men med industrialismens intåg ställdes nya krav på effektivitet och ”time management”. Framför allt kom det elektriska ljuset och rubbade vår naturliga rytm.

Åtta timmars obruten sömn är en tämligen ny uppfinning, något vi människor sysslat med de senaste 250 åren.

I Brasilien och i delar av Afrika fortsatte folk med den tvådelade sömnen långt in på 1900-talet. Och än idag finns jägarfolk – med elektricitetslösa hem – som snittar fem, sex timmars sömn per natt och väger upp med en rejäl eftermiddagssiesta.

Tvåskiftssovandet innebar att man fick en vakenpaus mellan första och andra sömnen. En trivsam liten period då våra förfäder ägnade sig åt sex, bön och drömanalys. Jag försöker hedra dem genom att också göra vakenpausen till en herdestund. Men eftersom jag är ateist, sällan minns mina drömmar och har en fru som sussar nio timmar i sträck, ägnar jag mig istället åt läsning och serietittande.

Men viktigast är förstås insikten om att jag inte alls är störd, utan snarare en urmänniska. Det fick ångesten att släppa.

Numera njuter jag till fullo av den stulna vargtimmen – och när alfahannarna i Billions stångats klart för den här gången, somnar jag fridfullt om.

Annons