Annons

Den viktigaste framtidsfrågan

Hur länge kan du vänta ?
Hur länge kan du vänta ?
Under strecket
Publicerad

Patrik Strömer skrev i våras i tidskriften NEO om Marshmallowtesten.

Jag kom att tänka på den recensionen när jag tänkte på Avtal 16 men det är givetvis lika relevant för den dagspolitiska debatten.

Ett samhälle där ingen orkar vänta på sin marshmallow blir ett mycket dåligt samhälle.

Strömer skrev så här:

_Hur många procent längre tid måste en person vänta på sin marshmallow för att kunna jämna ut en på förhand ojämlik fördelning? _

_Frågan kan tyckas obegriplig, men den handlar om huruvida en person tror att det finns ett förutbestämt öde, eller om personer, karaktär och samhälle kan förändras. _

_Den som försöker driva tesen om att det finns beständighet, oavsett människors handlingar, har onekligen en dryg uppförsbacke. Den som förespråkar förändring kan däremot bli kändis, om det bara finns ett skojigt trolleriknep att ta fram. _

Walter Mischel har blivit känd för sina psykologiska experiment och studier. Mest omtalat är experimentet med barn som lovats en marshmallow till om de kunde stå emot frestelsen att äta upp den marshmallow som ställts framför dem. En uppföljning visade att de barn som klarade denna prövning klarade sig bättre i livet än de som åt upp direkt. Ju bättre självbehärskning, desto bättre liv.

Annons
Annons

Vad som är intressant är att den förmågan inte är konstant. Arvet spelar roll när det gäller en människas karaktär, men både normer i samhället och tydlighet i den nära miljön bidrar till att stärka disciplin och självkontroll.
Någonstans finns alltså en koppling mellan graden av tillit och viljan att själv agera ansvarsfullt. Den som tror att alla andra bara luras, går raskt med i nätverket ”Allt till alla. Genast!”. Den som är trygg i sig själv och fått uppleva infriade löften, vet att framtiden kan vara ännu mer fantastisk än nuet. (---)

Den materiella ojämlikheten är en sak, en annan är om den upprätthålls genom olikheter inför lagen. Så länge alla människor har samma formella möjligheter, finns det inga järnhårda samhällslagar som hindrar begåvade personer att lyckas i livet, entreprenörer som kullkastar gamla sanningar och blir rika på kuppen, eller innovatörer som bidrar med nya kunskaper. Att vara fattig på svältgränsen är att vara utsatt. Att leva i ett rikt samhälle där någon är tio gånger rikare än du, är bara en möjlighet!

Så vad spelar det för roll om folkskolegrabben i Sten Selanders dikt får Göran Greider att rysa av längtan efter hård fördelningspolitik, eller Per Molander att vilja skriva en hel bok, när det väsentligaste perspektivet helt saknas? Jämlikhetens anatomi passar in i prokrustesbädden, men inte hos de levande människorna.

_I stället borde större tankemöda ägnas åt de barn som inte kan vänta på sin kommande belöning. Fundera på om politiska reformer kan skapa jämnare förutsättningar för fler att växa upp och bli ansvarsfulla personer – och i så fall vilka reformer det skulle vara. Mer hoppfullt, om än mer krävande. _

Jag har inte några bra svar på den avslutande frågan.

Förmodligen finns det inte något annat svar än att så många som möjligt får denna insikt och sedan sprider den till så många som möjligt !

Belöningarna tar sin tid, men utan väntan blir det inga belöningar. Svensk politik och svenska avtalsrörelser har länge präglats av en sådan destruktiv otålighet. Hur blir det framöver ?

Det är säkert den viktigaste svenska framtidsfrågan.

(Molanders bok som Strömer kritiserar heter Ojämlikhetens anatomi. Mischels bok heter Marshmallowtestet. Den senare rekommenderas.)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons