X
Annons
X
Recension

Art of being a girl” Deras nya stannar kvar med en när dansgolvet har tömts

Musik för eftertanke snarare än för euforiskt dansande. Rebecca & Fiona har alltid gått sin egen väg – och fortsätter med det.

Rebecca & Fiona. Foto: Eero Hannukainen/IBL
Läs mer om Musikveckan med SvD

Art of being a girl”

Artist
Rebecca & Fiona
Genre
Pop
Musikbolag
Big romantic records/Stereo Stereo
År
2018

Betyg: 4 av 6

När ord som "sexism" och "patriarkat" fortfarande var lika med punkig anarkism eller akademiskt damm blandade Rebecca och Fiona skitsnygg house, höga Buffalo-skor och massor av löshår med politiska plakat. Men i dag, när de största popstjärnorna gärna pratar intersektionell feminism i sina kanaler, är det kanske svårt att minnas exakt HUR svårt det var att få ihop de komponenterna för de flesta. Därför håller jag Rebecca & Fiona som några av de mest subversiva i den svenska breda musikvärlden under 10-talet.

Från bloggande om politik till house-festivaler i Miami har steget aldrig varit långt för Rebecca & Fiona. De har följt sina inre kompasser från den kväll de träffades och upptäckte att de hade gemensamma musikaliska referenser. De stod hand i hand när de de började dj:a tillsammans och senare lärde sig producera, skriva och spela in sina egna låtar.

Därför är det helt logiskt att deras tredje album är utgivet på eget bolag och till största del är skrivet av dem själva. Artisterna och bästisarna har brutit med det stora skivbolaget Universal och bestämt sig för att aldrig igen hamna i händerna på någon som inte ser till deras bästa.

Annons
X

"Det finns alltid så många människor omkring en som bestämmer vad man ska göra, speciellt när man är kvinna i musikindustrin" säger de själva.

"Art of being a girl" är istället utgivet på deras egna, nystartade, bolag Big Romantic och artisten Sakarias bolag Stereo Stereo, som ägs av reklambyrån Garbergs.

Kan man höra det i musiken?

Ja, "Art of being a girl" har ett nytt sound. Det är mindre direkt – färre superdirekta hits som "Candy" eller "Holler" från förra albumet "Beauty is pain" från 2014. Och det är ganska långt ifrån de stökiga, hårda och energisprutande live-framträdanden duon brukar bjuda på sena festivalnätter.

Visst vilar albumet på en stabil elektronisk grund, men att kalla musiken house är som att benämna alla blommor på en sommaräng prästkrage. Låtarna är insvepta i mjuka ljudslöjor, texter att lyssna på och rytmer att chilla till. De slingrar sig mellan r’n’b, 80-tal, etno, synt och indiepop genom drops och beats. "Art of being a girl" är ingen snabb fix utan är en skiva att försjunka i.

Bäst är fortfarande själva Rebecca & Fiona. Deras dubbade refränger där de ger euforin ett nytt ansikte, deras sätt att sjunga så att det låter som om orden är karameller som mjukt far runt i munnen. Som i starka spåret "Fool’s gold".

Jag gillar hur "All I ever wanted" har en avskalad instrumentering, men har en melodi som ändå gör den större än själva livet. I "Fade out" slår Rebecca & Fiona an en emo-ton som påminner om Lykke Li. För min del hade de gärna kunnat stanna och kontrastera med den känslan ännu mer.

Men även om det här på alla sätt är en mognare och kvalitativt bättre skiva än deras senaste, kan jag sakna det väldigt enkla och kraftfulla i deras mest medryckande låtar.

Rebecca & Fiona har förlorat ett blixtrande dansgolv under palmer, dans i färgglada bikinis och det regnbågsfärgade marshmallow-regnet. Men de har vunnit något mycket viktigare. Musik som stannar kvar även när solen gått upp och dansgolvet tömts.

Annons
X
Annons
X

Rebecca & Fiona.

Foto: Eero Hannukainen/IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X