Annons

”Destruktiv utgiftspolitik har gjort Sverige sårbart”

Niklas Wykman (M).
Niklas Wykman (M). Foto: Mickan Palmqvist/Aftonbladet/TT

I stället för att använda högkonjunkturen till viktiga reformer har regeringen Löfven låtit bidragssystemen växa och de offentliga utgifterna öka. När ekonomin nu bromsar in så blir Sverige sårbart, skriver Niklas Wykman (M).

Under strecket
Publicerad

DEBATT | EKONOMISK POLITIK

Den svenska kronan har snabbt tappat i värde. Den låga räntan räcker inte som förklaring. När omvärlden tittar på Sverige ser de ett land med allvarliga problem. Produktiviteten faller, integrationen har fallerat och statens kärnuppgifter fungerar inte. Regeringen har inga reformförslag för att förbättra ekonomin och hotar med sämre villkor för investeringar och företagande. Delar av oppositionen har slagit knut på sig själva och ger fri lejd åt ett svagt ledarskap.

Sedan finanskrisen har kronan tappat 10 procent mot euron, 25 procent mot dollarn och 30 procent mot francen enligt Riksbanken. Detta kan jämföras med Socialdemokraternas devalvering av kronan med 16 procent år 1982, vilket skulle visa sig bli ett av Sveriges mest ödesdigra ekonomisk-politiska beslut. Devalveringspolitiken tillsammans med ett skattesystem som försvårade entreprenörskap ledde fram till 90-talets ekonomiska kris. Som en följd av den förlorade en halv miljon människor jobbet. Detta historiska misstag riskerar nu att återupprepas.

Annons
Annons

En politik som driver ner kronans värde samtidigt som skattesystemet försämras riskerar ge upphov till omfattande konsekvenser i form av arbetslöshet och försämrad välfärd. Visserligen kan en svagare valuta och nya skatter skapa en tillfällig lättnad för en ansträngd ekonomi, då det ger exportindustrin en tillfällig skjuts och skjuter upp svåra politiska beslut på framtiden. Med en svagare valuta räcker pengarna i plånboken till mindre och för företag blir det dyrare att utveckla sin produktion med utländsk teknik och kunskap. Med höjda skatter tillåts offentliga utgifter med låg nytta att öka. Sammantaget kan detta kännas skönt för stunden – men att ta en grogg på altanen samtidigt som rören i källaren läcker är inget annat än en dålig idé.

Stefan Löfvens reformlösa politik och svaga ledarskap har delvis dolts av den starka internationella konjunkturen. När ekonomin nu bromsar in så blir Sverige sårbart. I stället för att nyttja högkonjunkturen till att lösa problem har bidragssystemen vuxit och de offentliga utgifterna ökat. Fem år efter att Löfven fick makten har exempelvis ingen hållbar migrationspolitik kommit på plats. Tvärtom öppnades tidigare i år för ökad anhöriginvandring rakt in i bidragssystem.

Skillnaden mellan Löfvens utgiftspolitik och en ansvarsfull reformpolitik är stor. På kort sikt kan resultaten vara snarlika i en högkonjunktur eftersom sysselsättningen tenderar att öka. Men skillnaden blir påtaglig när ekonomin stagnerar, då reformer som ökar arbetsutbudet och stärker produktiviteten dämpar nedgången medan utgiftspolitiken förstärker den. I sämre tider kommer utgiftsökningar behöva rullas tillbaka eller skuldsättningen öka. Alternativet är skattehöjningar som skadar jobb och företagande.

Annons
Annons

Det är tydligt att Löfven valt destruktiv utgiftspolitik i stället för välbehövliga reformer. Ett exempel är minskningen av överskottsmålet från 1 till 1/3 procent. Det försvagade Sveriges skyddsvallar, då det möjliggjorde högre utgifter. Men trots att överskottsmålet har minskat kraftigt klarar Löfven ändå inte att nå det. Utifrån det rådande konjunkturläget borde överskottet i de offentliga finanserna vara cirka 0,5 procent, men regeringens sparande är bara en femtedel så högt. Med detta i beaktande är det inte förvånande att Sveriges förtroende och valuta tar stryk.

Utgiftspolitiken syns kanske allra tydligast i januariöverenskommelsen. Visst finns inslag av liberaliseringar, men de är i huvudsak förpassade till utredningar som inte kommer att genomföras innan valet år 2022. Överenskommelsen är i huvudsak en lista i vilken partierna har fått in sina önskeutgifter. Vad som saknas är ett ansvar för helheten; ingen tycks ha ställt frågan vad Sverige egentligen behöver. Enligt Konjunkturinstitutet finns inga pengar till nya utgifter och nu talar mycket för det offentliga står inför stora nedskärningar.

Nu behöver Sverige en reformpolitik som fokuserar på att öka arbetsutbudet och använda våra skattemedel effektivt. Ett första steg vore att återinföra den redovisning av enskilda åtgärders förväntade effekt på sysselsättningen som den nuvarande regeringen valt att sluta med. Nu behöver nyttan av varje utgiftspost prövas hårdare. Det är inte rimligt att möta en vikande ekonomi med januaripartiernas önskelistor. Sverige måste helt enkelt sättas först.

Niklas Wykman (M)
skattepolitisk talesperson

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons