Annons

Malin Ekman:Det är dags att ta ansvar, Aftonbladet

Lena K Samuelsson, Åsa Linderborg och Lena Mellin.
Lena K Samuelsson, Åsa Linderborg och Lena Mellin. Foto: Malin Hoelstad, Pontus Lundahl/TT, Eero Hannukainen/TT

I politiken och näringslivet får människor avgå för mindre. Publicister tycks tro att det räcker att rida ut stormen och vända blad. Men mediemakthavare måste ta det ansvar de får betalt för.

Under strecket
Publicerad

Inom journalistiken är ”ansvarsutkrävande intervjuer” ett begrepp. De är prestigefulla att göra och går som orden antyder ut på att ställa makthavare till svars för sina handlingar.

Till denna viktiga del av journalistiken hör en rad outtalade förväntningar på makthavaren i fråga. Hen förväntas vara anträffbar, svara på frågor, erkänna vad hen gjort fel och ta konsekvenserna av sina snedsteg.

Inte sällan leder mediernas bevakning till avgång.

De flesta makthavare är också medvetna om att fallet kan bli hårt och komma plötsligt. Den utsatthet och det stora ansvar som innehas speglas i regel i lönekuvertet. En makthavare måste vara beredd att gå på dagen. Om inte på grund av trycket utifrån så relaterat till det inifrån. När som helst kan styrelsen – eller partiledningen, riksdagen, ansvarig minister – göra klart att den saknar förtroende för personen.

Detta är baskunskaper. Men jag nämner dem eftersom de knappast framstår som självklara när det gäller medievärlden själv. ”Den tredje statsmakten” är dålig på att leva upp till de krav den ställer på andra.

Annons
Annons

Ni som följt med i den senaste veckans medienyheter anar att jag tänker nämna Aftonbladet nu. I måndags meddelade Pressens Opinionsnämnd, PON, att Aftonbladet fälls för att tidningen ”grovt brutit mot god publicistisk sed” i publiceringarna om Kulturhuset Stadsteaterns dåvarande vd Benny Fredriksson. Det motsvarar nämndens grövsta klander, under 2018 tilldelades det bara 2 av 86 fällda tidningar.

Men länge hävdade Aftonbladet att publiceringen var riktig. I april förra året försvarade den nytillträdda ansvariga utgivaren Lena K Samuelsson, en av Sveriges mest erfarna och erkända publicister, artiklarna i en intervju på Publicistklubbens scen. Hon sade att hon har stor respekt för de sörjande – Benny Fredriksson hade tagit sitt liv fem veckor tidigare – men ansåg att publiceringen var ”riktig och relevant”. Lena K Samuelsson hade vid tiden för publiceringen inte tillträtt som publisher (det vill säga vd och chefredaktör) på Aftonbladet.

Även kulturchef Åsa Linderborg, som själv hade varit i kontakt med ett oklart antal uppgiftslämnare och skrev en kommentar om den så kallade granskningen, försvarade publiceringen bortsett från en löpsedel som ”borde formulerats på annat sätt”. Den var dock förvillande lik kulturchefens egen text. På löpsedeln stod att Benny Fredriksson ”pressat” en skådespelare till abort, i Linderborgs att han ”tvingat” henne. PON fäster i sitt utlåtande särskild betydelse vid bland annat abortpåståendet.

Det är först nu, efter den ovanliga och allvarliga fällningen, som Aftonbladet meddelat att tidningen gjort fel. Med betoning på tidningen. Exakt vem eller vilka som haft ansvaret förblir höljt i dunkel. När Lena K Samuelssons denna vecka åter igen gästade Publicistklubben sade hon att hon ”vill minnas” att Lena Mellin var ställföreträdande utgivare dagen för publiceringen. Eventuellt var hon tillförordnad. Hon hänvisade vidare till att publiceringarna skedde under ”en av de mest turbulenta perioderna i Aftonbladets moderna historia”.

Annons
Annons

Det må vara en förklaring, men inget försvar. Är det någon gång som en framstående tidning verkligen ska leverera, så är det i skarpt läge. (Här ska inflikas att jag i tidigare texter även riktat kritik mot SvD för namnpublicering under metoo.)

Utöver intervjun med Publicistklubben och en kommentar i Aftonbladet har Lena K Samuelsson valt att vara tyst och inte ställa upp på fler ansvarsutkrävande intervjuer.

Lena K Samuelsson säger sig ha fortsatt förtroende för Lena Mellin och har, som det verkar, det även för kulturchef Åsa Linderborg.

Det är lätt att förstå varför Lena Mellin och Åsa Linderborg är viktiga för Aftonbladet. Mellin är en av tidningens viktigaste politiska kommentatorer, och Linderborg är en av landets vassaste pennor. Samtidigt är det svårt att förstå varför Lena K Samuelsson inte ser allvarligare på det inträffade. De senaste veckorna har dessutom förtroendet för kulturchefen ifrågasatts ytterligare efter hennes och kultursidans spionanklagelser mot Rysslandsforskaren Martin Kragh.

Det tål att fundera på vilken auktoritet PON har i branschen när ett grovt klander mot landets största tidning inte får större konsekvenser. Om förtroendet för Aftonbladet ska återställas bör de ansvariga ta konsekvenserna för det pressetiska haveri som de vid tidpunkten för publicering tyckte var relevant och riktig.

Ett problem hos oss inom journalistiken är att många så starkt identifierar sig som underdogs och därmed lätt förminskar den makt de faktiskt har. Rollen som ansvarig utgivare för Aftonbladet ger högre lön än statsministerns. Det är lätt att raljera över saken. Men även mediemakthavare måste ta det ansvar de får betalt för. Det räcker inte med att rida ut stormen och vända blad.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons