”Vi har lite för stora hjärnor i proportion till vår kropp. Rent existentiellt så kan det nog vara sundare för många att ha något yttre att kämpa för, för då får hjärnan inte tid att grubbla”, säger Nina Lykke.
”Vi har lite för stora hjärnor i proportion till vår kropp. Rent existentiellt så kan det nog vara sundare för många att ha något yttre att kämpa för, för då får hjärnan inte tid att grubbla”, säger Nina Lykke. Foto: Lars Pehrson

”Det är en bragd att inte ödelägga sina barn”

Äktenskap, otrohet, skilsmässor. Varför håller vi egentligen på? Norska författaren Nina Lykke vill med sin gestaltning av en skilsmässa i medelklassen undersöka vilka vi är när vi mister allt.

Publicerad

Scenen där Francesca (Meryl Streep) sitter med sin man i bilen, och ser Robert (Clint Eastwood) stå utanför i regnet måste vara den mest hjärtknipande i snyftaren ”Broarna i Madison County”. Men när den norska författaren Nina Lykke nämner filmen som ett exempel på vår bild av äkta kärlek, är det en annan scen som hon tänker på.

− Det mest rörande är när hennes man ligger för döden, och han säger att han vet att livet inte varit nog för henne. Kärleken mellan Meryl Streeps och Clint Eastwoods rollfigurer är ett själarnas möte, men handlar mycket om begär. Vi får ju aldrig se deras vardag. Ska hon bara sitta och vänta på att han ska fotografera klart och så ska de ligga med varandra sen? Och så blir hon irriterad över att han bara håller på med sin kamera, säger Nina Lykke och imiterar en självgott prylpillande Clintan.

− Hon mister chansen att uppleva den här passionen. Men hon väljer antagligen rätt.

Annons

Nina Lykke är bokmässeaktuell med ”Nej och åter nej”, en relationsroman som kan läsas på många sätt. För en del är det en berättelse om en skilsmässa, för andra om en kvinna som äntligen säger ifrån, somliga fokuserar på skildringen av ett föräldraskap.

Man förlorar den där feminina ”eager to please”-mentaliteten, när du ler och är väldigt tillmötesgående mot alla. Jag tror att den är biologisk: du är fruktbar och vill att någon ska befrukta dig.

Boken handlar om medelklassparet Ingrid och Jan som bor i ett välbärgat norskt villaområde med sina två vuxna söner som ännu inte behagat flytta hemifrån eftersom de trivs med att få allt serverat. Så träffar Jan den femton år yngre Hanne, inleder en relation, och den perfekta ytan raseras.

− Ja, temat är gammalt men det finns inga nya teman, bara nya tider. Det här är ju de saker vi tänker på hela tiden och brottas med och grubblar över, om och om igen, generation efter generation, säger Nina Lykke.

Annons

Jan är den uttråkade mellanchefen som vaknar till liv när han upplever den stora förälskelsen, men velar mellan trygghet och passion. Kan ingen bara välja åt honom? 35-åriga Hanne har gått från relation till relation men alltid hittat något fel på partnern. När hon faller för en upptagen man blir saken en annan, då finns det ett utomstående hot att kämpa emot.

Men den person som flest läsare verkar fascineras av, och kanske också känner igen sig i, är Ingrid. Hon var maskrosbarnet som nu skaffat sig det perfekta medelklasslivet och noga håller koll på att det obligatoriska samlaget sker en gång i veckan. Men bakom fasaden finns en person som börjat gömma sig på toaletten för att slippa umgås med arbetskamraterna och som konstaterar att hon nog inte tycker om människor.

− De här känslorna är nog ganska vanliga, särskilt för kvinnor i övergångsåldern. Man förlorar den där feminina ”eager to please”-mentaliteten, när du ler och är väldigt tillmötesgående mot alla. Jag tror att den är biologisk: du är fruktbar och vill att någon ska befrukta dig, om man ska vara väldigt basic, säger Nina Lykke och fortsätter:

Annons

− Och när den förändringen sker blir du också mindre välvillig mot omvärlden. Du blir bara trött på alla dessa människor som inte kan uppföra sig, som sitter med fötterna på sätet och går fyra personer i bredd. Det blir en backlash. 

”Jag har hört om skilsmässor som skapat fäder. När barnen kommer blir kvinnan mor, men mannen är som ytterligare ett barn i familjen. Efter skilsmässan måste han bli en förälder i egen rätt, för det finns ingen annan där som gör hans jobb.”
”Jag har hört om skilsmässor som skapat fäder. När barnen kommer blir kvinnan mor, men mannen är som ytterligare ett barn i familjen. Efter skilsmässan måste han bli en förälder i egen rätt, för det finns ingen annan där som gör hans jobb.” Foto: Lars Pehrson
Annons

Vi ska mötas i en tid då vi är fruktbara, alltså relativt unga, kanske i 30-årsåldern. Och då är man oftast ganska dum, no offense!

Nina Lykke har hittills kombinerat sitt arbete som grafisk designer med skrivandet. Hennes första två böcker är inte översatta till svenska, det är dock den tredje – hennes genombrottsroman ”Nej och åter nej”. På bokmässan samtalar hon bland annat med landskollegan Geir Gulliksen under rubriken norska äktenskap. Han är författare till omdiskuterade ”Berättelse om ett äktenskap” (2016), en roman där han lånade stoff från sin egen skilsmässa, och nya äktenskapsromanen ”Se på oss nu”.

Också Nina Lykke har gått igenom en skilsmässa.

− Jag har varit skild i 20 år och jag har nyligen kommit över det… nej, förresten jag tror aldrig jag kommer över det. Min skilsmässa var så kallat lycklig, vi var vänner och det var ingen otrohet inblandad. Men det är ändå ett misslyckande på det sättet att vi inte klarade av det.

Annons

− Idealet är ju att leva lyckliga tillsammans hela livet, men det är väldigt många saker som ska klaffa för att det ska fungera. Vi ska mötas i en tid då vi är fruktbara, alltså relativt unga, kanske i 30-årsåldern. Och då är man oftast ganska dum, no offense!

Även om det på pappret är helt okej att skilja sig – vartannat äktenskap slutar i skilsmässa och vart fjärde barn lever med skilda föräldrar – är det fortfarande inte ett beslut i nivå med att byta hus eller bil.

− Att det är vanligt att skilja sig gör det inte mindre jobbigt. Alla dör, det är det vanligaste som finns. Men för den person som dör är det ju helt extremt! Skilsmässan kommer som god trea när det gäller dramatik, efter födelse och död, och är tacksamt stoff att jobba med som författare.

Annons

Den som läser ”Nej och åter nej” får inte precis hopp om kärleken. Den livslånga tvåsamheten skildras som en stagnation där man lever parallellt med en människa man egentligen inte känner. Förälskelse är inget annat än begär efter den nya skinande leksaken.

Handlar kärlek bara om våra egna behov vid en viss tidpunkt?

− Nej, det tror jag inte. Men att skriva om kärlek är svårt. Du kommer snabbt in i klichéer. Och mycket av det som beskrivs som kärlek, den ultimata kärlekssagan Romeo och Julia till exempel, handlar ju snarare om besatthet. Eller begär, som ”Broarna i Madison County”.

Nina Lykke menar att också trygghet ofta förväxlas med kärlek, men att trygghet å andra sidan kan vara ett slags kärlek. Hon målar upp ett scenario om en man som har varit tillsammans med en kvinna i 25 år, men sedan ett år tillbaka har en älskarinna. De två kvinnorna befinner sig i ett brinnande hus.

Annons

− Då vill han kanske ändå rädda sin fru, som en sorts instinkt. Det är mina barns mor, hon som efter alla dessa år har blivit en del av mig. Trots att han är mer kär i den nya kvinnan. Vi vet ju inte riktigt vad kärlek är, och jag vill inte ge något facit.

Barn blir inte förstörda särskilt lätt, om vi inte slår dem eller super. Å andra sidan så kommer ingen ut ur en barndom utan sår, det är helt omöjligt.

Sedan har vi den där oantastbara kärleken mellan barn och föräldrar. Många läsare, framför allt i Norge, har reagerat på hur Nina Lykke beskriver den relationen i sin bok. Huvudpersonen Ingrid oroar sig ständigt över sina söner och skulle kunna kasta sig framför ett tåg för att rädda dem från en förkylning. Men hon vill helst inte umgås med dem och tycker nog inte ens särskilt mycket om dem. Älskar Ingrid verkligen sina barn?

Annons

− Jag menar ju att hon gör det. Och det är nog ganska vanligt, att barn och föräldrar inte tycker om varandra så mycket och inte så gärna umgås, men att de ändå älskar varandra. Det är inte något fel på det.

Föreställningen att om du bara ger barnen tillräckligt med kärlek så blir allt bra tycker hon har blivit en sorts religiös övertygelse i vår tid. En person kan vara född med en oro som aldrig dör. Då spelar det ingen roll att föräldrarna läst högt och köpt ekologiska morötter. En del av lösningen, menar hon, är att inse att det inte finns någon lösning. Då kan man andas ut lite. Tänka att allt kommer inte an på mig som förälder.

− Barn blir inte förstörda särskilt lätt, om vi inte slår dem eller super. Å andra sidan så kommer ingen ut ur en barndom utan sår, det är helt omöjligt. Och det är ju så det ska vara, man kan inte utvecklas utan att det gör ont.

I romanen har Ingrid en egen filosofi kring detta. Hon menar att vi bara kan förstöra våra barn, inte göra dem bättre. När jag själv pratade med några vänner om detta, alla småbarnsföräldrar, blev flera en smula upprörda. De tyckte att det var ett cyniskt synsätt.

Annons

− Men nej, det tycker jag inte. När det kommer till kritan kan du ju inte skapa ett barn. För barnet är någon från början. Men du kan ödelägga det. Och det är en bragd att inte göra det, det är bra nog. Och det är väl ganska uppmuntrande att tänka ändå?

”Jag tycker att allt det där kaoset inom oss är väldigt inspirerande. Och med tanke på hur många som läst och tyckt om boken så är det nog fler som tycker så."
”Jag tycker att allt det där kaoset inom oss är väldigt inspirerande. Och med tanke på hur många som läst och tyckt om boken så är det nog fler som tycker så." Foto: Lars Pehrson

Äktenskap, föräldraskap, otrohet, skilsmässor. Varför håller vi egentligen på? Gestaltningen av en skilsmässa i medelklassen blev ett sätt för Nina Lykke att utforska en situation som hon återkommer till i sitt författarskap – vilka vi är när vi mister allt. Hon blev inspirerad när hon träffade en vän som skilt sig för andra gången och som återigen satt i en alldeles tom och kal lägenhet.

− Och då kände han en sådan frihetskänsla, bara ahh... Det var väldigt uppfriskande, frigörande, att höra. För sådant pratar vi inte om. Normen att vara tillsammans är så stark.

Jag tror att vi har en biologiskt rotad undran över meningen med livet. Annars skulle vi ju bara kunna ta livet av oss, för vi ska ju ändå dö.

Parallellt med civilisationen, menar hon, lever vi med en destruktivitet inom oss. Ett kaos som hela tiden ligger under ytan och hotar att förstöra de strukturerade liv vi byggt upp. Men också en djupt rotad längtan att undersöka vilka vi är när vi inte lever inklämda mellan banklån, passerkort, Facebook och fotbollsträningar.

− Jag har alltid drömt om att dra ut på landet med en käpp med ett sånt där litet knyte på, och bara leva för ingenting och vara ”fri”. Men jag vet ju att jag hade fixat ett sådant liv i tre dagar, sedan hade jag blivit galen för jag vill ju ha den och den tvålen.

Nedkokat landar det hela i den eviga frågan om livets mening, förunnat alla dem som har det så pass bra att de slipper tänka på basala grundbehov. Eller som en annan norsk författare, filosofen Lars Fr H Svendsen, formulerar det i sin essäsamling ”Långtråkighetens filosofi”: ”ett ensidigt fokuserande på frånvaron av mening kan överskugga all annan mening, och då ser världen verkligen ut som om den rasat sönder och samman."

− Jag läste nyss om en dansk kvinna som tillsammans med sin familj flyttade ut i svenska skogen utan el och vatten. Hon gick från ett liv i kugghjulet till en annan ytterlighet. Men hon har ju bara ersatt ett stressmoment med ett annat. Fast nu pratar jag egentligen om min nästa bok.

Tänkare som Rosseau och Thoreau har tidigare sökt svaret på frågan om livets mening i naturen. Liknande tankegångar finns i ”Nej och åter nej”.

Är tillbaka till naturen botemedlet mot den mänskliga ledan?

− Nja. Livet är svårt, för alla. Det finns ingen räddning i att bo ute i skogen, att sluta köpa saker under ett år, att gå på den eller den dieten eller sluta dricka alkohol. Jag tror att vi har en biologiskt rotad undran över meningen med livet. Annars skulle vi ju bara kunna ta livet av oss, för vi ska ju ändå dö. Men vi har drifter, och vi önskar en massa saker. Jag tror att vår ständiga strävan efter räddning… kanske är det just där räddningen finns.

”Jag har hört om skilsmässor som skapat fäder. När barnen kommer blir kvinnan mor, men mannen är som ytterligare ett barn i familjen. Efter skilsmässan måste han bli en förälder i egen rätt, för det finns ingen annan där som gör hans jobb.”

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2

”Jag tycker att allt det där kaoset inom oss är väldigt inspirerande. Och med tanke på hur många som läst och tyckt om boken så är det nog fler som tycker så."

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 2