Annons

Sofia Lilly Jönsson:Det är inte längre fult att göra vacker musik

Detalj ur omslaget till ”Nocturnal singing” med körmusik av Thomas Jennefelt samt till ”UrVerk” Uppsala Vokalensemble, Sofia Ågren (båda Footprint).
Detalj ur omslaget till ”Nocturnal singing” med körmusik av Thomas Jennefelt samt till ”UrVerk” Uppsala Vokalensemble, Sofia Ågren (båda Footprint).

Ibland sjunger fåglarna bara för att de njuter av att sjunga. På samma sätt har nyttoaspekter på mänskligt musicerande på senare år fått ge vika för ett kliv in i det sinnliga. Och det sinnliga paradigmskiftet hörs också i den nutida musiken.

Under strecket
Publicerad

Rödhake.

Foto: Ernie Janes/IBL

På omslaget till nya skivan ”Nocturnal singing” (Footprint) med körmusik av Thomas Jennefelt, tittar en liten rödhake tankfullt tillbaka på oss. ”I skymningen är han särskilt pigg och då ljuder hans tick-ick-ick-ick”, förtäljer en fågelhemsida om arten. ”Rödhakens sång inleds med några höga, utdragna, fina toner, så följer ett långt utdraget, skälvande, pärlande silvertoner som successivt dör ut”.

Stycket ”Nocturnal singing” är en halvtimme långt med ett libretto på ett eget språk. Musiken är tonartslös, liksom friare från kulturens konventioner. ”Ett uttryck för tron på den kollektiva människorösten”, står det i pressreleasen.

Jag tänker att den här musiken försöker att vara natur. Ljuden rör sig långt, långt ner i djupet av vår biologi.

Någonstans i mitten av stycket träder en sopranröst fram – på skivan är Jessica Bäcklund solist till Radiokören – och sjunger först strålande vackert, sedan börjar rösten svaja och tonbildningen blir ful.

Tick-ick-ick-ick?

Fågelsången är ett oerhört gammalt musikaliskt topos, antagligen äldre än det vi skulle kalla musik. Flöjter som låter som fågelsång har hittats på urgamla boplatser. I nyttans tid har arkeologerna tolkat artefakterna som att människorna ville locka fåglar till sig för att fånga och äta dem, men vem vet? Fågelsången kanske beundrades då som nu. Kanske ännu mer då? Fåglarna själva, hävdar biologer, sjunger ibland bara för att de njuter av att sjunga.

Annons
Annons

Rödhake.

Foto: Ernie Janes/IBL

Fåglarna själva, hävdar biologer, sjunger ibland bara för att de njuter av att sjunga.

På skivan gläntar Jennefelt också på dörren med en sats ur fyra vardera nästan-skrivna operor. Knepet fungerar; man blir oerhört nyfiken på vad det ska bli av operor som ”Den stora kärleken” och ”Om mordet på Olof Palme”. Bleckklangen hos Marinens Musikkår och en plingande xylofon öppnar upp till blåsvart rymd och tindrande stjärnor.

Rödhake.
Rödhake. Foto: Ernie Janes/IBL

På ännu en ny körskiva från Footprint sjunger Uppsala vokalensemble under ledning av dirigenten Sofia Ågren ny musik av tre samtida tonsättare. Vokalensemblen är mindre och låter enklare än Radiokören, här hörs altarnas timbre med häng från populärmusiken. Det är fint, mänskliga röster, en kroppslighet och vardaglighet som hos vanliga tjejer.

Den jordnära kvaliteten förstärks av sångtekniken i Maria Lithell Flygs ”Andas den ut ur mitt bröst”. Körsångarna andas ut bröstkorgens varma luft och artikulerar den grönländska dikten om att sjunga sorgen ur kroppen:

”Låt min tafatta lilla sång

lyfta min stora sorg

ur mitt sinne.”

I ”Hundra tusen miljarder” av tonsättaren Martin Q Larsson faller ett regn av sonetter. Den musikaliskt-matematiska kompositionsstrukturen är omöjlig att begripa, det hänvisas i cd-häftet till en princip om kombinationer, men i praktiken låter det som fragment av meningar, som från samtal vid olika bord på ett kafé.

Annons
Annons

Det seriella tänkandet från tidigare modern musik finns alltså kvar i kompositionstekniken, och det är bra med strikta verktyg som en styrmekanism. Men det är inte längre fult att göra det vackert.

De senaste åren har vi tagit ett kliv in i det sinnliga.

En tid, låt säga för ungefär ett halvt sekel sedan och mer, var nyttotänkande och rationalitet det som gällde. Sedan följde intellektualisering så hårt skruvad att det knappt gick att få upp burkarna till de ensamma hjärnorna där de låg och tänkte franska poststrukturalisttankar till varandra.

De senaste åren har vi tagit ett kliv in i det sinnliga. Det märks på hur personliga berättelser får höras i hembygdshistoria och känsloforskning, aspekter av mänskligt liv som fnysts åt i tider då humanvetenskap bedrivits av ingenjörer i vita rockar på ställen som Psykotekniska Institutet.

Detta sinnliga paradigmskifte hörs också i den nutida musiken.

Martin Q Larssons ”Hundra tusen miljarder” driver fram i böljande valstakt. Ordet ”katedral” bryter plötsligt fram. Hörde jag rätt? Vet inte. Det här är konceptkonst där konceptet inte tar över. Det spelar ingen roll hur tonsättaren tänkt. Ljudet har sitt eget värde. Som fåglarnas sång i skogen.

Lyssna! Sofia Lilly Jönssons aktuella musiktips

1. Radiokören, Andrew Manze m fl – Thomas Jennefelt: Nocturnal singing (Footprint)

Annons
Annons

”Nocturnal singing" från 2010 beställdes av Eric Ericsons Kammarkör, där tonsättaren Thomas Jennefelt själv en gång i tiden varit medlem. På nya skivan sjungs stycket dock av Radiokören. EEK går emellertid inte lottlösa, med fyra andra verk av Jennefelt på samma skiva. Sveriges Radios symfoniorkester och Marinens Musikkår kompletterar på denna skiva i den svenska elitserien.

2. Uppsala Vokalensemble, Sofia Ågren – UrVerk (Footprint)

På skivan framförs verk av tre kompositörer som Uppsala Vokalensemble varit först med att sjunga. ”Ungefär fyra improvisationer” av Emil Råberg uppstod i nära samarbete med saxofonisten Jesper Eriksson och körens dirigent Sofia Ågren. Sax och kör är en inte så vanlig kombination precis. Noterna finns utgivna på Bo Ejeby förlag för den hugade.

Annons
Annons

3. Norrköping Symphony Orchestra, Christian Lindberg – Allan Pettersson: Symphonies Nos 5 & 7 (BIS)

Så har den allra mest kända av Allan Petterssons sjutton symfonier kommit i serien med Norrköpings symfoniorkester på BIS. Premiären av symfoni nr 7 för femtio år sedan, den 13 april 1968 på Stockholms konserthus, går till historien som en triumf för ny konstmusik i en omvälvande tid. Konserten ingick för övrigt i en ungdomssatsning – det är tänkvärt.

BIS Records - Allan Pettersson - Symphonies Nos 5 & 7bis.se

4. Freiburger Barockorchester – Telemann: Passions-Oratorium (NDR)

År 1722 flyttade Georg Philipp Telemann från Frankfurt till Hamburg för en högt ansedd tjänst som kapellmästare. Den första kompositionen han presenterade för Hamburgs publik var passionsoratoriet "Seliges Erwägen”, en salig betraktelse, som blev en av de mest spelade tyskspråkiga passionerna på 1700-talet.

Annons
Annons

5. ljudOljud-festivalen 2018 (live, KMH) 

Festivalen ljudOljud 6–13 april på musikhögskolan har i år ett speciellt fokus på representation och dialog. Det ska diskuteras i paneldebatt. Men främst gäller det förstås konserter: hör nyskriven konstmusik och elektroakustisk musik med Norrbotten NEO, Kammarensemblen, Jörgen Pettersson med flera – komponerad och dirigerad av Kungl. Musikhögskolans studenter.

ljudOljud 2018 - Kungliga Musikhögskolankmh.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons