Annons

Claes Arvidsson:Det är inte utan att man kan sätta supen i halsen

När allvaret smyger sig på är midsommarafton en påminnelse om vad vi vill slå vakt om och varför.

Under strecket
Publicerad
Foto: Hasse Holmberg /TT
Foto: Hasse Holmberg /TT
Foto: Hasse Holmberg /TT

Midsommarafton är fest och glam. Lövad stång. Små grodor. Sill. Nubbe. Jordgubbar. Det är en Sverigebild och en afton som hade kunnat vara nationaldag. Midsommarafton är – när allvaret smyger sig på – också en påminnelse om vad vi vill slå vakt om och varför. För att citera de ord som utgör själva grunden för det norska försvaret, men som lika gärna skulle kunna vara ÖB Micael Bydéns ord för dagen:

”For alt vi har. Og alt vi er.”

Men för att kunna göra detta krävs ett försvar med förmåga att försvara våra värden och vårt sätt att leva – och för att få den förmågan krävs i sin tur politisk vilja att prioritera rikets säkerhet.

Försvarsberedningen lade i slutrapporten Värnkraft fram ett paket för perioden 2021-2025 som i pengar räknat innebär att försvarsbudgeten successivt ska växa med fem miljarder per år till 84 miljarder. Det kanske kan tyckas mycket, men är egentligen i perspektiv av såväl kapaciteter som hotbild otillräckligt. Beredningens förslag motsvarar inte mer än 1,5 procent av BNP.

Annons
Annons

Men socialdemokraterna – med Magdalena Andersson i spetsen – vill inte betala. Efter att först inte ha sagt flaska om kostnadsramen, bereds nu en försenad ”remiss” till Försvarsmakten och Försvarets materielverk som innebär att myndigheterna också ska ta ställning till en lägre kostnadsram. Ett alternativ som slutar på 69 och ett på 74 miljarder.

Kort sagt, det är för lite i fråga om ett paket som redan är för litet. Det är den konkreta innebörden av socialdemokraternas valslogan med självskryt om att ha Sveriges bästa försvarspolitik och en partiledare som talar statsmannamässigt om att värnet av rikets säkerhet är det allra viktigaste i politiken. 

Och försvarsminister Peter Hultqvist...

Det är inte utan att man kan sätta supen i halsen. När man tänker på saken. En midsommarafton. Och kanske erinrar sig några rader på sid 76 i Värnkraft:

”Detta leder till slutsatsen att omvärlden bör basera sin planering på antagandet att den ryska ledningen under de kommande åren kommer att driva sina intressen med fortsatt intensitet och en ökande samordning av de medel som den förfogar över. Den ryska politiska ledningen kan väntas fortsatt vara beredd att de facto åsidosätta såväl folkrätten som världsopinionen och Rysslands långsiktiga ekonomiska utveckling för att uppnå geopolitiska mål. 

Ryssland kan väntas fortsätta sin strävan att dominera länderna i sitt närområde, särskilt de f d Sovjetrepublikerna. Detta innefattar att utnyttja olösta konflikter, exempelvis Transnistrien, Abchazien Sydossetien och Donbas, eller skapa nya sådana. Ryssland kan också väntas använda ekonomiska, politiska och diplomatiska påtryckningar. Konfrontationen med de västliga demokratierna kan förväntas fortsätta och i värsta fall skärpas.

Annons
Annons

En möjlig utlösande faktor för en sådan skärpning kan vara en situation där den inrikespolitiska situationen i Ryssland skapar ett behov för den ryska ledningen att avleda folkligt missnöje och spela upp påstådda yttre hot. Utvecklingen i omvärlden, t.ex. en konfrontation mellan USA och Kina, kan också skapa tillfällen som den ryska ledningen kan uppfatta som gynnsamma för att flytta fram sina positioner. 

Trenden att Ryssland agerar allt högre upp på konfliktskalan gentemot Väst och nyttjar en bredare och mer samordnad arsenal av verkansmedel än tidigare kan förväntas fortsätta. Den ryska ledningen har visat att den är beredd att använda subversiva metoder och våld för att påverka politiska beslut i länder långt från Ryssland. En ökad militär förmåga, en ökad militarisering av samhället och en ökad politisk beredvillighet att använda militära medel för att uppnå politiska mål gör att Ryssland kan komma att använda militärt våld på andra platser och i större skala än vad som hittills skett.

Det kan inte uteslutas att detta också kan ske mot medlemmar av EU och Nato eller andra länder.”

CLAES ARVIDSSON är författare, mångårig ledarskribent i SvD och Säkerhetsrådet redaktör. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons