Annons

Veckans musiktips är här: ”Det är smått perfekt”

Jazzfunkfest, en ansenlig jättehit i Storbritannien och en guldtandad och nyligen adlad drum’n’basslegend. Det och mycket mer när Andres Lokko får välja.

Under strecket
Publicerad

Laurel Halo – Jelly (singel)

Den brittiska etiketten Hyperdub visar allt oftare hur de har ersatt den grånande konkurrenten Warp som avsändare till den smartaste elektroniska rocken. Laurel Halo hittar med sin nya singel ett stökigt, men oerhört tilltalande hörn mellan en vokalt timid jazzfunkfest och ett väldigt skevt dansgolv, där någon spelar tre olika skivor samtidigt. Fråga mig inte hur det fungerar men det gör det.

J Hus – Did you see (singel)

Jag vet att det redan är en ansenlig jättehit i Storbritannien, men i väntan på J Hus debutalbum ”Common sense” måste jag nämna den av den enkla anledningen att det är just i ”Did you see” – och hos kollegan Stefflon Don – man verkligen känner i varenda frasering hur grime-scenen under 2017 närmar sig sina rötter i jamaikansk dancehall med massiva jättekliv.

Annons
Annons

Goldie – Inner city life (Burial remix) (singel)

Apropå Hyperdub är etikettens ljusskygga flaggskepp Burial ett så logiskt val av remix-assistans åt den guldtandade och nyligen adlade drum’n’basslegenden Goldie när han basunerar ut sin återkomst av både sig själv och sin label Metalheadz.

GRM Daily presents The Shortlist (mixtape)

Nämen, vilken perfekt ny guideform till sprillans grime i alla dess former och skepnader. Genrens viktigaste digitala tidskrift tar hjälp av tuff dj från Radio1Xtra och presenterar helt enkelt nästa generations skeptor och stormzys i sin linda på en första av – hoppas jag – mängder av antologier med samma uppsåt.

Actress – AZD (album)

Utöver en samplad slinga från konst- och hiphop-pionjären Rammellzee är den elektroniska producenten Actress första album på fyra år helt instrumentalt. Det är också smått perfekt. Och ögonblicken där han, precis som kollegan Laurel Halo (se plats #1), låter rytmer som rent logiskt aldrig borde befinna sig i samma rum – än mindre i samma komposition – smälta samman utgör en av de mest fascinerande aspekterna av ”AZD”, redan nu ett av mina favoritalbum det här året.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons