Annons

Per Gudmundson:Det är smöret, dumbom

Vad kostar ett paket smör?
Vad kostar ett paket smör? Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX
Under strecket
Publicerad

”Ett gigantiskt nationalekonomiskt experiment med okänd utgång”. Så beskrivs den ”giftiga cocktail” av minusränta och regleringar på bostadslånemarknaden som riskerar att leda till finanskrasch när bygginvesteringarna i Sverige minskar. Där är en del av orsaken ”att förtroendet för kronan som valuta är på väg att knäckas”. Detta enligt Staffan Åkerlund, chefredaktör för tidningen Byggindustrin, som jämför med 1990-talskrisen och menar att regeringen för en ”politik för full fart in i väggen” (17/2018). Han talar för sitt branschintresse förstås, men ändå.

Kronfallet är en tydlig varningssignal. I början av maj kostade en euro 10,70 kronor. Veckans affärer beskriver vårens utveckling som en ”slakt av den svenska valutan – nådde näst lägsta nivån sedan 1910 i maj i år” (23/5).

Ändå råder ingen panik i regeringskorridorerna. Det har kanske sina förklaringar.

Svenska regeringar hade under en lång period devalvering som favoritredskap för att få hjulen att snurra. 1976 åkte regeringen Fälldins moderate ekonomiminister Gösta Bohman till Frankfurt för att justera ned kronans värde gentemot D-marken med 3 procent. Året efter gjordes ytterligare två devalveringar, på 6 respektive 10 procent.

Annons
Annons

1981 var det dags igen. Kronan hyvlades ner med 10 procent. 1982 rivstartade den nya socialdemokratiska regeringen Palme med att finansminister Kjell-Olof Feldt sänkte kronan med 16 procent – superdevalveringen.

Poängen med devalvering är, grovt förenklat, att det blir billigare att köpa svenska produkter. Exportindustrin får luft under vingarna, och då blir det fler jobb i Sverige. Tåget tuffar igång mot full sysselsättning.

Nackdelen är att alla svenskar blir fattigare. Inte som en abstrakt siffra på en balansräkning i statsbudgeten någonstans. Varje enskild krona i svenska folkets alla byxfickor blir mindre värd.

Det var förstås en annan tid då, under Fälldin och Palme. Rentav ett annat land. Folk reste inte så mycket, och köpte inte heller importerade varor i någon större utsträckning. Om kronan tappade en åttondel i värde över natten så var det inget som vanligt folk nödvändigtvis märkte. Att ekonomin urholkades var möjligen ett problem på lång sikt – men varför bry sig om nästa mandatperiod?

Nu reser en fjärdedel av befolkningen utomlands varje år. Nästan all mat och alla konsumtionsvaror är importerade. Därför kan man tänka sig att det finns ett högre och mer direkt politiskt pris för devalvering.

I varje valrörelse ställer sig väljaren frågan: Har jag det bättre i dag än för fyra år sedan? När man grunnar på svaret ligger det nära till hands att tänka på att bensinen har gått över 16 kronor litern, att semesterresan blivit blivit 30 procent dyrare, eller att ett paket smör plötsligt kostar 40 kronor och inte 30.

Är det regeringens fel? Tja, den driver ju en politik, med riksbankens inflationsmål och så vidare, som leder till att kronans värde minskar. Här finns nog en av anledningarna till Socialdemokraternas historiskt låga opinionssiffror runt 25 procent, trots att det råder full sysselsättning i breda grupper. The economy, stupid, som amerikanska valstrateger skriver på väggen när de vill påminna sig om vad som avgör val.

Sedan är det förstås inte säkert att en annan regering skulle ha gjort något annorlunda. Politiker är helt enkelt inte särskilt bra på att förutspå kriser eller avvärja dem.

Det är väl därför vi får gigantiska nationalekonomiska experiment till att börja med.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons