X
Annons
X

”Det behövs enighet om fast läkare i vården”

Svensk sjukvård har goda resultat men kämpar med långa sjukhusköer, låg tillgänglighet och bristande jämlikhet. Huvudproblemet är primärvårdens förödande brist på allmänläkare, skriver Jonas Sjögreen, allmänläkare i Västerås.

Läs mer om Krisen i sjukvården
Svensk sjukvård behöver en politisk enighet kring ett system där alla invånare har en fast läkarkontakt i primärvården som en bärande princip, skriver Jonas Sjögreen.
Svensk sjukvård behöver en politisk enighet kring ett system där alla invånare har en fast läkarkontakt i primärvården som en bärande princip, skriver Jonas Sjögreen. Foto: Foto: Erik G Svensson/TT

DEBATT | SJUKVÅRDEN

Sverige är sannolikt världens mest sjukhusläkartäta land, men har trots det problem med långa köer till sjukhusen. Andelen allmänläkare av läkarkåren är 16 procent och lägst i hela OECD. Tillgängligheten och kontinuiteten ligger i botten i jämförelse med andra länder. Primärvården är underfinansierad och allmänläkarbristen krisartad. Vakanser täcks nödtorftigt av cirka 900 stafettläkare som dagligen cirkulerar på landets vårdcentraler.

Det leder till att läkarna och sjuksköterskorna på sjukhusen måste ta hand om patienter som enklare och bättre skulle klarats av i primärvården. Sjukhusläkarna tvingas att ta ansvar för uppföljning av alltför många patienter eftersom de inte har någon ansvarig läkare i primärvården att samarbeta med. Patientsäkerheten äventyras och patienter far illa. Äldre sjuka skickas in till akutmottagningarna för att kunna få någon vård alls, trots att vård med läkarstöd i hemmiljö skulle vara bättre såväl mänskligt som medicinskt. Bristen på vårdplatser blir därmed också ett stort problem.

De patienter som har svårt att tala för sig och som saknar en fast läkarkontakt har det sämst. För dem som har en egen läkare i primärvården och för dem som får plats på ett sjukhus är vården både tillitsskapande och högkvalitativ. Vården är med andra ord ojämlik.

Annons
X

Hälsans bestämningsfaktorer ligger till stor del utanför sjukvården, men det är vårdens uppgift enligt etiska värderingar att så långt möjligt kompensera för de negativa effekter som följer av socioekonomiska skillnader, språkliga och kulturella barriärer och nedsatt autonomi. I stora befolkningsgrupper såsom arbetslösa, fattigpensionärer, utrikes födda och människor med låg autonomi finns en översjuklighet och många som har svårigheter att ta sig fram i vården. För dem är det avgörande att ha en egen fast läkare vid sin sida. Ett system med fast läkare för alla invånare är den enskilt viktigaste åtgärden för en jämlik vård.

Kontinuitet har stor betydelse för tillit och vårdresultat. En nylig engelsk forskningsöversikt visar att kontinuitet hos läkare minskar sjuklighet och död. I Sverige har cirka 40 procent av befolkningen en fast läkare, i jämförbara länder är det vanligt att över 90 procent har en egen läkare i primärvården. Under ett år har mer än hälften av Sveriges invånare minst ett personligt möte med en allmänläkare och inom loppet av 3-4 år är siffran 90 procent. Övriga professioner i sjukvården träffar en betydligt mindre andel, ofta episodiskt eller många möten med samma individ för ett specifikt sjukdomstillstånd. Allmänläkaren är, med sin breda kontaktyta, den naturliga kontinuitetsbäraren i sjukvården.

Det är en vanlig föreställning att ”enklare fall” kan tas om hand på ett mer rationellt sätt än att följa patientens önskan om att träffa en läkare, men alla som är praktiskt verksamma i primärvården vet att flaskhalsen utgörs av bristen på läkare. Det är ett stressmoment för rådgivande sjuksköterskor att möta frustrerade patienter som inte kan få tid hos en läkare. Så kallad triagering syftar i praktiken till att hindra människor att träffa en läkare, vilket ofta leder till hantering av problem utan att lösa dem. Det blir ineffektivt, dyrt och leder patientströmmarna till akutmottagningar och anonyma nätläkare.

Digitala hjälpmedel har en given plats i vården som komplement, om en god relation finns i grunden. Föreställningen att digitalisering skulle avlasta primärvården är ogrundad. Ett uttryck för övertro är regeringens deklaration om att vi skall bli världsbäst på e-hälsa bland annat genom digitala läkemedelslistor. En läkemedelslista måste, för att vara tillförlitlig, kontinuerligt uppdateras av en ansvarig läkare med en kontinuerlig vårdrelation till patienten. Först då kan vi bli ”världsbäst” på e-hälsa.

Alla som söker vård har en upplevelse av oro, en tanke om orsak och en önskan om vad som skall göras. I vår tids fixering vid risker talar allt för att oron för sjukdom och död kommer att öka. Osäkerhet kännetecknar all vård, i synnerhet allmänmedicinsk verksamhet. Målet är att hantera/absorbera osäkerheten. Kontinuitet är en förutsättning för att med trygghet kunna använda tiden som diagnostiskt hjälpmedel och för att bemästra osäkerheten. Med läkarkontinuitet och en god relation finns förutsättningar att minska mängden onödiga åtgärder som görs enbart för säkerhets skull. Överdiagnostik och överbehandling är ett betydande problem i hela sjukvården, vilket inte bara kan utsätta patienter för risker och lidande, utan också medför stora kostnader.

Det är nödvändigt att återupprätta teamet distriktssköterska/allmänläkare i vardagligt samarbete och ömsesidigt erfarenhetsutbyte på mottagning och i hemmen.

Samarbete med andra professioner i primärvården har utvecklats under lång tid inom svensk primärvård. På grund av allmänläkarbristen har det varit nödvändigt att så långt möjligt föra över arbetsuppgifter till sjuksköterskor, fysioterapeuter och psykologer för att möta patienternas behov. Svensk primärvård ligger långt framme i att tillgodogöra sig olika kompetenser. En optimal utveckling för samarbetet förutsätter en fördubbling antalet verksamma allmänläkare. Då skulle vi på sikt kunna klättra från en bottenposition till en tätplats i internationella jämförelser.

Trots upprepade riksdagsbeslut om satsningar på primärvård har Sverige successivt halkat efter andra länder. Den statliga utredningen ”Effektiv vård” har tydligt satt fingret på vårdens problem och betonar värdet av det personliga mötet, kontinuitet och personligt ansvar och anger att:

”I de verksamheter som utredningen tagit del av och som visar bäst resultat är de verksamheter där det finns en kontinuitet i relationen läkare och patient”. Uppföljaren, SOU 2018:39 ”En god och nära vård – en primärvårdsreform”, saknas ännu konkreta förslag för kunna att uppnå en god läkarkontinuitet.

Det är nu angeläget att genomföra en omdaning av vården så att basen byggs upp enligt vetenskapliga belägg och en solid internationell erfarenhet. Svensk sjukvård behöver en politisk enighet kring ett system där alla invånare har en fast läkarkontakt i primärvården som en bärande princip.

Jonas Sjögreen
allmänläkare, Västerås

Jonas Sjögreen. Foto: Privat
Annons
X
Annons
X
Annons
X

Svensk sjukvård behöver en politisk enighet kring ett system där alla invånare har en fast läkarkontakt i primärvården som en bärande princip, skriver Jonas Sjögreen.

Foto: Foto: Erik G Svensson/TT Bild 1 av 2

Jonas Sjögreen.

Foto: Privat Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X