Annons

Människans hemlighetDet borde bränna till när framstegstron kläs av

Tobias Aspelin som Jacob ”Bruno” Bronowski och Slaven Španović som George.
Tobias Aspelin som Jacob ”Bruno” Bronowski och Slaven Španović som George. Foto: Viktor Kjellberg

Det personliga och det politiska vävs samman i ”Människans hemlighet”, där andra världskrigets sår kommer fram i ljuset. Men publiken slipper ta ställning.

Under strecket
Publicerad

Charlie Gustafsson som Jamie Bronowski och Amanda Jansson som Ava i ”Människans hemlighet”.

Foto: Viktor KjellbergBild 1 av 1

Människans hemlighet

Genre
Teater
Regi
Elisabet Klason
Medverkande
Tobias Aspelin, Marie Robertson, Charlie Gustafsson, Amanda Jansson, Slaven Španović
Var
Playhouse teater
Text
David Byrne

Översättning: Joachim Siegård. Musik: Daniel Douhan. Scenografi: Pia Wiik. Kostym: Maria Felldin Almgren

Under slutet av andra världskriget bombade allierade flygplan den tyska kulturstaden Dresden med stora mänskliga och materiella förluster; en ifrågasatt aktion, som finns med som faktor i David Byrnes ”Människans hemlighet”.

Men det börjar i glad anda, då publiken blir åhörare till en föreläsning om människans utveckling. Amanda Janssons Ava talar om spår som vi bär med oss från tidigare utvecklingsstadier. Det väcker nyfikenhet på fortsättningen, och det här visar sig vara en uppsättning som hoppar friskt i tid och rum för att förmedla något som länge blir oklart. Där ligger liksom spänningen.

Spänningen stannar dock på det formella planet, även om här finns brännbart innehåll. Vi närmar oss det. Ava går på Tinderdejt med Jamie (Charlie Gustafsson) och de bestämmer sig för att inte tala om brexit. Inte så laddat här som på en brittisk scen. Han visar sig vara sonson till hennes vetenskapliga intresse, matematikern/humanisten/tv-kändisen Jacob ”Bruno” Bronowski, vilket får henne att följa Jamie ”hem” till sina döda släktingar. (Scenrummet ändras smidigt via lättflyttade moduler.)

Annons
Annons

Charlie Gustafsson som Jamie Bronowski och Amanda Jansson som Ava i ”Människans hemlighet”.

Foto: Viktor KjellbergBild 1 av 1

Denne Bruno låter som ett påhitt, men han fanns verkligen, och spelas av Tobias Aspelin, både som levande och död. Hustrun Rita, Marie Robertson, får också framträda i olika existensformer.

Charlie Gustafsson som Jamie Bronowski och Amanda Jansson som Ava i ”Människans hemlighet”.
Charlie Gustafsson som Jamie Bronowski och Amanda Jansson som Ava i ”Människans hemlighet”. Foto: Viktor Kjellberg

Det händer alltså saker, som visar sig ha med varandra att göra. Bruno var/är uppenbarligen en superkändis i Storbritannien, mest för en tv-serie om Människan, som han ser gå mot allt högre stadier. Han är en framstegsman.

Här får dock Ava och Jamie möta hans mörker, med helt olika reaktioner. Förknippade med det mörka och svåra är Slaven Španovićs George, som är den som står för de intensiva känslorna på scenen; på honom vilar ansvaret tungt.

Uppsättningen har två huvudpoänger: människan är trots framsteg grym och våldsam och ibland måste man göra svåra val. Avas val beträffande sin utsatta karriär jämförs med Bronowskis val under kriget. Här borde det bränna till, men jag känner mig inte tvingad att ta ställning. Den laddning som självklart uppstår i Storbritannien uteblir, eftersom vi inte har den direkta kopplingen till andra världskriget. Föreställningen är i och för sig välgjord, men tam, ofarlig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons