Annons

”Det finns bra redskap mot de kriminella”

Foto: Johan Nilsson/TT

Det finns flera långsiktiga lösningar för att komma åt gängkriminalitet, skjutningar och sprängningar som inte riskerar att sätta rättsstatliga värden i gungning. Det skriver sex jurister och en kriminolog i en slutreplik.

Under strecket
Publicerad

SLUTREPLIK | KRIMINALPOLITIK

Vår debattartikel om den kriminalpolitiska utvecklingen har väckt reaktioner. Det är positivt, inte minst då det är just en sådan diskussion vi efterlyser innan man överväger att göra förändringar som dras med stora rättssäkerhetsproblem. De kommentarer som häromdagen lämnades på SvD Debatt av före detta hovrättslagmannen Håkan Lavén är dock talande; det är nämligen just hans typ av resonemang vi vänder oss emot.

Rättssystemet är inte statiskt och bör heller inte vara det. Förändringar sker hela tiden i såväl lagstiftning som rättstillämpning. Ett aktuellt exempel på en i många avseenden bra sådan är straffskärpningen gällande vapenbrott som numera innebär presumtion för häktning. Det innebär dock inte att alla förändringar är av godo. Det viktiga är att förslagen som läggs är väl utredda och har tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. I de förslag som vår inledande debattartikel behandlade saknas detta, vilket vi också lyfter fram som det grundläggande problemet med dem. Med en väl genomtänkt och rättssäker strafflagstiftning ökar sannolikheten för att slutprodukten också går att använda i praktiken på det sätt som politikerna tänkt sig.

Annons
Annons

Lavén lyfter fram tesen att ”ingen vågar anmäla” brott i vissa områden. Redan vid en hastig blick på anmälningsstatistiken kan vi konstatera att detta inte är riktigt – brott anmäls över hela landet. Det innebär inte att oron för en tystnadskultur i vissa kretsar är obefogad, men lösningen på problemet ligger inte i de förslag vi kritiserat. Skulle anonyma vittnen införas riskerar till exempel dessa vittnens utsagor att få ett så lågt bevisvärde att personer ändå inte kan dömas med hjälp av metoden. Anonyma vittnen är därför inte bara rättsosäkert utan även ineffektivt. Bättre vore exempelvis att erbjuda vittnen skydd och att lägga större polisiära resurser på att lagföra dem som utövar påtryckningar mot eller hotar vittnen. Allt detta kan göras utan att rättssäkerheten äventyras.

Vidare liknar Lavén visitationszoner vid de kontroller man genomgår på en flygplats eller vid domstolsförhandlingar; en liknelse som är anmärkningsvärd. De som utan brottsmisstanke blir visiterade av polisen i sitt eget bostadsområde skulle nog inte hålla med om att den typen av ingripande går att jämföra med de ”frivilliga” visitationer som sker i samband med exempelvis en flygresa. Vi delar inte heller bilden av att godtyckliga visitationer skulle skapa trygghet; att bli utsatt för obefogad genomsökning av sin person och egendom är väldigt ingripande och innebär ett avsteg från principen att tvångsmedel bara ska kunna användas mot misstänkta för brott.

Hur ska man då lösa den nya situation som Lavén nämner i sin replik, med gängkriminalitet, skottlossning och sprängningar? Klart är att rättsväsendet och resten av samhället står inför ett komplext problem som inte har någon enkel lösning. Det förnekar inte vi heller i vår ursprungliga debattartikel. Men att offra rättsstatliga grundvärden hjälper inte för att komma åt den typen av samhällsproblem. Det går mycket väl att peka på lösningar som inte riskerar att sätta rättsstatliga värden i gungning. Exempelvis har vi debattörer i olika sammanhang framfört en mängd potentiella förslag, däribland: fler poliser, att frigöra polisiär tid genom att minska polisens administrativa börda, låta poliser fokusera på det som är deras kärnuppdrag och slippa sånt som inte tillhör det (exempelvis transporter), långsiktiga satsningar på skolor och socialtjänst, införandet av ett nationellt avhopparprogram, bättre polisbeskydd vid vittnesmål i domstolsförhandlingar, och så vidare.

Annons
Annons

Långsiktiga och samlade lösningar saknas dock i den kriminalpolitiska debatten idag. I stället präglas den av populistiska reaktioner som tjänar kortsiktiga syften. Det är sådana cyniska utspel som lett till att många debattörer förbiser de samhällsområden som skulle kunna göra verklig skillnad när det gäller förekomsten av brott i samhället.

En del av vår uppgift som jurister och kriminologer är att belysa hur vissa lagförslag kan hota grundläggande demokratiska och rättsstatliga värden. För det är till sist vad det handlar om; många gängkriminella vill sätta sig upp mot rättsstaten. I det läget måste vi stå fast och värna om de principer som vi byggt vårt samhälle på istället för att låta kriminella element montera ned dem. Det är särskilt viktigt att grundläggande värden håller och fungerar även i politiskt oroliga tider. Att andra länder gör på ett visst sätt innebär slutligen inte att det är ett bra sätt – kanske är det så att vi har kommit längre än dem när det gäller rättssäkerhet, och inte tvärtom?

Dennis Martinsson
lektor i rättsvetenskap, Stockholms universitet
Peter Hellman
advokat
Bengt Ivarsson
advokat och före detta ordförande i Sveriges Advokatsamfund
Christoffer Carlsson
lektor i kriminologi, Stockholms universitet
Emma Persson
advokat
Sargon De Basso
advokat
Sanna Bergenheim Everett
advokat

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons