Karolina Ramqvist beskrivs som en av Sveriges intressantaste författare
Karolina Ramqvist beskrivs som en av Sveriges intressantaste författare Foto: Erik Lefvander
Perfect Guide

"Det finns en risk att bli avskydd"

På Stadsteatern pågår repetitionerna inför premiären av Flickvännen, baserad på Karolina Ramqvists roman, för fullt. Hugo Rehnberg har träffat henne för ett samtal om gangsterliv, Min helg-intervjuer och varför hyllningar är så svårhanterade.

Hennes senaste roman ”Den vita staden” toppade DN:s kritikertopplista flera veckor i följd och många kallar henne en av Sveriges mest intressanta författare. Själv kan hon inte glädjas åt hyllningarna.

Annons

– Jag blir lättad, inte glad. Det är så mycket investerat i en text man jobbat med i flera år, och risken finns alltid att den kommer bli avskydd eller missuppfattad. Så för varje bok har jag byggt upp en sorts skyddsmekanism mot kritik. Det är förstås en neuros.

”Den vita staden” är en fristående fortsättning på Karolina Ramqvists genombrottsroman "Flickvännen" från 2009. Den gången drev ex-modellen Karin mest
runt hemma i lyxvillan, i väntan på att den grovt kriminelle pojkvännen skulle komma hem. I senaste romanen är hon ensam. Pojkvännen är borta. Förmodligen död. Däremot har Karin ett litet barn, som hon ammar. Kronofogden gör ständiga påhälsningar – och när hon vänder sig till pojkvännens ex-kumpaner för att få hjälp blir det kalla handen.

– Det som hänt Karin är exakt det alla varnade för i första boken. Ska hon skylla sig själv när misslyckandet är självförvållat, eller kan man trots allt känna medlidande med henne? Det var en frågeställning jag ville gräva i. Utsatthet är ett annat tema. Jag ville att hon skulle tvingas be om hjälp och inte få någon. Det finns ett ideal att man ska vara
stark och en idé om att välfärdsstaten alltid hjälper människor. Jag ville skriva om någon som hamnar i glappet däremellan.

**
Utöver boken håller du på att dramatisera ”Flickvännen” för Stadsteatern. Var det svårt att släppa taget om Karin?**

– Egentligen inte. Efter ”Flickvännen” var jag helt viss om att det aldrig skulle bli en fortsättning. Det trillade in förfrågningar från utländska förlag, men för mig kändes
uppföljare som en främmande, ”bokbranschig” idé. När (förra romanen) ”Alltings början” var inlämnad, sommaren 2012, valde jag att åka till landet med familjen och göra alla intervjuer därute. Upplägget lät bra i mitt huvud, men det är lätt att känna
avsmak inför sig själv när man gör intervjuer. I vanliga perioder vägs det upp av arbete, men då hade jag inte det. Till slut blev det olidligt att bara vara den som pratade, så rent impulsivt satte jag mig och började skriva om Karin igen.

**
Hur lång tid har boken tagit att skriva?**

– Hela processen var ungefär två och ett halvt år, vilket jag tyckte var väldigt snabbt, haha.

**
Du har ju ingen gangsterbakgrund, hur har du grävt dig in i den kriminella världen?**

– Jag gjorde en hel del research på hur våra myndigheter arbetar med tillgångsinriktad brottsbekämpning, som själva premissen bygger på. Tidigare bodde jag i Jamaica och där är den organiserade brottsligheten en naturlig del av det etablerade samhället. Det var där jag insåg att jag ville skriva om en tjej som befann sig i den världen. Och som liten var jag kicker under en period. Jag minns myterna om män som använde mycket våld. Men också berättelserna om tjejerna som fick ta taxi in till Kungsträdgården med en pistol i väskan.

**
Vad har du för arbetsmetod när du skriver?**

– Jag har ett kontor på Åsögatan och försöker skriva på normala tider. Det fungerar, jag är ganska disciplinerad. Mina kontorsgrannar kommer och går, vilket passar mig perfekt. För mig finns det olika lägen i skrivandet, och där är det lätt att växla upp eller ner beroende på vilken kapacitet jag har för dagen.

Det är svårt att skriva om Karolina Ramqvist utan att nämna ”Fittstim”, den feministiska antologin från 1999 där hon publicerade ett kränkande brev från Ulf Lundell, en reaktion på en recension som Karolina skrivit.

– Jag accepterar att jag alltid kommer förknippas med det där brevet. Och nu tycker jag det är okej, de första fem åren efter ”Fittstim” kändes det förminskande att ständigt behöva rotera runt Ulf Lundell. Idag ser jag det mer som en kuriös detalj från mitt förflutna.

**
Jag tycker att ”Alltings början” är vår generations ”Jack”. Kommentar till det? **

– Det låter skitbra, haha. Ofta när jag skriver börjar det med något jag ogillar. Då var det alla skabrösa och gubbiga Stockholmsskildringar, av typen som Lundell, Ernst Brunner och Klas Östergren skrivit. Jag ville använda mig av det där ”freskiga” och nostalgiska
berättandet och bygga monument över en person, fast en ung tjej istället för en man.

Kommer Saga, huvudpersonen i ”Alltings början”, också tillbaka?

– Det kan absolut bli så. Saga har jag tänkt skriva mer om. Kanske i en bok som handlar om tiden innan ”Alltings början”.

Du är uppväxt med en radikal mamma och är en av Sveriges mest kända unga feminister. Men jag vet att du är en Perfect Guide-läsare. Vår tidning är ju ganska
… konsumtionsinriktad.

– Jag älskar Perfect Guide. Det gör min mamma också. Jag är förälskad i flärd och har alltid varit det. För mig är det där helt konfliktfritt. Jag kommer visserligen från en vänsteristisk uppfostran men växte upp på 80-talet vilket kanske gjort det lättare att förhålla mig till konsumtion, jämfört med exempelvis den ironiska generationen – de som växte upp på 70-talet med vänsterföräldrar. För mig är Perfect Guide en termometer på vissa människors värderingar. Häromdagen var jag på Moderna Museet en tidig lördagsmorgon och hamnade mitt i ett perfekt ordnat barnkalas. Nu ska man alltså ha barnkalasen på Moderna och inte på McDonald’s. Det kändes som att kliva in i en typisk ”Min helg”-intervju.

Lyxkonsumtion känns för övrigt som ett tydligt tema i böckerna om Karin.

– Så är det absolut. Konsumtionen driver ju brottsligheten men också den vanliga
världen. Jag vänder mig mot att man ser på den kriminella världen som avskild – den
hänger väldigt tajt ihop med resten av världen.
**
Slutligen, när kommer tredje boken om Karin?**

– Den kommer inte. Jag tycker att den här löper linan ut med berättelsen om henne.

Till Toppen