Annons
Krönika

Sofia Lilly Jönsson:Svenska kyrkan reduceras till toppstyrd lobbyaktör

Frågan om kyrkan ska engagera sig politisk väcker starka känslor.
Frågan om kyrkan ska engagera sig politisk väcker starka känslor. Foto: Jessica Gow och Anders Wiklund/TT Montage: SvD

Nyligen skrev Svenska kyrkans Cristina Grenholm en artikel i DN där hon menar att det är rätt av kyrkan att engagera sig politiskt. SvD:s Sofia Lilly Jönsson oroas av en utveckling där kyrkan reduceras till en toppstyrd aktör i lobbybranschen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Äntligen har fler teologer hittat till dagstidningarnas kultursidor. Religionens plats i samhället är stor och behöver diskuteras.

I fredags skrev Cristina Grenholm en stor artikel i DN (5/5) om – håll i er för här kommer fikonspråk – den lutherska tvåregementsläran, den som skiljer mellan andlig och världslig makt. I hennes ögon är den ett försvar för politiskt engagemang på kristen grund.

Bara så vi är klara över positionerna: Cristina Grenholm är direktor för Sekretariatet för teologi och ekumenik på Kyrkokansliet för Svenska kyrkan – teolog-ÖB har hon kallats. Som chef över forskningen förestår Cristina Grenholm ett slags kyrkligt Timbro, fast inte till höger.

Kritiken mot den politiserade kyrkan har varit hård det senaste året, senast i Johan Sundeens bok ”68-kyrkan” om svensk kristen vänsters möten med marxismen.

Kritiken mot den politiserade kyrkan har varit hård det senaste året, senast i Johan Sundeens bok ”68-kyrkan” om svensk kristen vänsters möten med marxismen. Men det är i den ständiga dialektiken mellan det andliga och det världsliga som den dynamiska kraften till förändring finns, menar Grenholm. Kyrkan blir av nödvändighet politisk genom sitt samhällsansvar.

Annons
Annons

Det är en viktig poäng, men eftersom Svenska kyrkan inte är någon fri teologisk verkstad utan en stor maktapparat är sammanblandningen av roller en återkommande risk. Detta berörs inte i Grenholms artikel, möjligen därför att hon innehar en sådan roll själv.

Ett enda exempel: när en stiftsadjunkt i Lund förra sommaren frejdigt gick ut med uppmaningen till samtliga församlingar i Skåne och Blekinge att bojkotta Israel dementerade biskopen blixtsnabbt innan saken hann längre. Att kyrkan består av enskilda personer med olika uppfattningar är ett problem som inte blir löst genom att som Grenholm gör hänvisa till evangeliets uppmaning om kamp mot orättvisor.

På nästan alla nivåer är Svenska kyrkan politiskt styrd idag. Inte mycket finns kvar av den organisationsstruktur som i början av 1860-talet inledde sin demokratisering med delningen av socknen i en borgerlig och en kyrklig kommun. Kyrkopolitiker väljs av medlemmarna i direktval till församling, stift och riksmöte.

Kritiken gäller också hur sekulära partier har direkt inflytande över ett fritt trossamfund. Jimmie Åkesson ledde nyligen sitt partis valupptakt inför kyrkovalet, och Stefan Löfven besökte kyrksossar och pepptalade om gudstjänster han varit på.

Jimmie Åkesson ledde nyligen sitt partis valupptakt inför kyrkovalet, och Stefan Löfven besökte kyrksossar och pepptalade om gudstjänster han varit på.

Därför studsar man när Grenholm tar just andra världskriget som varnande exempel på att inte ta politisk ställning – den tyska kyrkans ofrihet från politiken var en direkt orsak till dess osjälvständiga hållning gentemot naziregimen. Kraven på kyrkans frihet från världens makt, libertas ecclesiae, var reformationens frö. Friheten är förutsättningen för en kristen röst i världen.

Annons
Annons

Grenholm talar om ”oss i Svenska kyrkan”. När makthavare säger vi ska man dra öronen åt sig. Grenholm och hennes kollegor har skapat en plattform för sig själva där de tänker sig representera Svenska kyrkan. Men den klassiskt kyrkliga synen är att enskilda kristna i sina församlingar ska stärkas i sitt engagemang för världen, och att kyrkan på det sättet – genom var och en av oss – ska vara politisk i en mångfald av aktioner och åsikter. Den kyrkan tar inte ställning med en röst, utan bemyndigar till självständigt ansvarstagande.

Vad som hänt de senaste åren är att en liten topp tagit sig uppdraget att vara politisk. Det är därför kommunikatörerna på Kyrkokansliet twittrar ut artiklar som Grenholms i Svenska kyrkans namn, men inte texter som problematiserar den bilden, ens om de är skrivna av andra präster.

Påskuppropet och Juluppropet är Grenholms exempel på kyrkopolitisk aktion – alltså initiativ tagna på högsta nivå av en ärkebiskop respektive Sveriges Kristna Råd.

I Cristina Grenholms vision av Svenska kyrkan reduceras den till en toppstyrd aktör i lobbybranschen som agerar politiskt på mandat av en svag demokrati och enstaka namninsamlingar. Man ska krumbukta rätt rejält för att få det till lutherskt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons